Vi träffas på Södermalm några timmar innan galan, och innan Ilham Abdalla ska iväg på flera intervjuer. Sveriges radio, Dagens nyheter och andra medier vill träffa henne och prata om hennes fotbollsträningar som hon drog igång 2012 för att hjälpa unga tjejer i Araby med omnejd för att få ett sammanhang, träffa kamrater och lära sig svenska. Saker hon själv saknade när hon kom till Sverige från Somalia.

Sedan dess har flera av tjejerna som hon började träna själva blivit tränare, som Fardowsa Mohamoud, Ishwaaq Yusuf och Leyla Hassan. Flera av dem var också med när laget deltog i cupen Winning Ground i Linköping 2014 där Feministiskt perspektiv var med och såg dem spela match inne på allsvenska Linköping arena.

– För mig var det helt naturligt att bli tränare. Jag visade att jag kunde kommunicera, det viktigaste är kunna kommunicera med varandra. Vi tycker också att vi ska kontakt med varje person som kommer dit och att varje person har kul. Jag kom in på så sätt och har sett Ilham som lärare, säger Fardowsa Mohamoud som är 21 år och som jobbar med barn till vardags.

– Ja, det skedde helt naturligt. Jag frågade dig om du kunde hålla i en helg när jag inte kunde. Det är alltid svårt i början för en ny tränare, ju längre man varit ledare desto mer lyssnar de. Från början kunde det vara en del konflikter när jag inte var där, de testar gränser, förklarar Ilham Abdalla, som arbetar på Migrationsverket om dagarna, och fortsätter:

– Man behöver inte vara duktig i fotboll utan man måste ha en bra personlighet, tålamod och kunna kommunicera. I somras kunde vi anställa fyra sommarjobbare och det är något som också lockar.

– De andra tjejerna vill också ta ansvar och när de ser att de kan göra likadant, de blir en förebild och andra tjejer vill också bli det, säger Leyla Hassan, som är 19 år och går i gymnasiet.

Det enda som behövs är att sparka bollen

Deras fotbollsträningar har blivit en viktig samlingsplats i Araby, och tjejer kommer också från andra platser i närheten av Växjö.

– Det kommer tjejer även från Lessebo och Alvesta, säger Ishwaaq Yusuf, även hon är 19 år och går på gymnasiet.

– De som kommer sprider till sina kompisar att det var roligt och då kommer nya. Man längtar till fredag och lördag, säger Leyla Hassan.

Deras träningar är öppna för alla tjejer i åldern 13 år och uppåt. På en fredag- eller lördagkväll kan det komma upp till 60-70 tjejer när de är som flest, runt 20-30 när det är färre. Många har bakgrund i andra länder, många bär slöja och eftersom dörrarna är låsta under träningarna kan de känna sig helt avslappnade i att ta av sig slöjan när de spelar.

– När det kommer en ny person så välkomnar vi henne och ser till att hon känner sig trygg. Vi frågar: ”Kan du sparka en boll?” Det är bara det som behövs. En del spelar i kjol och sjal. Vi säger aldrig till dem att de ska ta av sig sin slöja under träningarna. Men vi ser nu många som spelar i linnen, tjejer som tidigare inte vågade visa sig för andra tjejer, förklarar Ilham Abdalla, och tränarna brukar också visa att det är ok att den som vill tar av sig slöjan genom att själva göra det, och spela i lättare reguljära träningskläder.

Ilham Abdalla förklarar att hon och de andra tränarna är tydliga med att behandla alla lika under träningarna, alla ska få känna trygghet och få ta plats, och gruppindelningar görs så att alla ska lära känna varandra:

– Är din kompis med ska ni inte vara i samma lag, för du ska inte bara känna din egen kompis.

Kompisar och vänner är en tydlig effekt av träningarna. Tjejer som kanske inte sett varandra eller bara är ytligt bekanta i sina skolor blir här vänner.

– Jag hade inte en enda kompis utanför skolan när jag kom till er. Man känner att man är hemma när man kommer till träningarna, säger Ishwaaq Yusuf.

”Har vuxit som person”

Ilham Abdalla ser hur viktiga deras träningar är också som ett sätt att komma in i det svenska samhället och tillägna sig språket. Under träningarna talas bara svenska.

– Hur enkelt är det att komma in i samhället, hur ska du få en chans? Här träffar du svensktalande och sådana som är födda här. Unga tjejer som är nya får svenska kompisar. När jag kom hit kände jag mig helt ensam. Man kommer in i samhället smidigare genom träningarna, och man bygger självförtroendet mer, det betyder allt att ha så nära vänner, säger hon.

Fardowsa Mohamoud fyller i:

– Man utvecklas. Jag har vuxit som person sedan jag blev ledare, jag blir starkare, säger vad jag tycker och tänker och visar vad jag vill på ett bra sätt. Men det går inte att bara vara boss, alla tjejerna har olika personligheter så jag måste veta hur jag kommunicerar med en tjej som person. Man lär sig hur människor funkar, och det hjälper inte bara i fotbollen utan även i privatlivet, säger hon.

När Leyla Hassan skulle spela fotboll för första gången blev hon ifrågasatt hemma:

– Det var katastrof. Mamma sade att jag hade blivit en kille. Nu är det mamma som säger: ”Ska du inte gå och spela fotboll i dag?” Först skämdes hon, nu är det tvärtom.

– Ja, familjen har vant sig, nu säger min familj om de planerar något att ”vi kan inte ha det på fredag för då har Ilham fotboll”, säger Ilham Abdalla och berättar att hon har nära kontakt med tjejernas familjer och resonerar med dem, svarar på frågor om de känner sig osäkra på vad träningarna handlar om. ”Jag har gått natur på gymnasiet, jag har körkort och bil. Kan du låta din dotter spela fotboll med mig? Låt din dotter ta chansen”, brukar hon säga till föräldrarna. Hon har resonerat med mammor, pappor och bröder. Ibland har hon stött på motstånd. Men hon säger också att hon har förståelse för att vissa känner osäkerhet:

– Många kommer från otrygga länder där tjejerna var osäkra när de gick ut. Under vintertid tappar jag folk, det är för mörkt och folk blir oroliga för sina döttrar när det är mörkt. Men vi hittar alltid en lösning, säger Ilham Abdalla och förklarar att de ibland kommer och möter tjejerna hemma och följer dem till träningen och sedan hem igen, i andra fall kan flera tjejer göra sällskap.

”Vi tar vår plats”

Nu har de också börjat med träning för barn. På onsdagar tränar flickor och pojkar tillsammans. Senast kom 40 barn. Och i området har också killar börjat efterfråga träning:

– Jag blir alltid stoppad på väg till träningarna av killar som undrar när vi ska börja ha träning för dem, och det gläder mig, säger Ilham Abdalla.

– De är avundsjuka, killarna, säger Fardowsa Mohamoud.

Ilham Abdalla ska snart ta buss nummer fyra till Radiohuset för att delta i P1-programmet Nordegren och Epstein, för att berätta om arbetet de gör i Araby. Hon och de andra tre tränarna är glada över att bidra till att positiva berättelser om Araby når ut, och inte bara de negativa. Araby listades i en rapport 2016 av polisen som ett särskilt utsatt område, och när statsminister Stefan Löfven häromveckan gjorde en Sverigeturné var Araby en av platserna han besökte. Visst finns det problem i området, säger de, men de är kritiska till att bara negativa saker brukar leda till uppmärksamhet i riksmedia.

– Man tar bara upp saker som är problem, varför inte också ta upp det som är bra i Araby? undrar Fardowsa Mohamoud.

– Det gläder mig att folk får läsa andra saker om Araby. Det är killdominerat, men vi stärker tjejerna och vi tar vår plats, säger Ilham Abdalla.