Elin Falk och Irma Åstrand var två föregångare och förebilder inom svensk idrottshistoria. På internationella kvinnodagen utsågs de till förebilder av Swedish alliance for women in sports (Safwis). Sammanlagt utsågs 50 kvinnor, varav 20 historiska, till förebilder på Safwis sportgala som hölls för andra året i rad.
Sportgalan föregicks av korta seminarier under eftermiddagen på Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) i Stockholm, där två av de historiska förebilderna presenterades: Elin Falk och Irma Åstrand. Safwis utser förebilder för att erkänna kvinnors verksamhet inom svensk idrott och kvinnor som verkat för jämställdhet inom idrotten. Irma Åstrand började på föregångaren till GIH, Gymnastiska centralinstitutet (CGI), 1946 och utbildade sig först till gymnastikdirektör men gick sedan vidare till medicinska studier, doktorerade, blev professor och slutligen chef för Arbetsmiljöinstitutet åren 1987-1992. Hon utvecklade under sin akademiska karriär bland annat metoder för maximal syreupptagning och fortsatte med att titta på arbetslivets arbetsfysiologi. Hon undersökte bland annat upptagningen av lösningsmedel hos arbetare, berättade Peter Schantz, professor vid GIH.
Pia Lundquist Wanneberg, docent vid GIH, berättade om Elin Falk som bidrog till att reformera och inspirera svensk gymnastik. Elin Falk föddes 1872 då kvinnor inte hade tillgång till högre utbildning, inte hade rösträtt och blev myndiga först 25 års ålder, såvida de inte gifte sig – då blev de omyndiga igen. På grund av den stora emigrationen från Sverige under 1800-talet fanns ett stort kvinnoöverskott i landet och det bidrog till att kvinnor släpptes in i vissa yrken, och 1864 öppnade GCI en tvåårig utbildning för kvinnor, ett program som Elin Falk gick och blev klar gymnastikdirektör 1895, en titel som inbegrep både gymnastiklärare och sjukgymnast. Därefter reste hon och bodde i både USA, Storbritannien och Danmark:
– Det är häftigt att kvinnor som hon tog sig ut i världen utan att vara myndiga eller ha rösträtt. Hon blev inspirerad och ville när hon kom hem reformera linggymnastiken som var väldigt militärisk till sin karaktär, sade Pia Lundquist Wanneberg och visade svartvita bilder på dåtidens förhärskande gymnastik – en gymnastiksal där pojkar stod i givakt med raka ryggar och sträckta fingrar.
– De måste utföra rörelsen samtidigt och exakt. Var det någon som inte gjorde exakt fick hela gruppen göra om rörelsen. Den var inte särskilt lustfylld linggymnastiken, fortsatte hon.
Elin Falk lyckades trots det starka stödet för linggymnastiken få till förändring, en förändring som genomfördes i småskolan och för folkskolans flickor. Pojkarna fick däremot fortsätta med linggymnastiken i många år.
Under seminariedelen talade också John S Hellström, lektor vid GIH och Pirkko Markula, professor vid University of Alberta i Kanada.
En av de moderna förebilderna som utsågs senare under kvällen var Sevana Bergström. I motiveringen skriver Safwis att Sevana Bergström: ”var med och startade projektet Ronjabollen, ett hälso- och idrottsprojekt för nyanlända och ensamkommande ungdomar i Uppsala som är en del i Tjejers rätt i samhället. Sedan ett år tillbaka jobbar hon på Svenska fotbollförbundet med att öka kunskapen för att göra fotbollen än mer välkomnande för alla, oavsett bakgrund.”
Safwis vill med sina förebilder ”utmana könsmässiga stereotyper inom svensk idrott i allmänhet, även om vi fokuserar på kvinnors underrepresentation och utsatthet i synnerhet.”, och skriver vidare att listan av förebilder utses av alla personer som identifierar sig som kvinna, och de inkluderar också icke binära.
