”Vår feminism, vår feministiska kamp, kräver en politik som ger oss rätten att leva – inte bara överleva.” Malin Björk (V) om #metoo, handelspolitik och reformkrav i sin månadskrönika inför internationella kvinnodagen 8 mars.
På torsdag är det internationella kvinnodagen. Hela veckan kommer jag delta i olika aktiviteter där vi samlas för att fira feministiska segrar, dela med oss av olika strategier, och mobilisera för kommande feministiska fajter. Förutom i EU-parlamentet kommer jag också vara i Stockholm och Malmö. För mig är den här veckan en demonstration i hur bred vår feministiska kamp är, men också ett tillfälle att fundera över hur viktigt det är att vi inte nöjer oss med finlir och retuscheringar.
I EU-parlamentet möter vi feminister ofta på stort motstånd eftersom högern har övertaget. Dessutom är den konservativa, nationalistiska och inte sällan öppet rasistiska högern stor och högljudd. En av dessa partiers främsta politiska käpphästar, förutom att de vill stänga gränserna för flyktingar, är att de vill kontrollera kvinnors kroppar och liv. Det tydligaste uttrycket är kanske deras hårdföra abortmotstånd. Tillsammans med progressiva kollegor driver jag därför ett nätverk, All of us, som arbetar aktivt för att försvara aborträtten mot de återkommande angreppen, men också för att flytta fram positionerna.
Krav på jämställdhet och feministisk politik måste också ta sig tydliga uttryck i de patriarkalt kodade ”hårda” frågorna, som ekonomin, handelspolitiken, och säkerhetspolitiken. Det innebär att vi måste ompröva patriarkalt säkerhetstänk och nyliberal ekonomisk dogmatism, vi måste fördela resurser och rikedom rättvist. Vänstern i EU-parlamentet – precis som vänstern hemma i Sverige – är den tydligaste kraften som sammanför rätten till våra kroppar med kravet på en ekonomisk politik för ökad rättvisa.
Själv har jag sedan ett drygt halvår arbetat tillsammans med en kollega från italienska vänstern för att formulera en kritik och riktlinjer för en (mer) feministisk handelspolitik. Det har varit lite som en resa in i lejonets kula, där alla utom dogmatiska nyliberaler är djupt ovälkomna. Men vi har stått på oss, och resultatet från första omröstningen är riktigt vasst. Slutomröstningen sker i Strasbourg om en vecka och antas rapporten är det en rungande kritik av den handelspolitik som EU i dag bedriver med Cecilia Malmström i spetsen.
Det har både morrats och mullrat bland liberaler och i högerbänkarna under vårt arbete må ni tro. Det är just när feminismen blir uppfordrande och kräver mer än finlir eller vackra ord som motståndet verkligen visar sig. För en liberal är feminism okej, men bara så länge den inte ruckar den rådande ordningen. För vänstern är det tvärtom – feminismen kräver stora förändringar, strukturella reformer, och omfördelning.
I den andan organiserar EU-parlamentets vänstergrupp denna vecka för andra året i rad ett Feministiskt Forum, till vilket vi bjuder in mängder av gäster för att debattera, synliggöra och sammanföra våra kamper. Veckan kommer innehålla seminarier och möten om allt från feministisk migrationspolitik till facklig feministisk kamp, feministiska perspektiv på internationell säkerhet, och såklart – rätten att leva utan sexuellt våld och trakasserier. Och eftersom det rör sig om revolution, så blir det naturligtvis dans också. Det kommer vara både en vacker och strategisk mötesplats.
#Metoo är en revolution. Men nu gäller det att vi är många som ser till att bollen fortsätter rulla och att utlovade förändringar blir verklighet. I det arbetet kommer vänstern inte att nöja oss med lite retuschering. Vår feminism, vår feministiska kamp, kräver en politik som ger oss rätten att leva – inte bara överleva.
