– Jag var på arbetsintervju häromdagen och fick tre frågor, om jag har erfarenhet, om jag röker och om jag har barn, säger Katia Pedica, 48 år, från Fabriano i centrala Italien.

Efter 16 år på samma arbetsplats blev hon uppsagd 2011 efter att hon fått sitt andra barn. Sedan dess har hon inte haft ett fast arbete under en längre period.

På 1980- och 90-talet blomstrade Fabriano liksom stora delar av landet. Här fanns landets viktigaste pappersbruk samt världens största vitvaruföretag. Produktionen gick på högvarv och efterfrågan på arbetskraft var stor.

I dag kännetecknas staden av fabriker som stänger ner och unga utan framtidsvision. Kvinnor i alla åldrar tar ströjobb för 50 kronor i timmen där de kan, utan att ha deklarerat en enda inkomst i sina liv.

Bristande välfärdsservice

Katia Pedica, sambon och de två barnen bor i en lägenhet på övervåningen av samma villa som föräldrarna bor i. I huset bor även den vuxna brodern och lillasystern tillsammans med sina två barn. De har, precis som sju miljoner unga, valt eller varit tvungna att bo tillsammans med sina föräldrar för att hålla på utgifterna.




I valet röstade Pedica på Femstjärnerörelsen (M5S), som hon menar representerar något nytt.

– Jag skulle vilja se mer hjälp till de barnfamiljer som verkligen behöver det. Till exempel känner jag oro för att inte ha råd att låta mina barn gå på universitet om de skulle vilja. Det borde finnas möjlighet att låta alla få samma chans, säger hon.

– Kvinnors deltagande på arbetsmarknaden i Italien är lägre än 50 procent. Det placerar Italien nästsist efter Grekland i en europeisk ranking, säger Linda Laura Sabbadini, statistiker och pionjär inom jämställdhetsstatistik.

Förklaringen, menar hon, är den bristande välfärdsservicen i kombination med en ojämn fördelning av hemarbetet.

– Den usla sociala servicen, framför allt bristen på barnomsorg och den ojämna arbetsfördelningen inom familjen innebär att den största bördan läggs på kvinnorna, säger hon.

Och fortsätter:

– Detta i kombination med en oerhört rigid arbetsorganisering och oflexibla arbetsförhållanden gör att det är svårt för en kvinna att arbeta och ha barn.

Linda Laura Sabbadini, statistiker och pionjär inom jämställdhetsstatistikområdet i Italien..

Till skillnad från Sverige

Finska Mervi Ruottinen som är utbildad sjuksköterska, kom till Italien för nästan tjugo år sedan, och berättar att hon blev chockad över hur svårt det var att kombinera arbete med att ha två små barn.

– I Sverige, där jag arbetade innan jag flyttade till Italien, var det självklart att arbeta heltid. Det enda som krävdes var lite flexibilitet vad gäller arbetstiderna vilket inte var något problem med en arbetsgivare som var villig att gå tillmötes. Men här var det omöjligt att ens diskutera, det finns liksom inte på kartan, säger hon.

Ruottinen berättar att hennes dotter som har en universitetsexamen, fast jobb och en relation sedan sju år tillbaka inte vågar skaffa barn för att hon är rädd för att förlora jobbet.

Rosana Dettori, förbundssekreterare på fackförbundet CGIL i Rom, bekräftar att det inte är ovanligt med ”vita uppsägningar”, det vill säga att du redan i anställningsavtalet skriver under på att om du blir sjuk eller gravid träder en uppsägning i kraft.

– Berättar du för chefen att du är gravid är det inte sällan det visar sig att du har skrivit under något som du inte ens kände till, och dagen därpå står du utan arbete. Detta är tunga diskriminerande handlingar, konstaterar Dettori.

De facto är Italien ett av de länder i världen där det föds minst barn.

– Politikerna klagar på att födelsetalen är låga, men det är svårt att föda barn när det inte finns förskola och fritids, och tillgången till arbetsmarknaden och dina karriärmöjligheter som kvinna kringskärs om du blir mamma, säger Dettori.

Rosana Dettori, förbundssekreterare på fackförbundet CGIL i Rom.

Supermor- och farmödrar

Statistikern Linda Laura Sabbadini instämmer i problembeskrivningen:

– De låga födelsetalen hänger ihop med att de unga inte längre kommer in på arbetsmarknaden eller fastnar i prekariatet, det vill säga på korta, tillfälliga arbeten med låg lön och utan några som helst arbetsrättigheter. Dessa osäkra villkor gör det svårt att skaffa familj.

Sabbadini menar att samhället enbart hålls uppe av alla ”super nonne”, det vill säga supermor- och farmödrar, som ställer sina liv och sin tid till förfogande.

– Det är inte ovanligt att kvinnor i 60- och 70-årsåldern tvingas ta ansvar för äldre föräldrar, barnbarn och till och med egna vuxna barn, varav många saknar arbete, samtidigt, säger hon.

Katia Pedica i Fabriano är en av dem som har en mamma, eller super nonna, som tar ansvar för hela barnomsorgen under de perioder hon arbetar.

– För mig är inte förskolefrågan särskilt akut, eftersom jag har mamma, säger hon och ser inget stort behov av utökad barnomsorg.

Linda Laura Sabbadini menar att för att vända utvecklingen krävs dels att omvårdnadsarbetet omfördelas, både inom relationerna och i samhället, och dels stora sociala investeringar – en lösning som hon inte ser i sikte.

– Budgetunderskottet är alldeles för stort och finanspolitiken går hela tiden ut på att försöka minska utgifterna, därför blir socialpolitiken lidande, säger hon.

Oroliga för framtiden

Rosana Dettori är också orolig inför framtiden. Hon beskriver hur fackets kamp och landvinningar för schysta arbetsvillkor på 1970-talet och möjligheten att kombinera familj och arbetsliv helt har demolerats, inte minst under Berlusconi-eran, från 1994 och 20 år framåt.

Utsikterna efter valet förändrar inte detta faktum, menar hon. Mångmiljardären Silvio Berlusconi, vars högerkoalition vann valet, är enligt Forbes ranking landets femte rikaste person. Enligt Bloombergs lista över världens rikaste hamnar han på 177 plats. Han kommer inte kunna bli landets nästa president, eftersom han avtjänar ett straff, samhällstjänst, för skattebrott. Men politiken, förutspår Dettori, kommer fortsätta på samma linje.

– Det kulturella arvet i vårt land, villkorat av patriarkatet, väger tungt. Mannen står i centrum för all politik och du, som kvinna, är bara ett bihang, säger Dettori.

Hon beskriver hur den katolska kulturen uppmuntrar kvinnor att berätta hur duktiga de är på omsorg, att ta hand om, medla etcetera.

– De lyfter fram dessa egenskaper hos dig som kvinna, men inte som ett värde i sig, utan för att placera dig i ett hörn, säger Rosan Dettori.