Hon hette Barin Kobani och var en av många hjältar som offrade sitt liv för att krossa patriarkatet och fascismen. Hela världen såg på avstånd hur terrorgruppen IS/Daesh halshögg människor och tog yezidiska kvinnor som sexslavar. Barin Kobani var en av de många kvinnor som vägrade se på och därför organiserade sig i motståndskampen i det kurdiska Syrien. Kvinnorna kämpade inte bara med vapen i handen mot IS, de kämpade huvudsakligen med tanken och nya ideér för ett nytt samhälle baserat på feminism, direktdemokrati, socialekologi och pluralism. Detta i ett krigshärjat Syrien som många sedan länge har gett upp hoppet om.

Det brinner i den autonoma staden Afrin och vi är fortfarande inte fria från blodtörstiga terrorister, fastän vi nästan vunnit kampen mot IS/Daesh i Syrien. Under en strid klarade nämligen terroristerna av att mörda Barin Kobani. Men terrorism slutar aldrig vid döda kroppar, den slutar endast när allt hopp har dött ut och den lyckas med det genom skrämseltaktik. En taktik var att använda Barin Kobanis kropp som ett verktyg för att försöka stoppa motståndsrörelsen. De slaktade henne, skar bort hennes bröst, stympade hennes kropp och filmade det för att sända ett tydligt besked till omvärlden: ”Så här går det när kvinnor kämpar. Ni skulle bara våga”.

Fast den här gången var förövarna inte IS, utan andra jihadister, det vill säga legosoldaterna som tränas och betalas av EU-allierade Turkiet.

För lite mindre än två månader sedan började Turkiet invadera Afrin-regionen och i dag är så gott som hela området ockuperat. Turkiets argument är att de vill säkra sina gränser och ”befria” folket i Afrin från de kurdiska ”terroristerna”. Med Free syrian army (FSA) som fotsoldater vill de alltså utrota människor som Barin Kobani och ge området till tidigare al-Qaida-generaler. Men vad kommer det betyda i framtiden för Afrin att dessa personer hamnar i maktpositioner?

Turkiet har Nato:s näst största armé efter USA och har använt sina resurser för att bomba sönder sjukhus, halshugga barn, förstöra vattenanläggningar och göra människor hemlösa. Situationen i Afrin är kritisk och Turkiet gör vägen till fred och stabilitet i Syrien ännu längre. Erdogan vill ha en demografisk förändring i Syrien och det enda sättet att lyckas med det är att utsätta kurderna för en ytterligare etnisk rensning. Tre miljoner flyktingar befinner sig i Turkiet i dag och Erdogan skapar tystnad i Europa med rasistiska hot om ännu en ”flyktingkatastrof”.

Det är varenda feminist och antifascists moraliska plikt att stå upp för Afrin och kurderna. Turkiets handlingar måste få konsekvenser och omvärlden måste ställa strängare krav. För vi måste komma ihåg att Erdogan inte bara är en individ, han är ett helt system som opererar med sexistiska och fascistiska metoder för att behålla och stärka sin makt.

Det är därför hjältar som Barin Kobani och alla andra i YPJ/G blir betraktade som ett större hot mot ”landets säkerhet” än IS/Daesh och al-Qaida, som Erdogan har öppnat både famn och korridorer för. Brutaliteten han tillåter IS och al-Qaida att begå, bekräftar hans fascistiska och patriarkala världssyn, medans YPJ konsekvent kämpar mot allt Erdogan står för. Dessutom står Democratic union party (PYD) som Kvinnornas försvarsenheter (YPJ/G) tillhör, som starkast i Afrin och det är ännu en orsak till att Erdogan vill invadera regionen.

Han har sett styrkan i vad pluralism, socialekologi, direktdemokrati och jämställdhet kan åstadkomma. Invasionen av Afrin är ett fegt försök att bomba sönder dessa värderingar och hindra dem från att spridas och utvecklas. Om vi inte står upp för Afrin i dag så kompromissar vi bort idén om att fred och demokrati är universella rättigheter som alla förtjänar. Just därför är det viktigt att alla står i solidaritet med Afrin.