”Slöjförbud är också en form av förtryck som i grunden är rasistiskt och sexistiskt”, skriver Soraya Post (Fi) och ifrågasätter bevekelsegrunderna för att allt fler EU-länder inför eller överväger att införa restriktioner riktade mot muslimska kvinnors klädsel.
För några veckor sedan hade vi ett seminarium i EU-parlamentet om hur EU:s medlemsstater begränsar muslimska kvinnors klädsel. NGO:n Open society foundation presenterade resultaten i sin nya rapport Restrictions on muslim women’s dress in the 28 EU member states.
Rapporten visar att åtta av EU:s 28 medlemsländer verkställer ett nationellt och/eller lokalt förbud mot vissa typer av slöja. Av de åtta har sex länder (Österrike, Belgien, Bulgarien, Danmark, Frankrike och Spanien) antagit någon form av nationellt slöjförbud.
Dessutom finns regionala förbud i fem länder, av vilka vissa även har nationella förbud. Ytterligare åtta stater överväger för närvarande lagstiftningsförslag för ett förbud. I 13 av 28 EU-länder har det rapporterats om institutionella och privata förbud, till exempel i Sverige. I sex EU-medlemsstater har inga förbud eller förslag om förbud har rapporterats.
Enligt rapporten infördes de flesta förbuden mot religiös klädsel efter 11 september-attackerna, i samband med den ökande islamofobin. Nationalistiska och högerextrema partier har spelat en stor roll i detta då de har fört upp förbud mot religiös klädsel i den allmänna debatten och lagt fram lagförslagen, men i de flesta fallen är det de traditionella politiska partierna som faktiskt har infört själva lagarna.
Ett argument som vissa europeiska politiker har använt för att införa slöjförbud är att själva förbudet kommer att skydda muslimska kvinnor från religiöst förtryck, som exempelvis att muslimska kvinnor tvingas att bära slöja. Men slöjförbud är också ett förtryck och dessutom ett som i grunden är rasistiskt och sexistiskt.
Inkludering och mångfald är grundläggande värden i öppna samhällen och för EU. ”Förenade i mångfalden” är EU:s motto sedan år 2000. Men räknas inte religiösa minoriteter såsom muslimska kvinnor in i denna mångfald?
Att förbjuda muslimska kvinnor från att bära slöja betyder att EU förnekar dem friheten att utöva och uttrycka sin tro och förbudet riktas särskilt mot dem i egenskap av kvinnor.
Religionsfrihet är en mänsklig rättighet och ska gälla för alla. Att förbjuda religiösa symboler som slöja har en negativ och oproportionerlig effekt på muslimska kvinnor som redan är en mycket utsatt grupp, då de drabbas av flerfaldig, det vill säga intersektionell, diskriminering på grund av att de är kvinnor och muslimer.
De upplever samma ojämlikhet som andra kvinnor, i arbetslivet och i förhållande till verbalt och fysiskt våld, men det förvärras av ytterligare faktorer såsom religion och/eller etnicitet. Till exempel är muslimska kvinnor mer utsatta för hatbrott och våld med islamofobiska motiv än muslimska män.
Religiösa symboler som slöja är individens val – varken staten eller andra människor har rätt att bestämma över kvinnors kroppar, klädsel eller tro. Slöjdförbud är ytterligare ett försök att kontrollera kvinnors kroppar. Vi nekas rätten att välja själva vad vi vill ha på oss och när vi har på oss det. Det här valet bör bara basera sig på vilka vi är som individer, vår moral, övertygelse eller helt enkelt vilken klädstil vi har.
Staten har en plikt att skydda våra rättigheter, för att säkerställa att vi är alla lika inför lagen, oavsett kön eller religiös övertygelse. Det är statens plikt att skydda oss från förtryck genom att upprätthålla våra mänskliga rättigheter, inte ta bort dem från oss.
Muslimska kvinnor har lika mycket rätt att utöva sin tro som alla andra i vårt samhälle. Vi måste stärka alla kvinnor att vara fria i sina val och leva sina liv utan påtryckningar eller tvång från patriarkala strukturer. Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter.
