Claudia Sheinbaum Pardo är borgmästarkandidaten som valts att leda Mexiko city, efter att ha erhållit 46,6 procent av rösterna, och blir därmed den andra kvinnan på posten. Det är också bara ett exempel på ökad representation för kvinnor på ledande politiska poster efter valet, och en historisk möjlighet att driva igenom politik som främjar jämställdhet.
1999 klev Rosario Robles Berlanga in som borgmästare för interimsregeringen som tillträdde, sedan Cuauhtémoc Cárdenas Solórzano avgått för att ställa upp som presidentkandidat. Därför satt hon bara ett år på posten.
18 år senare kommer en kvinna, Claudia Sheinbaum Pardo, återigen att leda Mexiko city. Hon föddes 1962 och är en vetenskapskvinna som doktorerat inom energiteknik vid Mexikos nationella autonoma universitet (UNAM). Hon utsågs av koalitionen Tillsammans kommer vi att skriva historia, som består av vänsterpartierna Morena, Encuentro social och Partido del trabajo. Hennes politiska plattform vilar på fem axlar: innovation, hållbarhet, jämlikhet och rättvisa, ärlighet samt ett öppet styre, rapporterar den feministiska nyhetsbyrån Cimac.
Bland utmärkelserna hon tagit emot finns Jesús Silva Herzog, ett universitetspris för unga inom teknologisk innovation, och hon ingick i FN:s klimatpanel när den mottog Nobels fredspris 2007. Hon är författare till över hundra publikationer och två böcker om energi, miljö och hållbar utveckling.
Parlamentarisk jämställdhet
Som borgmästare föreslår Sheinbaum Pardo åtgärder för att minska föroreningar, bevara och restaurera naturresurser samt minska utsläppen av gaser som bidrar till klimatförändringarna.
Hon vill öppna möjligheter till utbildning, idrott, kultur och sysselsättning för ungdomen och stärka kvinnors ekonomiska, fysiska och politiska självständighet. Hon planerar också att minska antalet högt uppsatta förtroendevalda och avskaffa alla typer av privilegier utan att höja skatter och avgifter, samt se över de senaste årens tilldelning av fastighets- och vattenkvoter ”för att avskaffa orättvisor”.
Sheinbaum avser också att förstärka de rättigheter som uppnåtts i staden för kvinnor och hbtqi-personer, samt upprättelse, ersättning och garanterat boende till offren för jordbävningarna den 19 september 2017. Hon föreslår att en åklagarmyndighet mot familje- och könsrelaterat våld inrättas samt att programmen för sexuell utbildning och att förebygga tonårsgraviditeter utvidgas, och att hushållsarbetares rättigheter erkänns.
Hennes utnämning är en del i framgången för den sociala rörelsen Tillsammans kommer vi att skriva historia, men också för parlamentarisk jämställdhet i Mexiko – inte bara på borgmästarposten i Mexiko city och nationell nivå, utan även i lokala och regionala parlament och regeringar.
Viktigt vägval
Enligt preliminär valstatistik kommer till exempel en majoritet av kommunerna i Chiapas styras av kvinnor för andra gången sedan en ny kvoteringslagstiftning som tillämpades för första gången i mexikanska val 2015. Några av de kvinnor som valdes till borgmästare 2015 och kandiderade på nytt, fick inte förnya förtroende då det visat sig att någon anhörig utfört uppdraget och inte de själva.
Syftet med kvoteringslagen – som kräver att 50 procent ska vara män och 50 procent kvinnor bland kandidaterna till lagstiftande församlingar – är att fler kvinnor ska delta i det politiska beslutsfattandet.
Jämställd representation innebär enligt Carmen R Ponce Meléndez, ekonom och genusexpert, en historisk möjlighet och politisk plattform för att formulera och genomföra politiska reformer som främjar jämställdhet. Hon påminner om att den nya presidentens parti Morena lyft strategiska frågor som att demokratisering av landet kräver delat ansvar i hemmen, universell tillgång till utbildning och att könsrollerna omprövas.
Alicia Bárcenas, ordförande för FN:s regionala ekonomiska kommission Cepal, menar att de besparingar som den nya mexikanska regeringen aviserat mycket väl skulle kunna finansiera utlovade satsningar på pensioner, utbildning och jobb med löner som går att leva på:
– Mexiko måste i dag avgöra om man ska fortsätta att konkurrera i världen med låga löner eller bygga en ny modell med en välfärdsstat.