Den 9 oktober år 1847 var dagen då den sista förslavade afrikanen blev fri från svensk ägo på den svenska kolonin Saint Barthélemy och slaveriet i Sverige förklarades officiellt avskaffat. Afrosvenskarnas forum för rättvisa har under flera års tid arbetat för att uppmärksamma dagen som en minnesdag för att hedra alla människor som förslavades under Sveriges del av den transatlantiska slavhandeln samt öka kunskapen hos allmänheten avseende Sveriges historiska arv och knyta ihop afrofobi i dåtid och nutid.

Tänk om Sveriges makthavare kunde erkänna sitt historiska arv och instifta den 9 oktober som en officiell minnesdag. Tänk om våra makthavare kunde ta ansvar och inse att landets koloniala historia påverkar afrosvenskar än i dag. I tider som dessa, det vill säga i efterdyningarna av valet 2018, känns det viktigare än någonsin att alla som har möjlighet är med och påverkar så rasismen inte ökar ytterligare. För verkligheten är den att vi lever i en tid när delar av Sveriges befolkning har valt att rösta fram rasister och nationalister i maktpositioner.

Vi lever i en tid när känslan av rädsla infinner sig hos oss som tillhör minoritetsgrupper i vårt samhälle. Normaliseringen av rasism har pågått under flera års tid. Numera kan den så kallade vardagsrasismen uttryckas och uppvisas öppet på olika platser i vårt samhälle utan att någon reagerar. Vi med ”icke vita kroppar” är alla måltavlor för rasism, inklusive våra barn.

I Sverige har vita som ej drabbas av rasism en tendens att förminska och förneka allvaret i rasismens existens och dess konsekvenser, sannolikt för att de ej drabbas själva. Det är viktigt att vi erkänner misstänkliggörandet, fördömandet, terroriseringen och våldet mot icke vita kroppar i Sverige, Europa och världen. Detta då vår utsatthet osynliggörs när den ej erkänns utan tystas. Rasismen i Sverige är en normalitet och en verklighet för alla som drabbas. Vår frihet och tillgång till våra mänskliga rättigheter är mer hotad än någonsin!

Den afrosvenska befolkningen som även kan benämnas som den osynliga synliga minoriteten, är en särskilt utsatt grupp i det svenska samhället. Afrofobin, den form av rasism som drabbar människor med afrikanskt ursprung, är universell. Sverige är inget undantag utan afrofobin har existerat i drygt 400 års tid i vårt land. I Sverige förekommer en systematisk strukturell diskriminering och i statistiken blir det synligt hur afrofobin, rasismen drabbar redan utsatta grupper i vårt samhälle.

Ett exempel på detta är Frihetsparaden som Afrosvenskarnas forum för rättvisa anordnar för andra året i rad i Malmö. När min ordförande Malcolm Jallow berättade om sin idé och tankar om Frihetsparaden förra året kände jag att detta vill jag vara med och förverkliga. Så som en del av Afrosvenskarnas forum för rättvisa var jag med och arrangerade den första Frihetsparaden år 2017. Det är en viss känsla när en inser att nu skapar vi historia tillsammans. Det var helt magiskt att följa hur vi antirasister tillsammans mobiliserade.

Malcolm Jallow på Frihetsparaden 2017.

I år känns det viktigare än någonsin att vi för allmänheten visar att det finns ett motstånd mot rasismen i vårt samhälle. Det viktigt att vi som antirasister har en gemensam solidarisk mobilisering, särskilt efter valet 2018. Vi måste förstå att vår motpol under flera års tid har satsat högt och varit oerhört målinriktade. Vi ser konsekvenserna av detta i dag. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något och bidra i kampen mot rasism. Vi har alla ett ansvar då vi alla är en del av systemet.

Syftet med Frihetsparaden är att minnas och hedra alla de som förslavades under den transatlantiska slavhandeln och samtidigt mobilisera antirasister för att driva en gemensam kamp mot alla former av rasism i vårt samhälle. Det är vår förhoppning att Frihetsparaden skall bli större och större för varje år som går och sprida sig över landet i likhet med Prideparaden.

Frihetsparaden bygger på samverkan mellan organisationer inom civilsamhället och politiska partier. En arbetsgrupp bestående av representanter från YPFDJ Skåne, Antirasistiska filmdagar, Kiswa Skåne och Vänsterpartiet arbetat ihop årets program. Något som bör nämnas är att i år har flertalet inbjudna politiska partier svarat med tystnad förutom Feministiskt initiativ och Vänsterpartiet. Så såg det ej ut förra året.

Det är en enorm besvikelse att våra lokala politiker inte tar mer ansvar i frågan om afrofobi och rasism. Tystnaden kan tolkas som ett tecken på motvilja och bristande ansvarskänsla hos människor i maktposition när det gäller frågan om rasism. Vilket stämmer överens med det mönster som vi ser när det gäller kampen mot afrofobi på nationell nivå. Det är med sorg i mitt hjärta jag konstaterar att ingen konkret förändring har skett till det bättre gällande afrosvenskars livsvillkor i Sverige under det gångna året.

Vi har under flera års tid ställt samma krav på förändringar, förbättringar och politiska reformer som kan gynna afrosvenskars livsvillkor Sverige. Vi är medvetna om att förändring tar tid, men det smärtar att se att stegen mot förändring inte ens har påbörjats och det i sig är problematiskt. Hur mycket fakta krävs? Hur många utsatta krävs innan förändringen skall komma alternativt påbörjas?

Afrosvenskar ska få avkastning på sin adekvata utbildning och ges samma förutsättningar som övriga befolkningen. Misstänkliggörandet och rasprofileringen av afrosvenskar måste upphöra. Likaså måste polisens kunskap gällande hatbrott med afrofobiska och rasistiska motiv öka, främst de som arbetar i yttre tjänst. Vidare måste rutiner utformas för hanteringen av hatbrott inom polisen.

Afrofobin som våra barn möter i sin vardag och skolans värld skall hanteras samt förebyggas. Vidare vill vi att allt undervisningsmaterial skall ses över. Detta då flertalet böcker har ett rasistiskt språkbruk, vilket reproducerar en ny generation av utsatta människor med trauman. Vi kämpar för att afrosvenska familjer skall bemötas på samma sätt av socialtjänsten som övriga delar av befolkningen och att afrosvenskar skall ges samma tillgång till bostadsmarknaden.

Frihetsparaden 2017.