Mina kusiner Angela och Denise är födda och uppvuxna i Brasilien, det var min farmors äldre bror som utvandrade till grannlandet och bildade familj där. Vi har umgåtts flitigt och det är roligt att få rapporter från dem inifrån Brasilien.

De beklagade att de aldrig hade besökt nationalmuseet i Rio de Janeiro. De bor själva i Porto Alegre, flera timmars resa från Rio och när de har besökt Rio de Janeiro har museet aldrig varit ett prioriterat besök. Nu är det försent, museet som invigdes 1818 och var den brasilianska kejsarens bostad och ett av Latinamerikas största museer, är numera nedbränt.

Branden på museet tros vara orsakad av en felaktig kabel. Brandmännens lastbilar kunde inte fylla på sina vattenslangar nära museet, utan åka rätt länge till en sjö för att få vatten. Museets infrastruktur var dåligt och det minimala budget som de fick från den centrala regeringen inte räckte på långa vägar för att få museet att klara sig.

Mer än 20 miljoner föremål bevarades på museet, som ofta jämfördes med Smithsonian i USA eller British museum i London. Det var inte bara det brasilianska kulturarvet som gick upp i rök, museet bevarade ovärderliga föremål från Afrika, där portugiser länge varit slavhandlare. Där fanns kungliga klenoder från olika afrikanska hövdingar och en av Latinamerikas största samlingar av egyptiska mumier.

Mumier från Inkariket bevarades på museet som också hade en imponerande samling av insekter, djur och mänskliga kvarlevor. Bland de mänskliga kvarlevorna fanns det äldsta brasilianska skelettet, kallat Luzia och uppskattat till 12 000 år gammalt. Luzia, som var Brasiliens urmoder, försvann i branden och arkeologerna som arbetade med henne är otröstliga. Dinosaurier fanns också på museet, det största var en pterodactyl med vingar som kunde spänna sig över åtta meter.

Branden har blivit hett politisk stoff och alla politiker anklagar varandra för bristande intresse för kulturarvet och likgiltighet för den nationella historien. Den sittande president Michel Temer skar ned budgeten för humaniora och alla museer och institutioner fick sina budgetar kraftigt nedskurna. I ett land som stolt presenterar sin tvåhundraåriga historia som viktig är nedskärningarna suspekta.

Brasilien är fortfarande ett kolonialt land som har aldrig behandlat svarta invånare och urfolken rättvist. Bara det portugisiska arvet ansågs värt att bevaras. Men inte ens detta arv klarade sig från branden. Bland museets tjugo miljarder föremål fanns också europeiska klenoder, korrespondens mellan prinsessor och drottningar, ritningar, tavlor, leksaker från prinsar och kejsare, kläder, ceremoniella uniformer, till och med kungliga dräkter från Hawaii var deponerade på museet.

Många brasilianska debattörer undrar nu om det ens är värt att bygga ett nytt nationellt museum och man undrar vilka nya föremål kommer att ingå i det. Det kommer att vara den nya regeringens uppdrag och det kommer att präglas av den nya presidentens politisk färg och ambitioner.

Om landets nästa president blir miljardären och högermannen Jair Bolsonaro , som vann första presidentvalomgången, kommer det nya nationalmuseet förmodligen enbart att inneha de vitas arv, deras föremål, deras klenoder. Bolsonaro, som enligt en debattartikel i Foreign policy har Steve Bannon som rådgivare, har uttalat sig föraktfullt om svarta och om urfolk, samt om homosexuella och kvinnor. Hans drömmuseum kommer bara visa en liten bråkdel av den brasilianska komplexa helheten.

Om det blir Fernando Haddad, arbetarpartiet PT:s presidentkandidat, som nu tävlar med Bolsonaro om presidentposten och som var utbildningsminister under både Lula da Silva och Dilma Rousseffs regeringar, kommer vi säkert få se ett rättvisare museum, där Brasiliens och Latinamerikas olika folkgrupper kommer att känna sig representerade.