– Vi ville titta lite extra på just samtal som kom till oss både från barn, men även från idrottsledare, rörande sexuella övergrepp inom idrotten. Det behövs bra kunskapsunderlag för att kunna lyfta frågan inom idrottsvärlden, säger generalsekreterare Magnus Jägerskog och förklarar att det var på grund av dessa samtal som Bris tog initiativ till en rapport i samarbete med forskaren Susanne Johansson på Gymnastik och idrottshögskolan i Stockholm.

Det utmynnade i rapporten Sexuella övergrepp inom idrotten – om barnets rätt till en trygg idrott som publicerades 2017. Forskningen visar att barn utsätts för sexuella övergrepp inom idrotten. Detsamma bekräftas av barns och vuxnas – idrottsledares och föräldrars – samtal till Bris.

Mellan 2 och 14 procent har varit utsatta för sexuella övergrepp inom idrotten under sin uppväxt, och övergreppen tycks inte minska över tid. Förövarna har varit tränare, andra ledare, idrottsaktiva eller någon annan inom idrotten. Sexuella övergrepp förekommer i alla typer av idrotter, vilket gör det till ett generellt problem. Det förekommer även på alla idrottsnivåer samtidigt som en högre förekomst har rapporterats från idrottsaktiva på elitnivå.

Prioriteras inte tillräckligt

Problemet är stort, mörkertalet ofta högt. Det beror framför allt på att det brister i såväl idrottens förebyggande arbete mot övergrepp som i dess agerande när övergrepp skett. Frågan om barns trygghet i idrottslivet hamnar alltför ofta långt ner på agendan. 

I samband med att rapporten skrevs inledde Riksidrottsförbundet och Bris ett samarbete för att hjälpa idrottsföreningar att snabbare plocka upp varningssignaler. Kunskapen måste öka och tryggheten garanteras. Samarbetet har bland annat utmynnat i materialet Barnens spelregler som handlar om att barnen har rätt till trygg idrott – ett material som fått stor spridning.

– Vi märker av ett stort sug från många föreningar och idrottsledare som vill ta del av materialet. På det sättet kan man säga att det händer en hel del positivt, säger Magnus Jägerskog.
Han pekar också pekar på vikten att #metoo inte stannar vid att vara en kampanj eller att folk tror att arbetet redan är gjort i och med #metoo. Efter #metoo ökade samtalen till Bris från barn som behövde tala om sexuella övergrepp och med anledning av detta arrangerade Bris i somras ett seminarium i Almedalen kring hur arbetet för att stärka ”barns trygghet hemma, i skolan, och på fritiden” ska gå vidare.

Magnus Jägerskog anser att frågorna uppmärksammas mer numera:

– Min bild är även att det pratas mer om de här frågorna både inom Riksidrottsförbundet och vissa andra specialidrottsförbund.

Osäkerhet och ambivalens

Men det är mycket som återstår att göra för att få bukt med de brister som rapporten lyfter fram. Framför allt handlar det om brister i det förebyggande arbetet med att skapa en trygg och riskfri miljö för barn som utövar idrott. Det finns även stora brister när det handlar om att hjälpa och stötta de barn som har utsatts för övergrepp i samband med idrottsverksamhet de deltar i, vilket även leder till att många inte vågar och vill anmäla eller ens vågar berätta om övergrepp de utsatts för.

I en analys av idrottsledares kontakter med Bris framkommer en osäkerhet och ambivalens hos idrottsledare för hur de ska agera vid övergrepp samt att de saknar stöd. Det innebär en ökad risk för att barnen inte får det skydd de behöver och har rätt till.

Rapporten konstaterar att det finns brister i policys hos idrottsverksamheter. Riksidrottsförbundet har till exempel en policy mot sexuella övergrepp som lämnar öppet för olika tolkningsmöjligheter, till exempel är det möjligt att läsa in att sexuella övergrepp inte är tillräckligt allvarliga för att motivera en uteslutning. Detta ”beroende på hur idrottsföreningens stadgar lyder”.

Mycket kvar att göra

Men det finns även ett glapp mellan de policys som finns och verkligheten. Det finns helt enkelt inte bra och handfasta rutiner, varken för det förebyggande arbetet mot övergrepp eller efter om ett övergrepp redan har skett.

En annan utmaning är att säkerställa tryggheten och verka förebyggande. Inom idrotten är de allra flesta ledarna ideella, vilket ställer krav på att det erbjuds utbildning.

Magnus Jägerskog bekräftar bilden av att mycket kvarstår för att skapa en trygg miljö för barn i idrottsvärlden.

– När vi tittar på de samtal vi tar emot, både från barn och idrottsledare, så ser vi ingen större förändring. Det återkommer ständigt samtal kring övergrepp inom idrotten. Återkommande händer det att föreningar kontaktar oss när något har hänt för man vet inte vad man ska göra, säger han.

Han fortsätter:

– Det är positivt att frågan har kommit upp på agendan, men det måste man samtidigt ställa i relation till att idrotten är den största folkrörelsen som vi har i Sverige med otroligt många engagerade. Min bild är fortfarande att den här typen av frågor tenderar att inte komma i första hand. Det är nästan alltid något annat som är viktigare.

– Man kan inte jobba med de här frågorna kampanjmässigt, utan det måste integreras i grundverksamheten i varje förening med barnverksamhet, säger han och tillägger:

– Det tas steg i rätt riktning, men det finns mycket kvar att göra.

Sju rekommendationer

Att barnkonventionen har blivit lag är också ett viktigt ställningstagande för barns rättigheter.

– Barnkonventionen är golvet vi står på när det gäller barns rättigheter, men barnkonventionen i sig, som lag, är inte det som stärker barns trygghet i olika föreningar om man inte jobbar med det i den vardagliga verksamheten, säger Bris generalsekreterare Magnus Jägerskog.

Idrottsforskaren, och en av rapportförfattarna, Susanne Johansson har sammanställt sju rekommendationer som finns publicerade i en färsk artikel på idrottsforskning.se: ”De senaste årens forskning visar att sexuella övergrepp förekommer inom idrotten i Sverige. Det kan skada utsattas liv, hälsa, utveckling och idrottsprestation och strider mot idrottens värdegrund. Här följer sju rekommendationer som kan hjälpa ledare och ansvariga att göra idrotten tryggare för alla, oavsett ålder, kön och sexualitet:

1. Bryt tystnaden

2. Helhetsperspektiv och inkludering

3. Kunskap och utbildning

4. Tydlig policy

5. Initiera, tillämpa och utvärdera rutiner

6. Agera vid misstanke, anmälningsskyldighet

7. Förändra perspektiven