Mapuchefolket i Chile vägrar gå med på att hyra ut eller sälja sin mark till multinationella företag och själva tvingas leva i misär. Svaret från staten är militär intervention. Paulina Torres om en historisk konflikt och om vikten av att se kopplingen mellan globalisering, urfolkens situation och den pågående miljöförstöringen.
Konflikten som pågår just nu i Temuco handlar om en historisk konflikt mellan staten och mapuchefolket. Frågan accentuerades i samband med att Camilo Catrillanca mördades den 14 februari 2018. Mordet var ingen slump. Han ledde kampen för att återerövra delar av landområden som egentligen tillhör mapuchefolket. Frågan om mark är en central aspekt i denna konflikt.
Sociala rörelser, från olika politiska organisationer, institutioner och solidariska rörelser, runt om i Chile och internationellt, fortsätter att protestera mot den nuvarande regeringens planer för södra Chile. Enligt landets president, affärsmannen Sebastian Piñera, innebär planerna utveckling för Temuco och hela Chile, men i själva verket handlar det om att hyra ut eller sälja mapuchefolkets territorium till multinationella företag för att kunna fortsätta exploatera naturtillgångarna.
Den militära interventionen i södra Chile är ett resultat av koloniseringen och direkt knuten till den så kallade globala ekonomiska utvecklingen. Det är inte svårt att dra kopplingen från kolonialismen till globaliseringen och förstå att multinationella ”lönsamma” företag har ett stort ansvar när det gäller den pågående konflikten mellan staten och mapuchefolket. Mapuchefolket har sedan länge varit ett hot mot Chiles ekonomiska och politiska makt. Å andra sidan är den globala ekonomiska utvecklingen ett hot mot mapuchefolket, vilket har återspeglat sig i historien.
I samband med mordet på Camillo Catrillanca kan vi konstatera att folk och organisationer har varit tydliga i sitt budskap gentemot staten och multinationella företag. Folket kräver bland annat att staten ska trappa ner militariseringen i Temuco, för att i stället skapa förutsättningar för en fredlig dialog med urfolket kring konkreta förslag.
Representanterna för mapuchefolket framför krav på att deras samarbete med myndigheterna ska vara demokratiskt, styras av politiska principer och möjliggöra konstitutionella reformer och kollektiv organisering, vilket inte är fallet. Just nu konfronteras mapuchefolket av staten med militarisering, terror och falska anklagelser – långt ifrån demokratiska villkor trots att de ber om en fredlig dialog.
Mapuchefolket definierar sig själv som ett ”krigar”-folk och anser sig ha rätten att försvara sin existens och kommer därför att fortsätta kämpa som en självständig nation. De vägrar gå med på att deras mark ska fortsätta hyras ut eller säljas till multinationella företag så att mapuchefolket tvingas leva i misär och förlorar allt de har kämpat för sedan kolonialismen.
Det som pågår just nu med mapuchefolket är fruktansvärt. Kvinnor, män och barn tvingas, under hot och våld, lämna sitt territorium i statens namn. Annars skjuts de av militärerna. Ekonomiska intressen sätts före mänskliga rättigheter och mapuchefolkets rätt att leva i fred och bevara sin kultur och traditioner. Liknande konflikter mot urfolk runt om i världen fortsätter att intensifieras i takt med en växande fascism som manifesterar sig i både Europa och Latinamerika. Hur kommer denna växande militarisering, underblåst av fascistiska vindar, att sluta? Ingen vet.
Som kvinna och feminist är jag också djupt oroad för det systematiska våld som kvinnorna och urfolket utsätts för. Jag är även oerhört orolig för klimatfrågan som hotar hela vår planet och ser att klimatfrågan hänger ihop med urfolkets kamp. En hållbar ekonomi behöver planeras och utvecklas, och utsläppen som industriföretagen orsakar behöver minska. Men då krävs det en gemensam planering där urfolket integreras i det politiska beslutsfattandet, i stället för att som nu exkluderas.
Som feminist och med mapucherötter anser jag att det är också av vikt att poängtera att kvinnorna i mapuchernas kultur sedan urtiden spelat en oerhört viktig roll i samhället, också som ledare. Mitt hjärta blöder för kvinnorna och deras situation. Mapuchekvinnorna får inte sälja sina grönsaker som de har själv odlat, för att det anses vara ett brott av den chilenska staten, i dag 2018.
När staten inte tillåter ett folk att försörja sig själva slås livet och drömmarna sönder för ett folk som redan lever under mycket svåra förhållanden. De döms till ett liv i misär, konflikt, våld och dubbelt förtryck. Kvinnorna blir också hotade, torterade och mördade av staten, men, till skillnad från männen, har deras kamp osynliggjorts. Kvinnorna erkänns inte och hedras inte på samma sätt i vårt samtida patriarkala samhället.
Jag efterlyser att politikerna i Europa gör något åt detta. Politikerna och världens ledare kan inte fortsätta att blunda för konsekvenserna av globaliseringen. Situationen med klimatet och urfolken är allvarlig och borde sättas högst upp på Europas politiska agenda.
Mapuchefolket är ett hot mot den globala ekonomiska utvecklingen och den globala ekonomiska utvecklingen är ett hot mot mapuchefolket och klimatfrågan. Den chilenska staten har svikit mapuchefolket samtidigt som världens ledare har svikit världens folk. Faktum är att världens folk och mapuchefolket står inför ett existentiellt hot, både när det gäller klimatfrågan och de statliga militära interventionerna riktade direkt mot urfolk runt om i världen.
Klimattopmötet COP24, med världens miljö – och klimatministrar, pågår till och med den 14 december. Representanter från 200 länder förväntas att medverka. Sverige skickar en grupp av ombud, med cirka 40 personer. På COP21 i Paris 2015 enades länderna om att bidra till att begränsa den globala uppvärmningen. Experter på klimatfrågan hävdar att det finns risk att temperaturen på jorden stiger till den grad att det får allvarliga konsekvenser i världens alla hörn.
Vi lever i ett globalt och mångkulturellt samhälle som har utvecklats både ekonomiskt och kulturellt sedan kolonialismen och det är av vikt att förstå kopplingen mellan globaliseringen, urfolkens situation och den pågående miljöförstöringen. Ännu viktigare är det att världens ledare begriper och att de ställer sig frågan: Hur påverkar globaliseringen människor i olika länder, regioner och klimatet? Frågan är akut.
