Den 27 februari antogs en viktig rapport som handlar om genomförandet av direktivet om den europeiska skyddsordern (EPO) av de utskott i EU-parlamentet där frågor som rör jämställdhet och medborgerliga rättigheter hanteras.

Skyddsbestämmelserna i direktivet är avsedda att skydda personer från en handling som kan äventyra deras liv, fysiska eller psykiska integritet, värdighet, personliga frihet eller sexuella integritet. Syftet är att undvika kontakt mellan en förövare eller en potentiell brottsling och ett offer eller en person som riskerar att bli överfallen av dessa förövare. År 2010 uppskattade EU:s ministerråd att cirka 118 000 kvinnor bosatta i EU omfattas av skyddsåtgärder relaterade till könsrelaterat våld.

Jag och min medföredragande Teresa Jiménez-Becerril Barrios, som medverkat i rapporten, har följt upp genomförandet av EPO:n för att se om den uppfyller sitt mål, det vill säga att ge fortsatt skydd vid resa eller flytt till ett annat EU-land. Men vi insåg snart att EU-kommissionen inte har kontrollerat om EPO genomförts fullt ut av medlemsstaterna.
Vi rapportörer anser att detta visar på försummelse från EU-kommissionen och från medlemsstaterna i fråga om mänsklig säkerhet, och särskilt när det gäller mäns våld mot kvinnor.

Resultaten var chockerande. Bara sju EPO:er har utfärdats av de deltagande EU-medlemsstaterna sedan januari 2015. Med tanke på hur många som blir utsatta för våld i nära relationer och de många kvinnor som i #metoo-rörelsen gav synlighet till det stora mörkertal som finns vad gäller sexuella trakasserier och sexuellt våld verkar det mycket orealistiskt att endast sju personer har behövt en europeisk skyddsorder (EPO) i hela EU.

Det måste finnas många våldsutsatta offer som har velat resa utomlands för semester, studier eller arbete men som avstått från att leva sitt liv till fullo, av rädsla och för att de inte var medvetna om det skydd som en EPO kan erbjuda. Detta är en tydlig signal på att EU-kommissionen och medlemsstaterna har misslyckats i sina uppgifter att informera och skydda sina medborgare. Om EPO:n fungerar som det är tänkt kan det rädda tiotusentals människors liv.

I vår rapport uppmanar vi EU-kommissionen och medlemsstaterna att se till att informationen om EPO verkligen når offer för våld, aktörer inom icke-statliga organisationer och myndigheter som arbetar med dessa frågor. Vi kräver obligatorisk utbildning av professionella som kan komma i kontakt med offer som behöver skyddsåtgärder, så att de kan bistå med rätt stöd och information. 

Rapporten uppmanar också medlemsstaterna att förbättra tillståndet för EPO-verksamheten genom att automatiskt informera personer som får ett nationellt skyddsbeslut om EPO och göra ansökan kostnadsfri, kortare och lättare. Medlemsstaterna bör också tillhandahålla gratis rättshjälp, översättning och tolkning till ett språk som offret förstår. En person som ansöker om en EPO ska få svar inom högst två veckor. 

Med tanke på den ökande exponeringen av barn och tonåringar för våld när de är online, uppmanar vi också medlemsstaterna att överväga att inkludera utbildning om jämställdhet och icke-våld i skolplanen. Den belyser också vikten av att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och könsbaserat våld genom att uppmana medlemsstaterna att följa Istanbul-konventionen fullt ut och att tilldela tillräckliga ekonomiska och mänskliga resurser till dessa frågor. 

På den europeiska säkerhetsagendan finns inte en rad som säger att könsbaserat våld eller mänsklig säkerhet måste prioriteras. Fokus ligger på yttre hot, som kräver insatser kring nationella gränser. Feministiskt initiativ (Fi) menar att det inte är så vi bygger säkerhet, vi vill istället ändra EU:s säkerhetspolitik så att den inbegriper mänsklig säkerhet och förebyggande av könsbaserat våld, som en prioritet. Våld ska aldrig accepteras i någon form.

Slutrapporten om genomförandet av direktivet om den europeiska skyddsordern förväntas antas av EU-parlamentet i april.