Som administratör för det största #metoo uppropet #allavi läser jag och mina kollegor dagligen vittnesmål. Flera tusentals sådana har vi hunnit läsa sedan gruppens start i november 2017.
Mottot som präglar vårt arbete med att organisera detta berättande är:

”Nolltolerans mot allt sexuellt våld. Överallt och alltid.”

Sexuella trakasserier i arbetsmiljö, som har varit tongivande inom #metoo i övrigt, är en mindre del av innehållet i våra berättelser.

De allra flesta av våra medlemmar berättar om betydligt grövre fall av sexuellt våld.

De allra flesta har aldrig tidigare vågat berätta om vad de varit om för någon tidigare.

Det handlar om hoten och om mäns sexuella våld mot kvinnor.

Det handlar om hot, slag, förföljelse, trakasserier, våldtäkter och incest.

En undersökning gjord av Amnesty (publicerad i november 2017) om nätbaserade kränkningar och trakasserier mot kvinnor, visar att:

• 1 av 3 någon gång utsatts för kränkningar och trakasserier på internet.

• 19 procent av de tillfrågade uppgav att de har utsatts vid mer än ett tillfälle.

Om vi tittar närmare på vad som döljer sig bakom kvinnornas erfarenheter av ”kränkningar och trakasserier” i Sverige ser vi att:

• 70 procent uppgav att de utsatts för allmänt kränkande språkbruk eller kommentarer riktade mot sin person.

• Drygt 48 procent uppgav att de utsatts för sexistiska eller kvinnofientliga kommentarer riktade mot sin person.

• Över 27 procent uppgav att de fått direkta eller indirekta hot om fysiskt eller sexuellt våld riktat mot sin person.

• 19 procent hade utsatts för rasistiskt språkbruk eller rasistiska kommentarer riktade mot sin person.

• Närmare 9 procent hade utsatts för homofobiskt eller transfobiskt språkbruk eller kommentarer riktade mot sin person.

• Drygt 8 procent hade fått intima bilder av sig utlagda på nätet utan att ha gett sitt medgivande.

• Drygt 7 procent hade fått sina personuppgifter publicerade på nätet i syfte att åsamka rädsla eller stress.

Ord som ”jag ska döda dig”, ”slyna”, ”hora”, ”fitta”, ”Jag ska knulla dig tills du dör” är också vanligt förekommande ord som kvinnor dagligen får höra. Både i sociala medier och IRL. Före detta handbollsspelaren, juristen och jämställdhetsaktivisten Linnéa Claeson är en av dem. Hon skriver i ett inlägg:

”…ibland blir jag skiträdd. Livrädd. Undrar om dom ska hitta mig. Döda mig. Fan va ledsna min familj kommer bli då. Fan orkar inte tänka på det. Försöker trycka undan. Men hoten har tagit sig mer ut från internet till möten på gatan. Går inte att blunda för. Ser mig över axeln. Jag kan bli ledsen, arg, och äcklad av trakasserierna, kukbilderna och runkvideosarna.”

I mars 2017 skickar en man grova våldtäktshot till Linnéa Claeson. Han döms för olaga hot och sexuellt ofredande. Han är inte den enda som skickat otrevliga meddelanden, men en av de värsta.

”Han skulle kedja fast mig och våldta mig. Det här var ett mail jag fick tillsammans med vidriga bilder”, berättar Linnéa Claeson på Instagram.

Hon hoppas att domen ska få fler att anmäla sexuella trakasserier. Hon skriver även att den här domen är otroligt viktig för att visa att brott begångna online går att utreda: ”Inte minst för att internet ska bli en tryggare plats för våra barn!”

Jag håller med Linnéa Claeson. Men jag tror hon hade tur. Hon hade konkreta bevis. Få hot och trakasserier och ännu färre våldtäkter går till förundersökning vid en anmälan. Gör den det dröjer det oftast inte länge innan den läggs ner i brist på bevisföring.

Det kan även vara så att brottet preskriberats (för våldtäkt är preskriptionstiden tio år) och då gäller inte anmälan. Men vi får aldrig glömma att bara för att bevis saknas betyder det inte att händelsen aldrig ägt rum.

En viktig förändring inom rättsväsendet trädde i kraft den 1 juli. Då infördes en samtyckeslag. Den innebär i korthet det självklara att varje människa, varje kvinna, har rätt att bestämma över sin egen kropp. Allt annat än ett ja är ett nej. Men det räcker inte med endast en ny samtyckeslag även om det är bra och gott.

Men när kvinnor blir hotade, misshandlade, förföljda, våldtagna är det väl bara statistik. Snälla. Polisen. Låt inte hotade och slagna kvinnor bli till statistik. Ge kvinnor de resurser som faktiskt finns. Gör det nu.

Se till att det finns lika många poliser att tillgå vid mäns våld mot kvinnor som det finns vid fotbollsmatcher och andra arrangemang. De brottsoffer som som äger modet och styrkan att vända sig till rättsväsendet måste kunna räkna med ett mycket bättre bemötande och skydd än i dag. Det handlar om att ge stöd till brottsoffer när de har blivit utsatta och också genom hela rättsprocessen, så att de vågar medverka och så att vi får fällande domar.

Det kan röra sig om:

• Att utbilda rättsväsendet.

• Kunskap om mäns våld mot kvinnor ska finnas hos alla dem som går juristutbildningen.

• Domare och nämdemän ska utbildas i mäns våld mot kvinnor. Det sexuella våldet.

• Värna brottsofferperspektivet. Kvinnor ska direkt skyddas från farliga män som hotar att slå ihjäl dom.

• Kvinnor ska bli trodda och lyssnade på när de berättar.

• Inget brottsoffer ska behöva svara på frågan om vad hon hade på sig eller om hon kanske var för berusad när våldtäkten inträffade.

• Våldtäkt är ett extremt allvarligt brott som borde tillhöra de allra grövsta brotten.

• Preskriptionstiden för våldtäkt bör därför tas bort helt.

• Öka medlen till Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige

Som det är i dag drivs många jourer ideellt och av kvinnor som går på knäna.

Vi måste agera nu. Det handlar om att jobba med attityder, att minimera antalet möjliggörare – de som står bredvid, vet vad som sker men inte gör något – det handlar om att införa åtgärder för att få bort alla former av sexuellt våld från skolans miljö – även det verbala våldet – och det handlar om att en gång för alla bryta tystnadskulturen.