Hon är feminist, advokat, människorättskämpe – och hotad. Lottie Cunningham Wren från Nicaragua har tilldelats Anna Dahlbäcks minnesfonds stipendium på 50 000 kronor vid en ceremoni på Medelhavsmuseet i Stockholm. Kurdo Baksi träffade henne för att tala om ursprungsbefolkningens situation och den allt mer repressiva regimen i Nicaragua.
– Priset är också till alla andra männniskorättskämpar i världen, säger Lottie Cunningham Wren.
Lottie Cunningham Wren är en känd advokat i Nicaragua. Hon tillhör ursprungsbefolkningen miskito och är grundare av Center for justice and human rights of the Atlantic coast of Nicaragua. Hon verkar i 124 avlägset belägna samhällen för att hjälpa urbefolkningar att skydda naturresurser med lagliga rättigheter. 2015 fick hon flera mordhot som kulminerade i ett kidnappningsförsök.
– Priset till minnet av den respekterade människorättskämpen Anna Dahlbäck betyder mycket för mig. Jag känner mig hedrad, men detta pris är också till alla andra männniskorättskämpar i världen, säger Cunningham Wren som i två decennier arbetat mot genusrelaterat våld mot kvinnor i ursprungsbefolkningen.
I Nicaragua blir du utsatt för mordförsök för din kamp för mänskliga rättigheter. Men i Sverige får du pris för samma kamp. Vad tänker du om det?
– Ja, det betyder att det finns rättvisa i Sverige och att det inte finns rättvisa i vårt land, svarar hon eftertänksamt på spanska.
Lottie Cunningham Wren har varit ledande i flera kamper för grundläggande mänskliga rättigheter i Nicaragua. För det första var hon drivande i kampen som gav ursprungsbefolkningen i Nicaragua kollektiva rättigheter 2001. För det andra har hon tvingat männen i ursprungsbefolkningen att låta kvinnor delta i beslutsprocesser och i ägandet av markegendomarna. Det har inte varit en lätt kamp för Cunningham Wren.
– Bysamhällen vid Atlantkusten är mycket patriarkala. Under de första mötena om marken var jag den enda kvinnan som fick sitta med i beslutsförsamlingarna. Jag protesterade och krävde att också kvinnorna skulle delta i våra möten och utforma sin framtid. Så småningom lyckade jag kvotera in 30 procent kvinnor på alla möten och i alla beslutsförsamlingar. Men jag är inte klar med mitt jämställdhetsarbete bland ursprungsbefolkningen, suckar Cunningham Wren, vars jämställdhetsarbete ofta svartmålas av den nicaraguanska regimen.
– Jag motarbetas som kvinna, som advokat och människorättskämpe av den nicaraguanska regimen, säger hon och kräver att Nicaragua ska respektera ursprungsbefolkningens rätt till marken även i praktiken.
– Vi har en spirituell relation till marken men den respekteras inte. Sedan flera år tillbaka har vi problem med bosättare som inte tillhör ursprungsbefolkningen och som verkar ha stöd av regimen. Först var bosättarna i våra områden 45 jordbrukarfamiljer som några år senare blev 475 bosättarfamiljer och nu beräknas de till 2 000. Oftast är det beväpnade familjer som hävdar att de har fått papper på egendomar av regimen. Det är märkligt.
Enligt Lottie Cunningham Wren finns det bosättare som till och med mördar för att komma åt ursprungsbefolkningens mark. Under förra året och hittills i år har 40 personer kidnappats och 32 dödats.
– Jag har även noterat att bosättare ibland kommer med dokument och alkohol för att lura våra män när de blir berusade, berättar Cunnginham Wren som också oroar sig över förtrycket som nu sprider sig över hela landet.
Hela byar har bränts ner och odlingarna har förstörts.
– Det är inte bara bosättarna som är problemet för oss. Många företag skövlar våra skogar också.
– Presidenten Daniel Ortega har nu ändrat författningen med avsikten att sitta på livstid. Demokratin, som vi kämpat så mycket för, är nu i fara. Folk är arga på att Ortega nu har den lagstiftande, verkställande och dömande makten i sina händer. Och Ortega använder sin makt till att terrorstämpla alla regimkritiker. Det gör ont i mig att säga det, men Nicaragua är i dag en diktatur.
I början av september kastade Ortegas regering ut FN:s människorättsobservatörer från Nicaragua efter att FN kritiserat hur Nicaragua behandlat demonstranter. FN kommer nu att bevaka händelseutvecklingen i landet genom sitt regionala kontor i Panama.
Hur mår yttrandefriheten i Nicaragua?
– Yttrandefriheten möter allt större och svårare motgångar. Visst finns det fortfarande möjlighet att säga sin åsikt. Men många som använder sin yttrandefrihet för att kritisera regimen i Nicaragua riskerar ett långt fängelsestraff. En ny anti-terrorlag röstades igenom i juli och regimen använder den för att kriminalisera alla dem som visar missnöje eller deltar i protester. Misstänkta för terrorbrott riskerar upp till 20 års fängelse.
Vilka förväntningar har du och dina kollegor på det internationella samfundet ifråga om Nicaragua?
– Jag är mycket orolig för framtiden i Nicaragua. Institutionerna, inte minst de lagvårdande, har slutat fungera. Människorättsorganisationerna möter allt fler och större motgångar. Vi behöver hjälp från utlandet. Det finns inget annat som kan rädda demokratin i vårt land, avslutar Lottie Cunningham Wren.
