Aftonens första dust var en tagteam match, vari de ack så slemma Alexander ”Ballmangler” Bäck och J.O. Hansen mötte publikfavoriterna Cliff Pettersson och Yuri Kosinski. När de två senare avklädde sig tröjorna ylade åskådarna lystet. Medan Hansen och Kosinski dunkade på varandra skrek Pettersson smädelser åt Bäck. Hansen körde med skrevsparkar och bodyslams. När han blottade bringan buade församlingen och uppmanade honom att skyla sig.
Cliffen fällde Ballmangler med en bionic elbow. J.O. distraherade Kungen av Kungsan med en lavett mot ryggen, vilket gav testikelmanglaren tillfälle att sparka omkull sagda opponent och stampa loss på hans stofthydda. En serie brutala slams och near-falls följde. Vid ett tillfälle fick Yuri en smocka utan att vara intaggad. Omsider tog Centans sheriff hem segern medelst en pinfall på scrotumsparkaren.
Galans andra envig stod mellan wrestlingvalkyrian Sixt och Partiets enda kvinnliga medlem Aya Frick. Den senare struttade in viftandes med ett ridspö. Det vill säga inte ett riktigt ridspö, utan ett vaniljbetonat låtsasridspö med ett rött hjärta som flärp. Inledningsvis böjde sig Aya flera gånger om ut ur tribunen och gjorde gällande att Sixt därmed inte hade rätt att slå henne. Sixt utförde några smidiga back body drops, knee lifts samt kesagiri chops.
Torftig kröningsceremoni
Frick flydde då fältet. Så slet hon tag i protagonistens ben, från utsidan av ringen, och slet omkull henne. Domaren förmådde vampen att återinträda i manegen, där hon forcerade upp amasonen mot ringhörnan med foten mot hennes struphuvud. Flera knappt tillåtna grepp följde. Röda lackstövlar klampade ned på en muskulös solar plexus.
Valkyrian kämpade sig ur ett skruvstädsgrepp och återtog övertaget. Ett övertag som upphörde i och med att Ayas partikamrat Shao-Lin distraherade domaren så att Ken Malmsteen kunde rusa in och beväpna Partiets representant med en serveringsbricka. När domaren kom tillbaka låg protagonisten raklång på mattan och antagonisten sa sig ha vunnit.
Efter pausen ofredade Aya Frick konferencier Mr. Bronson och påstod sig vara havande med densammas barn. En grundlös anklagelse givetvis.
– Det är så här att sist jag var här så vann jag fair and square, hävdade sirenen. Därför har ni det stora privilegiet att bevittna min kröning som drottningen av Stockholm!
Med de orden knäade hon domaren ut från prosceniet och kråmade sig iförd en billig Butterickstiara. Inte mycket till kröningsceremoni.
En batalj mellan den allom hatade PT och den turkoshåriga swingdansösen Betty Rose stod näst på tur. Vid desammas föregående fuktel hade Betty varit på vippen att vinna när antagonistens sidekick Media-Jeppe hade smugit fram och placerat PT:s fot på bottenrepet. Sagda sidekick dök nu upp i PT:s ställe och kallade publiken för ”tjocka horungar”.
Strax därpå joggade den personliga torteraren in till församlingens burop. Hans hantlangare kallade utmanerskan för ”den grönhåriga skatan”. När hon äntrade prosceniet lämnade jeppen detsamma.
Skrev mot ringstolpe
Ortorektikern var lika vidrig som vanligt och gav sig på Betty Rose innan klockan hade klämtat. När den väl hade klämtat drämde han in hennes huvud i ringstolpen. Hon kontrade med en elegant scoop slam. Betty förblev i klart överläge ända tills Media-Jeppe slet tag i hennes hår bakifrån medan fitnessfaraon distraherade domaren.
– Bit honom, ropade en åskådare till utmanerskan.
Först när PT sänkte sig till stryptag protesterade domaren. Turkosen förmådde skalla torteraren nedifrån så han tuppade av som hastigast samt fick möjlig käkläsa. Protagonisten fortskred med elbows och clotheslines. Hon blev alltmer aggressiv. Församlingen blev alltmer upprymd. Alla (utom PT och Media-Jeppe) fröjdades när Betty Rose slank undan vid precis rätt tidpunkt så att ortorektikern slog skrevet mot ringstolpen.
Betty lyckades hålla PT nedpinnad i tio minuter, men dessvärre distraherade Media-Jeppe domaren under tiden, så vinsten räknades inte. Då drog Betty Rose in Jeppe i manegen och bestraffade honom. I förvirringen som uppstod omkullvälte PT Betty och vann på pinfall.
Ken Malmsteen, J.O. Hansen samt Aya Frick gjorde entré tillsammans med två livvakter iförda det förhatliga Partiets kornblå armbindlar.
– Det är för min säkerhet, men också för min säkerhet, förklarade han. Min motståndare här i kväll, Butcher, lär vara fastkedjad som fan. Nu står jag här framför er som fyrfaldig svensk mästare i wrestling!
Mr. Bronson frågade Slemsteen om hans stundande match mot The Butcher skulle vara en titelmatch om Stockholmsbältet. Svaret blev till en början nekande.
– Titelmatch! Titelmatch! skanderade publiken.
Fyra mot en räckte ej
Den slemme gav efter. 125 kilo blodtörstig utmanare klampade in i tribunen iförd sina sedvanliga attribut gasmask och kedjor. Hans blotta närvaro skrämde bort Aya och J.O.. Knytnävsslagen och fällningarna gjorde Ken vimmelkantig. Efter att ha utsatts för en back body drop lämnade han prosceniet och haltade iväg stödd mot en livvakt. När The Butcher skulle följa efter honom ställde sig livvakterna i vägen för den förra. Charkuteristen knuffade undan dem utan ansträngning.
Slemsteen återinträdde i ringen och utdelade några verkningslösa smockor mot mastodonten. Den senare skulle just utdela en förgörande clothesline när Hansen saboterade genom att ta tag i hans smalben. Återigen hamnade en antagonist i överläge tack vare en distraherande kumpan. Inte blev det bättre av att Shao-Lin var domare. När tvekampen rörde sig ut ur ringen gav sig Frick, Hansen och livvakterna på The Butcher, fyra mot en. Inte för att det stoppade slaktaren.
The Butcher lyckades trycka ned Malmsteen i över tio sekunder, men det märkte inte Shao-Lin för han hånglade med Aya. När charkuteristen gick fram och protesterade skuttade livvakterna och Hansen in tribunen. Protagonisten slog undan dem och återupptog uppläxandet av domaren. Då passade Slemsteen på att attackera bakifrån med Marcus Mans ”HARD BREXIT”-fällstol. Med den slog han The Butcher medvetslös och vann på cover. Ken Malmsteen är fortfarande Stockholmsmästare.
Hegemonisk maskulinitet
Vid den första Valhalla Nordic Wrestling Championship hade den finskkanadensiska fribrottaren Starbuck vunnit mot Timmy ”Kid Fury” Force tack vare en förströdd domare och en otillåten spike piledriver. Nu var det dags för upprättelse. Upprättelse i form av en Iron Man match, en 30 minuter lång match, där den som har vunnit flest omgångar logiskt nog vinner hela bataljen. Matchformen är sällsynt och synnerligen ansträngande för samtliga inblandade.
Starbuck stövlade in på skådeplatsen omgördlad med det nordiska tungviktsmästarbältet samt uppfylld av såväl kanadensisk som finländsk hegemonisk maskulinitet. Destruktivt värre. Han krävde att bartendern skulle ta ned Trädgårdens regnbågsflagga. Bartendern vägrade.
– How many here are actually heterosexuals? frågade homofoben. Raise a hand.
Ytterst få händer lyftes. Delar av det som sas överröstades av Miljöpartiet, som spelade reggae på högsta volym uppe på Växthuset. Som ett ifrågasättande av Starbucks kanadensiska maskulinitet sjöng sällskapet bakom mig Monty Pythons The Lumberjack Song med emfas på sista versen.
Timmy motiverades av revanschlust. Finnen motiverades av förakt för oss genusbrytande svenskar. Den svettiga tvekampen rörde sig fram och tillbaka mellan prosceniet och publikhavet. Skrev slogs mot tunnor. 1-0 till Kid Fury.
– Hey, Celine Dion, get out of the fucking ring, skrek Orvar Säfström i publiken till kanadensaren.
Celine Dion drog i stället in en poäng. 1-1. Stjärnbocken fortsatte ha överhanden tills poängen var 3-3. Framåt begick han en spike piledriver, som fick Force att rulla ut ur ringen och Starbuck att rulla efter för att återbörda honom. När de var åter i tribunen höll sig Timmy överst tills klockan klämtade så poängen blev 3-4 till hans fördel. Timmy Force är således nu innehavare av det falliska nordiska tungviktsmästarbältet.
