”Nu under valspurtens sista veckor måste jämlikhet, tillsammans med den akuta klimatkrisen, bli den centrala politiska berättelsen. Kampen står kring dessa frågor”, skriver Mikael M Karlsson och Lena Martinsson från Tillsammansskapet och konstaterar att medan grupper ställs mot varandra i en splittrande politisk retorik finns framtidsvisioner på gator och torg.
Den rödgröna regeringen har tillsatt en jämlikhetskommitté. Vi i Tillsammansskapet välkomnar allt arbete för ökad jämlikhet. Vi vet att det både finns ett sug efter en politik som sätter jämlikhet i centrum och att jämlikhet är en förutsättning för demokrati. Men vi hinner inte vänta tills 2020 när den nuvarande regeringens kommission ska komma med förslag för en annan politik. Splittringspolitiken där grupper ställs mot varandra, hårt framdriven av SD och med andra partier som anammat retoriken, verkar emot jämlikhet och demokrati. Vi måste kämpa om vikten av jämlikhet nu och på gator och torg finns redan förslagen.
Under det gångna året har Tillsammansskapets många lokalgrupper frågat människor om vad de vill göra för att deras lokalort, region eller Sverige ska bli ett bättre ställe att leva på. Vi har frågat på torg och i parker, i bostadsområden och på våra träffpunkter. Vårt mål har inte varit att få människor att peka ut syndabockar eller förklara varför det är på det ena eller det andra sättet. Vi har velat fånga visioner om en framtid, vad behöver vi göra? Vad saknas?
Gång på gång har vi fått svar som manar till jämlikhetssatsningar. Det har handlat om att vi måste bygga fler bostäder och bostäder som man har råd att betala och som är tillgänglighetsanpassade. Det har handlat om att få bättre kollektivtrafik och gatubelysning så att fler kan röra sig och röra sig också när det är mörkt. Det har handlat om jämställdhet mellan könen och mot sexuella trakasserier, mer miljöundervisning i skolan och en skola som inte är segregerande.
Många vill rädda bibliotek eller fritidsgårdar som ska läggas ned eller redan lagts ned. Jobb åt alla, och amnesti för afghanerna men också billigare glasögon, tandvård och medicin. Förslag om en ny egna-hemsrörelse för de med svag ekonomi har kommit upp liksom att hbtq-perspektiv borde finnas på alla arbetsplatser. De här förslagen pekar ut en rad kamper för jämlikhet och för allas lika rätt att leva och komma till tals, och ta del av samhälle och arbetsliv.
De många förslagen pekar på något viktigt. I decennier har demokrati gjorts liktydig med individuell frihet. Men för att ett samhälle ska kunna vara demokratiskt så krävs inte bara frihet för individen, det krävs också jämlikhet. Jämlikhet var länge det främsta målet i svensk politik men i och med en politiskt driven förändringsiver från både borgerliga och socialdemokratiska regeringar har segregation och klyftor ökat i Sverige mer än någon annanstans i världen. Att inte måna om jämlikhet och rättvisa i demokratiarbetet är att urholka demokratin och tilltron till dess möjligheter.
Ett annat hot mot demokratin är att sätta utsatta grupper mot varandra. Människor i behov av personlig assistans ställs mot ensamkommande, pensionärer ställs mot människor som tigger på gatan för att överleva. Splittringspolitiken gör utsatta grupper till varandras och till hela samhällets syndabockar. Så frodas fascism och rasism. Så skapas ett samhälle för eliter. Så undergrävs demokratin.
Nu under valspurtens sista veckor måste jämlikhet, tillsammans med den akuta klimatkrisen, bli den centrala politiska berättelsen. Kampen står kring dessa frågor. Frågan om jämlikhetens och klimatets vara eller inte vara utgör en politisk front bakom vilka många är beredda att sluta upp, om de fick chansen.
Vi vet att rätten till skydd undan krig inte står i motsättning till en bra personlig assistans eller höjda pensioner. Eller att en fungerande kollektivtrafik inte står mot bostäder som folk har råd med. Kvinnokamp står inte mot arbetarkamp. Motsättningen är en annan. I dag skapas ojämlikhet genom politiska beslut. Sverige är rikare än någonsin, men pengarna går till de som redan har.
Tillsammansskapet väntar inte till 2020 med att lägga förslag om ökad jämlikhet. Runt om i landet finns idéerna. Vi bedriver en alternativ valrörelse för att sätta jämlikhet på den politiska kartan. Med ett socialt löfte som säger att vi inte accepterar att utsatta grupper ställs mot varandra sluter vi upp för varandras frihet och jämlikhet. Så kan demokratin utvecklas, lokalt, regionalt och nationellt.
