Feministiskt initiativ nylanserar imorgon tisdag, i anslutning till Hiroshimadagen den 6 augusti, en rapport med aktuellt underlag till vår politik på området mänsklig säkerhet och prioriterade förslag. Rapporten har tagits fram i samarbete med forskare, jurister och aktivister. Dess teman är: fredspolitik, frihet från våld i vardagen och asylrätt.

Mänsklig säkerhet ryms inom vad som ibland kallas ett utvidgat säkerhetsbegrepp. Enligt World Peace Index är de viktigaste faktorerna för fredlig utveckling; starka institutioner, yttrandefrihet, jämlik resursfördelning, hög rättssäkerhet, låg korruption och likvärdig tillgång till utbildning. Med utgångspunkten i mänskliga rättigheter, jämställdhet och jämlikhet byggs således stabila och fredliga samhällen.

På en politisk-retorisk nivå har frågan om feministisk utrikes- och säkerhetspolitik och ett bredare säkerhetsbegrepp aktualiserats med den rödgröna regeringens tillträde. Samtidigt ligger de faktiska prioriteringarna, i tilldelning av ekonomiska resurser mätt, på en ökad militarisering av säkerheten. Vapenindustrin riktar tillbaka vårt fokus till en nationalistisk syn på säkerhet som inte svarar upp mot den hotbild vi ser idag.

Feminism som fredspolitik

Den feministiska idétraditionen har en lång historia av att ställa frågan ”Säkerhet för vem?” Med militarisering följer ofta inskränkning av kvinnors handlingsutrymme och ökad utsatthet för våld från dem som utger sig för att vara beskyddare.

I Sverige har ingen dött i militär konflikt på århundraden. Däremot har dödsskjutningar ökat de senaste åren. Det är tio gånger vanligare för en ung man att bli offer för dödsskjutning i Sverige än i Tyskland. Hårdare vapenlagar och strängare kontroll av vapeninnehav tros vara en viktig förklaring.

Sverige är ett av de länder som spenderar mest per invånare på sin militärmakt i hela Europa. Ändå vill Försvarsmakten ha höjda anslag. Vi vill istället omfördela en del av de resurser som idag läggs på militär säkerhet, för att på en betydligt högre ambitionsnivå förebygga det våld som sker dagligen, höja krisberedskapen samt motverka uppkomsten av krig och konflikter. Vi verkar för:

– Nedrustning, stopp för vapenexport och omställning av krigsmateriel till civil produktion. Vi vill inrätta ett institut för global nedrustning och icke-spridning av kärnvapen och avsätter 300 miljoner kronor per år för ändamålet.

– Omrustning från ett militärt territorialförsvar till en mer effektiv beredskap för alla typer av kriser och samhällshot. Vi avsätter 300 miljoner kronor om året till framtagande av kunskap och metoder.

– Istället för militär värnplikt en frivillig civil utbildning för bredare kris- och säkerhetsberedskap.

Kvinnofrid och allas frihet från våld i vardagen

Mäns våld mot kvinnor och våld i namn av heder är säkerhetsproblem, i såväl fred som krig. Det är även demokratiproblem som begränsar handlingsutrymmet, samt en global pandemi med stora ekonomiska kostnader. Enligt EIGE kan kostnaden enbart för mäns våld mot kvinnor i Sverige vara närmare 40 miljarder per år.

Män utsätts oftare för fysiskt våld i det offentliga rummet, samt för dödligt våld. Kvinnor utsätts oftare för sexuellt våld, samt för våld i nära relationer, från familjemedlemmar eller under och efter separation. Detta våld är oftare upprepat, systematiskt och flera typer av våld kan förstärka kontrollen över den utsatta – fysiskt, sexuellt, psykiskt och ekonomiskt.

Förbudet mot aga har haft normskapande effekt och andelen barn som misshandlas hemma har sjunkit över tid. Ungefär var tionde har någon gång utsatts för direkt våld i sin familj. Våld i namn av heder utövas i huvudsak mot flickor och kvinnor, och relaterat till tvångsäktenskap, men även pojkar och män utsätts. Störst risk för kvinnor att mördas är i samband med separation. Enligt en genomgång av de senaste årens dödliga våld mot närstående eller tidigare närstående var 95 procent av offren kvinnor och 98 procent av förövarna män. I knappt 15 procent av fallen finns hedersmotiv eller indikationer på detta. Fi har ett femtiotal förslag inom politikområdet. Några av dem är:

– Skyddade boenden som en självklar del av välfärden, med långsiktig finansiering. Boenden för våldsutsatta med särskilda behov, exempelvis av tillgänglighet, möjlighet att ta med husdjur, beroendeproblematik eller förhöjd hotbild.

– Fi avsätter 310 miljoner under mandatperioden specifikt för att motverka barn- och tvångsäktenskap, bland annat genom mer organiserad samverkan mellan polis, socialtjänst och skola. En särskild polisenhet ska snabbt kunna reagera på en hotbild, förebygga och förhindra, men i de fall en ungdom ändå förs utomlands för att giftas bort – samverka med organisationer i berörda länder, försöka hitta och hämta hem den utsatta.

– Begreppet närstående i kriterierna för fridskränkningsbrotten ska inkludera släktingar och andra personer i den utsattas nätverk och tillämpas även vid kollektivt utövat våld. Straffet ska höjas till minst ett års fängelse.

– Gemensam vårdnad efter separation ska vara möjligt mot en förälders vilja endast i undantagsfall och efter en ordentlig riskbedömning och barnkonsekvensanalys. Vid tecken på övergrepp ska gemensam vårdnad i princip vara utesluten.

– Ökad tillgång till behandling för förövare och utsatta.

– Investeringar i våldspreventivt arbete.

– Avskaffa tvåårsregeln som ökar utsattheten för kvinnor som kommit till Sverige genom äktenskap.

Asylrätt och säkerhet för människor på flykt

Omkring 70 miljoner människor, varav hälften barn, befinner sig på flykt i ett akut tillstånd av bristande säkerhet. Orsakerna är politiskt förtryck, klimatförändringar och den traditionella säkerhetspolitikens misslyckande. Att söka skydd från krig och terror är en grundläggande rättighet och inte något vi kan förhandla med. Regeringen har genomfört åtgärder för att minska antalet asylsökande, med stort påtvingat lidande som följd. Fi vill istället:

– Permamenta uppehållsstillstånd ska vara regel.

– Öka antalet kvotflyktingar.

– Återinföra möjligheten till familjeåterförening.

– Ge amnesti till asylsökande som väntat länge.

Antirasism är en nödvändig del i arbetet mot våld. Dels kan våldsutsatta som rasifieras möta särskilda svårigheter att få skydd – både legalt sanktionerade svårigheter och mer informella. Dels debatteras våld ofta utifrån rasistisk retorik. Det finns ett samspel mellan svårigheterna att motverka nazism och rasism och svårigheterna att motverka våld generellt. Trots etablerad kunskap styrs politiken av idéer om nationella yttre hot. Vi visar att en annan ordning är möjlig.