Är ett barnvänligt EU möjligt? Vilken politik krävs? ”Ett barnvänligt EU vore den bästa visionen för att skapa politik som också är bra för oss andra”, skriver Europaparlamentariker Jytte Guteland (S), som argumenterar för nödvändigheten och hänvisar till möjligheterna i sin månadskrönika.
Små ögon som lyser av förväntan, skrattet ligger under ytan och gör sig redo för att bubblande brista fram. Den som nyss sett ett 18-månaders barns nyfikenhet och lycka vet hur livet kan levas med glädje och förväntan. Ibland tänker jag att politiken skulle bli så mycket bättre om vi sätter fokus på småttingarnas väl och ve. Ett barnvänligt EU vore den bästa visionen för att skapa politik som också är bra för oss andra.
Ett barnvänligt EU skulle driva på så att vi ställer om fortare och anpassar lagstiftningen till klimatavtalet i Paris. Redan idag drabbas människor av klimatförändringarna men den som tänker på våra småbarns framtid förstår att vi inte har tid att vänta. Jag förvånas över hur hårt vi fick kämpa för att exempelvis minska subventionerna av kolkraft i utsläppshandeln (ETS) den som reglerar utsläppen från industri- och energisektorn i EU. Nu är jag inne i nästa klimatfajt som gäller energieffektiviseringar. Vi har förhandlingar om hur hög ambition EU ska ha – hur mycket energi vi ska spara inom EU. Själv driver jag 40 procent, men flera medlemsländer har så låga ambitioner som 30 procent. Detta trots att energieffektiviseringar är ett fantastiskt redskap för att driva innovationer som ger förutsättningar för jobb.
I ett barnvänligt EU skulle den fattigdom vi ser exempelvis hos vissa minoriteter i några av medlemsländerna inte kunna accepteras. Barnen måste ha rätt till personnummer så de blir fullvärdiga medborgare, de måste garanteras en bra skola och få rätt till all den välfärd som alla barn behöver för att kunna leva fria liv.
I ett barnvänligt EU skulle medlemsländerna implementera barnkonventionen, och barnaga skulle därmed bli förbjudet. Inget barn skulle tvingas utstå förnedringen att en vuxen, ofta den som ska vara den tryggaste personen i livet, slår. Vuxna skulle lära sig att bryta denna destruktiva tradition som sårar så många barn för livet. Det kräver visserligen fördragsändring att besluta detta från EU, men det är fullt möjligt för EU-länderna att själva dra slutsatsen att detta inte är förenligt med respekt för alla människors lika värde och att det därmed inte borde kunna vara tillåtet redan idag.
I ett barnvänligt EU kan vi inte tillåta kemikalier eller nivåer av kemikalier som gör vardagen giftig. Hormonstörande ämnen som ju skadar foster, barn och tonåringar mest, måste förbjudas och/eller regleras hårdare. Likaså måste vi vara vaksamma på cocktaileffekter av kemikalier. Själv jobbar jag just nu såväl med hormonstörande ämnen som med bekämpningsmedel, allt för att säkra giftfria kretslopp. Den tanken leder oss rätt när det exempelvis ofta handlar om att förorda försiktighetsprincipen. Vi kan inte gambla med risker för cancer, diabetes eller fertilitetsstörningar. Lagstiftningen måste vara säker. Kemikaliepolitiken måste skydda såväl barn som bin.
När EU sätter barnens bästa främst då blir vi den progressiva och demokratiska kraft som behövs i dagens globala värld. Då står vi upp för de tidlösa värderingar som ger EU legitimitet.
