Att bekämpa fattigdom är ett av EU:s och medlemsstaternas specifika mål på det socialpolitiska området, konstaterar EU-parlamentarikern Soraya Post (Fi). Nu arbetar hon för att EU:s långtidsbudget via strukturfonder ska investera i jämställdhet och jämlikhet samt motverka diskriminering.
De senaste månaderna har jag arbetat med att göra EU:s nästa långtidsbudget, som kommer att gälla för perioden 2021 till 2027, mer jämlik för alla. Genom mitt arbete i EU-parlamentet har jag sett att vissa EU-medel och fonder är diskriminerande – även om det i vissa fall är oavsiktligt – eftersom de inte tar hänsyn till de utmaningar och den verklighet som många människor inom EU lever i.
En stor del av EU:s budget sköts i partnerskap med nationella och regionala myndigheter via olika fonder. Jag har varit föredragande för LIBE-utskottets yttranden för två stora strukturfonder: Europeiska socialfonden+ (ESF+) samt Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERDF).
Tidigare har LIBE, Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, inte haft yttranden om ESF+ samt ERDF. Men efter intensivt lobbande från min sida kunde jag övertyga om att LIBE-perspektivet är viktigt för att åstadkomma en EU-budget som inte diskriminerar.
ESF+ är EU:s viktigaste verktyg för att investera i människor. Fonden ska främja sysselsättning, social delaktighet, hjälpa människor att få jobb eller ett bättre jobb, se till att mindre gynnade personer kommer in i samhället och ge alla rättvisare förutsättningar. Den totala budgeten för ESF+ är 101 miljarder euro för perioden 2021 till 2027.
Med denna stora budget kan ESF+ göra en stor skillnad i människors liv men det krävs att alla de projekt som är finansierade av ESF+ är inkluderande och icke-diskriminerande samt att de når de personer som verkligen behöver dem.
Cirka 120 miljoner människor inom EU lever i fattiga hushåll, detta är 23 procent av EU:s befolkning. Detta är en oacceptabel situation i dagens Europa. Fattigdom innebär mycket mer än att inte ha tillräckligt med finansiella resurser. Det innebär även brist på frihet, makt, inflytande, hälsa, utbildning och fysisk säkerhet.
FN:s första globala mål är ”ingen fattigdom”. Att bekämpa fattigdom är ett av EU:s och medlemsstaternas specifika mål på det socialpolitiska området. Därför har jag i mitt yttrande om ESF+ fokuserat på fattigdomsbekämpning och satt som krav att EU:s medlemsstater måste fördela minst 30 procent av de nationella ESF+-fonderna till fattigdomsbekämpning med särskilt fokus på hemlösa personer och barn. Grundidén för mitt yttrande har varit att jämställdhetsaspekten mellan kvinnor och män bör beaktas i alla dimensioner och i alla stadier av planeringen och genomförandet av ESF+.
Jag har bland annat uppmanat till främjandet av kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, karriärutveckling, lika lön för lika arbete, bättre balans mellan privatliv och arbetsliv med särskilt fokus på ensamstående mammor inklusive rimlig eller gratis barnomsorg och äldreomsorg av hög kvalitet.
Personer med funktionsvariationer utsätts i de flesta fall för intersektionell, flerfaldig, diskriminering. Därför kräver jag att ESF+ ska hjälpa personer med funktionsvariationer att medverka i sysselsättning och utbildning, och samtidigt förbättra deras sociala integration samt tillgång till hälso- och sjukvård. Jag vill att ESF+ underlättar för personer med funktionsvariationer att leva i en familjebaserad eller samhällsbaserad miljö istället för institutioner.
Jag har även fått igenom, i både ESF+ och ERDF, mina förslag om att romer inte ska ingå i gruppen tredjelandsmedborgare (personer som inte är medborgare i någon av EU:s medlemsstater). Detta är viktigt för att dessa två grupper har annorlunda laglig status, romer är EU medborgare samt har levt i Europa i hundratals år och har varit och är fortfarande offer för antiziganismen, den specifika typen av rasism som riktas mot romer – de är inte ”nya migranter”.
Dessa gruppers behov är annorlunda och därför behöver EU:s medlemsstater utforma, granska och genomföra mer skräddarsydda inkluderingsplaner för varje grupp. Detta är även viktigt när det gäller granskningen av projekten för att se om fonderna verkligen har nått de personer som de var avsedda för.
För tredjelandsmedborgare kräver jag att ESF+ stödjer integrationen, med särskilt fokus på kvinnor, barn och ensamkommande minderåriga. Jag har även lagt in rekommendationer om att det är väldigt viktigt att det civila samhällets organisationer, jämställdhetsorgan och människorättsorganisationer är delaktiga i planeringen, genomförandet, kontrollen och utvärderingen av EU-medel och fonder.
Just nu arbetar jag med att se till att Europaparlamentet accepterar mina rekommendationer för dessa två viktiga fonder och kommer att fortsätta med detta arbete även under förhandlingarna med EU-kommissionen och EU:s medlemsländer. För jag vill ha en EU-budget som bekämpar fattigdom och främjar jämställdhet och jämlikhet.
