Det är några timmars tågresa mellan Stockholm och Göteborg och några veckor mellan två kulturstormar i respektive stad där haverier som följd av patriarkala strukturer ägt rum och utlöst bittra meningsutbyten, ställningstaganden, kraftsamlingar och backlashar. Medan debatten om filmen Burka 2.0 tycktes ha lagts sig, pågår den i huvudstaden som bäst, även om akademibråket nu verkar handlar mer om dess eventuellt förestående kollaps, snarare än om att kvinnor systematiskt kränkts av Jean-Claude Arnault, med förra och förrförra ständige sekreterarens goda minne. Med den saken får vi se hur det blir.
Nu aktualiseras emellertid åter Burka songs 2.0 med anledning av att den tidigare hastigt inställda filmdebatten ska äga rum onsdag 2 maj och i en debattartikel i Feministiskt perspektiv den 24 april efterfrågar journalisten Maria Jacobson Feministiskt initiativs (Fi) ståndpunkt frågan. Svaret är enkelt, vid varje givet ögonblick frågar vi oss: Vem är den stora förloraren, vem har förbigåtts antingen med total tystnad eller genom att bli talad om istället för med? Det är dessa personer eller grupper som Fi värnar.
Filmen är ett intelligent ifrågasättande av bland annat islamofobi och av vem som har tolkningsföreträde i samhället. Att inte låta filmen visas med efterföljande samtal av två muslimska kvinnor, blir ett uppenbart och djupt odemokratiskt tankefel.
Låt oss tala om burka. Vi tycker att burka är ett problemfyllt plagg, då det för det första implicerar en hederskultur, det vill säga, har som syfte att osynliggöra kvinnor i offentliga rum eftersom det ska signalera att de ”tillhör” en man, eller en grupp manliga familjemedlemmar. Direkt oetiskt blir det att tvinga barn att bära plagget. Med detta sagt tror vi inte på förbud, av det enkla skälet att vi vet att det inte hjälper kvinnor det minsta. Vi ser kvinnor som av olika skäl bär burka som medmänniskor vars rättigheter till varje pris ska tillgodoses. Får de vård? Utbildning? Barnomsorg? Om inte – varför? Det är nyckelfrågan som tar oss vidare. Frågan ja eller nej till burka leder till en stängd dörr. Det är inget för oss.
Det som oroar oss i Fi mest av allt i den här debatten är den enkelhet med vilken vissa politiker och ledarskribenter skamlöst väljer att associera burka med ett signalplagg för terrorism. Vems ärenden går man då? Inte är det utsatta kvinnors i alla fall.
Slutligen: För Feministiskt initiativ är vägen mellan debatten i Stockholm och den i Göteborg utslag av samma problem. har en alltid klart för sig vilka maktförhållanden som råder blir det betydligt lättare att hamna rätt i debatten.
