Det var i juni, som den italienska inrikesministern Matteo Salvini bestämde sig för att stänga de italienska hamnarna. Salvini hade då suttit i regeringen i en vecka. Han beskrev det som en stor ”seger” att förhindra fartyget Aquarius, tillhörande den italiensk-franska frivilligorganisationen SOS Méditerranée, från att ta iland 629 migranter som fanns ombord efter en omfattande räddningsaktion på Medelhavet.

Sedan dess har villkoren för räddningsarbetet på Medelhavet försvårats. I augusti letade den italienska kustbevakningens räddningsfartyg Diciotto med 190 migranter ombord en hamn att lägga till vid. Diciotto hade kapacitet att klara ett par dygn med hundratals räddade ombord, men tvingades driva omkring under ett par veckor.

– Vi gjorde vårt bästa för att försöka hålla alla ombord lugna, säger Federica Montisanti, från hjälporganisationen Intersos, som fanns ombord på Diciotto de dramatiska dagarna till havs.

Hon tillägger:

– Det var inte lätt att vara så nära land att vi såg hamnen från båten och förklara för alla de personer som precis räddats från att drunkna varför vi inte kunde gå iland.

Italien ville att de andra EU-länderna skulle ta solidariskt ansvar för flyktingarna och EU sökte en lösning genom att fråga runt bland medlemsländerna om de var beredda att ta emot flyktingar. Det blev nej från i stort sett alla, inklusive Sverige. Efter påtryckningar kunde de räddade tillslut stiga iland i Catania på Sicilien, då hade Albanien och Irland sagt att de var villiga att ta emot några av flyktingarna ombord.

Mathilde Auvillain talesperson för SOS Mediterranée i Italien.

Skyldighet att rädda nödställda på havet

Inrikesministern Salvini har försökt göra skillnad på frivilligorganisationernas privata fartyg och de fartyg, såsom Diciotto, som navigeras av den italienska staten. De förstnämnda, menar han, gör business av räddningsoperationerna på Medelhavet.

Marine Le Pen, partiledaren för franska Nationella Fronten, har också varit inne på samma spår. Le Pen har kallat hjälporganisationernas fartyg för att ”Medelhavstaxis”, som tjänar pengar på att transportera migranter från en kontinent till en annan.

– I praktiken är räddningsarbetet detsamma, vilket fartyg som än plockar upp de nödställda personerna ur vattnet. Alla sök- och räddningsoperationer (SAR-operationer), som aktionerna på Medelhavet numera kallas, samordnas via ett komplext system, som tidigare koordinerades från Rom men som i dag ska koordineras från Libyen, säger Mathilde Auvillain talesperson för SOS Mediterranée i Italien.

Alla båtar, från små fiskebåtar till kustbevakningens välutrustade fartyg, har juridisk skyldighet att agera enligt lag om de hittar nödställda i havet. Och alla båtar, oavsett vem som navigerar dem, samordnas inom samma system.

Enligt statistik från den italienska kustbevakningen räddade frivilligorganisationer närmare hälften av de människor som under 2017 befann sig i nödsituationer på Medelhavet. Fartyget Aquarius tog ombord närmare 30 000 nödställda från Medelhavet under de 34 månader det var ute på havet.

Färre når Europa, fler dör på Medelhavet

SOS Mediterranée säger att människor fortsätter ombordstigningarna på de osäkra båtarna som finns tillgängliga från Libyen, eftersom de flyr från tortyr, våldtäkter, arbetsexploatering, frihetsberövande och andra grymma förhållanden.

– Situationen i Libyen är extremt svår och det råder omänskliga förhållanden där, säger Mathilde Auvillain.

Alla människor har rätt att söka asyl, det vill säga internationellt skydd. För att en person ska kunna göra det måste hen först ta sig till ett säkert land för att lämna in en asylansökan.

– Libyen är i dag inte ett säkert land, säger Auvillain och tillägger:

– Den enda vägen som är öppen därifrån är via Medelhavet.

Totalt når rekordfå personer den italienska kusten. Det rörde sig om 22 027 personer till och med 30 oktober 2018, vilket är 80 procent färre än under 2017 och den lägsta siffran på fem år, enligt uppgifter från den Internationella organisationen för migration (IOM). SOS Mediterranée uppger att fler än 2 100 personer har dött under året. Mörkertalet tros vara högt.

EU:s linje är att stödja och förstärka den libyska kustbevakningen för att den ska förhindra fler människor från att lämna Libyen eller pressa tillbaka dem innan de hinner nå för långt ut på havet.

Inga räddningsoperationer utan flagga

Mathilde Auvillain säger att SOS Mediterranée vill finnas på Medelhavet och rädda så många liv som möjligt, men att förutsättningarna för att låta Aquarius operera på Medelhavet saknas.

Problemet började när hamnarna stängdes, eftersom det undanröjde möjligheterna att kunna slutföra uppdraget och ta de räddade personerna till en säker plats, säger Auvillain.

Sedan fråntogs dessutom SOS-fartyget Aquarius sin Panama-flagga. Utan flagga har de inte rätt att vara ute på havet. Förhandlingar för att istället navigera under schweizisk flagg inleddes och i mitten av oktober överlämnades 25 000 namnunderskrifter till den schweiziska förbundskanslern för att öka trycket. Men utan resultat.

– Vi kommer att fortsätta rädda människor så länge det finns behov av humanitär hjälp på Medelhavet, säger SOS Mediterranées talesperson Mathilde Auvillain.

Hon tillägger:

– Vi kräver att EU uppbådar alla krafter för att hitta en långsiktig lösning på situationen på Medelhavet, där människor drunknar.

Det allvarligaste, menar Auvillain, är att det inte längre finns några vittnen eller någon som har information och vet vad som händer och kan rapportera från Medelhavet.