Få debatter i Europaparlamentet är så animerade och högljudda som de kring kvinnors rätt till sina kroppar, och då särskilt rätten till abort och en fri sexualitet. Men det finns några andra ämnen inom ramen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) som också väcker sovande dinosaurier. Till exempel frågan om sexualundervisning.

Alldeles i slutet av förra mandatperioden i Europaparlamentet förlorade vi en viktig omröstning och rapport om SRHR. Det som fällde den var högerns motstånd mot aborträtten naturligtvis, men samma konservativa högers motstånd mot sexualundervisning spelade också en avgörande roll. I Sverige har vi en stolt tradition av sexualundervisning men ur ett europeiskt och globalt perspektiv är det fortfarande lång väg kvar.

Sexualundervisning är en av grundstenarna i kampen för att stärka arbetet för SRHR. En sexualundervisning värd namnet som betonar jämställdhet och kvinnors rätt till sin kropp och sexualitet, lyfter hbtq och informerar om olika preventivmedelsmetoder är dock en djupt kontroversiell fråga i flera europeiska länder. Starka, konservativa krafter på högerkanten tycker att ämnet ska vara upp till föräldrar – och kyrkan – att undervisa om.

För att lyfta betydelsen av en heltäckande sexualundervisning ordnade jag med mina kollegor i det tvärpolitiska SRHR- och aborträttsnätverket All of us ett möte förra veckan. Till panelen hade vi bjudit in ungdomar från Irland, Polen, Kroatien, Belgien och Rumänien som alla fick lyfta upp exempel från deras hemländer.

Värst var nog situationen i Polen, där de istället för sexualundervisning har infört en kurs som heter ”förberedelser inför familjelivet”. I kurslitteraturen och av uttalanden från regeringen får de lära sig saker som att användandet av kondomer är omoraliskt och ett hinder för kärlek och sammanhållning i förhållandet och att hormonella preventivmedel orsakar sterilitet. Liknande saker fick vi höra från Irland, där den katolska kyrkan har ockuperat skolväsendet och där en del av undervisningen går ut på att visa anti-abortfilmer. Situationen i Kroatien och Rumänien var lite mer upplyftande, men inte mycket.

På ett globalt plan går utvecklingen åt rätt håll. Men trots att ganska många länder globalt nu har infört någon slags sexualundervisning så håller de inte måttet eller de minimistandarder som Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar.

I en rapport från Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter om kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter i Europa poängteras hur viktigt det är att varje medlemsstat ser till att det finns tillgång till information kring sexuell och reproduktiv hälsa som utgår från personliga omständigheter och tar hänsyn till ålder, kön, språk och funktionsvariationer. Läroplanerna för sexualundervisningen måste beröra olika dimensioner såsom jämställdhet mellan könen, mänskliga rättigheter, sexuell läggning och förebygga sexuellt våld.

Precis som aborträttsaktivister så möts de som strider för ungdomars rätt till en vettig sexualundervisning av hot och aggressivt motstånd. Det är ett försök att tysta och skrämma. Frågor om sexualundervisning inte är något som EU kan eller bör bestämma om. Men motståndet liknar det som feminister och hbtq-aktivister utsätts för och kommer i mångt och mycket från samma religiösa och högerkonservativa källor. Därför är det liksom i aborträttskampen fullständigt nödvändigt att stötta varandra och agera tillsammans när det behövs.

Unga människor har rätt till en heltäckande och progressiv sexualundervisning. De ska inte vara utlämnade till kyrkans diktat eller porrens filmade övergrepp. De ska helt enkelt inte vara i händerna på en patriarkal, konservativ EU-höger eller kommersiella porraktörer. Nu steppar vi istället upp arbetet för alla ungas rätt till en sexualundervisning värd namnet!