”Precis som gruvan misshandlar arbetarna, så misshandlar männen oss kvinnor”. Citatet kommer från Lolita Chavez Ixcaquic, feminist och miljöaktivist från Guatemala och de grönas nominerade till årets Sacharovpris.

Lolita Chavez Ixcaquic beskriver det som i forskningen kallas ”extraktivt våld” och som är ett vanligt fenomen bland människor i gruvsamhällen. Ixcaquic kämpar för kvinnors rättigheter i Guatemala och hon har själv upplevt att männen som arbetar i gruvan tar ut sin frustration på den egna familjen. Ilskan och maktlösheten som uppkommer när människor, natur och samhällen exploateras av utvinningsindustrin riktas mot den egna folkgruppen istället för mot förtryckaren (staten, gruvbolaget). Det kan handla om misshandel, mobbing, uteslutning, förtal eller skambeläggande. Ojämlika maktförhållanden är en förutsättning för att extraktivt våld ska uppkomma då ursprungsbefolkning och lokala samhällen i princip allltid är i underläge gentemot staten eller utvinningsindustrin.

Det är vår hunger efter metaller och mineraler som driver på exploateringen av fyndigheter världen över. Det extraktiva våldet i lokalsamhällen och våldet gentemot miljöaktivister kan alltså förväntas öka. Nu har turen kommit till våra hav. Gruvdrift på havsbottnen är ett område med stor potential för att hitta metaller och sällsynta mineraler som behövs för alla datorer och mobiltelefoner. Än så länge finns inget fullskaligt projekt för kommersiell gruvdrift på havsbottnen men 27 stycken tillstånd för prov-borrning har redan utfärdats till länder världen över. Ett belgiskt företag utför just nu provborrning utanför Papua nya Guinea. Förra veckan anordnade jag ett seminarium i EU-parlamentet om gruvdrift på havsbottnen. Gruvdrift till havs förväntas ge enorma miljökonsekvenser då gruvdamm från maskinerna kan spridas miljontals mil runtom gruvhålet och förgifta känsliga ekosystem i dess väg. Än en gång är det främst fattiga människor i fisket och i kustnära lokalsamhällen som kommer att känna av konsekvenserna först.

För att försöka stoppa gruvdrift på havsbottnen så måste vi minska vårt uttag av ändliga resurser och använda de vi tar ut på ett mycket smartare sätt. Bara i EU slänger vi 100 miljoner oanvända mobiltelefoner varje år, mindre än 10 procent återvinns. Ett fruktansvärt slöseri. Det är viktigt att vi snabbt ställer om till en mer cirkulär ekonomi med mer delande, uppgradering, lagning och återvinning. Det absolut mest effektiva är att jobba med produktdesign så att produkter håller längre. Planerat åldrande av produkter bör förbjudas.

En omställning till förnybar energi kan ha stor inverkan på lokala samhällen. Jag hade förmånen att träffa Eloina Camina Pardo från gruvsamhället Laciana i norra Spanien för några veckor sedan. Den lokala kolgruvan ska stängas senast år 2020. Många är oroliga för framtiden och hur det ska gå för samhället att klara omställningen. Men kvinnorna är övertygade: i kolindustrin finns ingen framtid. När efterfrågan på kol började sjunka förlorade många sina jobb och alkoholism, våld och övergrepp följde när arbetslösheten bredde ut sig. Fruktansvärda sår har skapats i landskapet där de stora gruvmaskinerna borrade sig ner, vattnet förgiftades och de vilda djuren försvann. Idag försöker samhället återhämta sig.

Landskapet ska restaureras och Laciana har fått möjlighet att skapa ett Natura 2000 område för att locka turister till den vackra dalen. Eloina Camina Pardo ser att förnybar energi kan fungera som ett verktyg för kvinnors emancipation, de skulle kunna driva små företag och exportera elen vidare.

Kvinnor har alltid varit hänvisade till de allra sämst betalda jobben i gruvsamhället, och alltsom oftast beroende av mannen som jobbat i gruvan. Kanske kan den gröna omställningen bli en boost för kvinnorna i Laciana.