Trots att 16-åringen nekade till brott, dömdes han förra veckan till ungdomstjänst för att ha spridit bilder med nedsättande innehåll som hetsar mot folkgrupper. Det blev fällande dom 200 i ärenden som anmälts av Näthatsgranskaren.
Fällande domar 201 och 202 meddelades också i veckan, och även där döms en person, ledande nazist i Norrbotten, för hets mot folkgrupp. Näthatsgranskaren håller räkningen och redovisar varje framgångsrikt fall på sin Facebooksida. De har sedan starten 2017 visat att det faktiskt är möjligt att utreda, åtala och fälla brottsliga uttalanden på nätet, även när den anklagade nekar.
Det var Tomas Åberg, tidigare polisutredare, som startade Näthatsgranskaren tillsammans med en it-tekniker som valt att vara anonym. Medgrundaren skapade ett program som söker igenom sociala medier efter hatbrott. Tusentals anmälningar har gjorts sedan starten och alltså resulterat i över 200 fällande domar. De flesta gäller hets mot folkgrupp, men det har också handlat om olaga hot, förtal, olaga våldsskildring och uppvigling.
– Vi hade båda blivit frustrerade över den mängd hatbrott som begicks på sociala medier utan att beivras och bestämde oss för att gå in. Brott ska inte debatteras, brott ska beivras, slår Tomas Åberg fast.
– Det är i slutändan rättssamhällets sätt att kraftfullt säga ifrån och i sin mest extrema förlängning förhindra folkmord. De som utsätts är ju främst redan utsatta grupper i samhället. Brottet hets mot folkgrupp vänder sig oftast, men inte alltid, mot en grupp människor som till exempel homosexuella, judar, muslimer och romer.
Näthatsgranskaren har påvisat att även brottsliga uttalanden riktade mot enskilda kan utgöra hets mot folkgrupp, ifall uttalandena görs i syfte att visa missaktning och sprids till ”fler än ett fåtal”. Då spelar det ingen roll om den utpekade tagit del av yttrandet eller inte, hets mot folkgrupp är ett brott som faller under allmänt åtal.
Hur har responsen sett ut?
– Väldigt olika, polisen går ut externt och berömmer oss men vi har mötts av en del motstånd från både åklagare och poliser. De flesta polisiära utredare och handläggande åklagare är dock positiva.
– Från de som begår dessa brott är ju såklart bemötandet inte så positivt och de högerextrema alternativmedierna och rasistgrupperna på olika sociala medier är ursinniga och öser, hat, hot och förtal mot de enskilda personerna inom Näthatsgranskaren.
Hatbrott och kön
Att kvinnor och feminister är särskilt utsatta för näthat har uppmärksammats under ett antal år, men att angripa dessa grupper ingår inte i dagens definition av hatbrott. En del förespråkar att hetslagstiftningen ska utvidgas så att även kön omfattas, men Tomas Åberg och Näthatsgranskaren hör inte till dem. Han befarar att hetslagstiftningen, som främst är avsedd att skydda utsatta minoriteter, skulle försvagas. Det finns andra lagrum för att bekämpa sexistiska brott där Åberg anser att kön skulle kunna ses som en försvårande faktor, exempelvis förtal.
– Vi tycker att grova förtal och uthängningar måste höra under allmänt åtal. Där måste vi få till en förskjutning av praxis. Det behövs inte ens en lagändring, det är bara att åklagare börjar åtala för förtal och uthängningar. Nätmobbar och drev hör inte till ett demokratiskt samhälle.
Vilka är de viktigaste lärdomarna och effekterna av ett arbete hittills?
– Att radikaliseringen på nätet sker snabbt och skapar otroligt många offer inte bara de minoriteter som drabbas utan även förövarna själva och deras familjer blir offer för det kriminella hatet.
Hur menar du då?
– Man mår aldrig bra när man hatar. Det är oftast när man mår dåligt som man vill hata andra och annat. Släktingar och vänner drar sig undan för de orkar inte med det här fanatiska, det blir nästan som en psykos, och de blir ju fattigare som människor. På det viset är de offer. Vi kan nog inte tänka på annat vis. Om vi skulle se människorna bakom hatet som fienden skulle vi också bli hatiska och det skulle bli för jobbigt att jobba med det här.
En annan viktig lärdom är att det går att agera mot kriminellt näthat men att rättsväsendet måste bli bättre på det.
– När vi började gick polisen ut i media och sa att om en person sitter vid ett tangentbord och säger att det var någon annan som skrev, då får utredningen läggas ned.
– Den inställningen har vi fått kämpa väldigt mycket emot. Där har vi gett åklagarna verktyg och argumentation som de kan använda i tingsrätt och hovrätt, vilket har ändrat bevisvärderingen och kunskapen hos både åklagare och domstolar, förhoppningsvis polis också.
Att utbilda allmänheten om vad som är brottsliga uttalanden är ett mycket större projekt, betonar Åberg. Och ibland kommer hjälp från oväntat håll. När inlägg som Näthatsgranskaren gör delas i syfte att smutskasta honom själv och andra i verksamheten, når inläggen direkt personer som brukar sprida hets mot folkgrupp och kan därigenom få en förebyggande effekt.
Fortsättningen för Näthatsgranskaren, hur ser den ut?
– Vi hoppas att kunna expandera och få till samarbeten för att kunna anmäla fler hatbrott på sociala medier. Tyvärr ser vi inte att sociala medieplattformar är intresserade av sådant samarbete utan snarare tvärt om.
Hittills har det avlönade arbetet finansierats med projektpengar från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Under 2017 var det främst Facebook som granskades. Arbetet har breddats 2018, och verksamheten kan fortsätta 2019 ut, om än i slimmad form.
– Vi ska försöka att utöka verksamheten och få fler samarbetspartners för att bli ännu mer effektiva och ta in kunskap som vi inte har.
Facebooks ansvar
Egentligen anser Åberg att de sociala medieplattformarna borde gå in och ta ansvar för finansieringen, men intresset har hittills varit svalt.
– De har inte förstått vad de har skapat. Sedan verkar det finnas en ovilja hos en del plattformar, Facebook framför allt, att ta itu med det här på riktigt. Nu är vi flera stycken på Näthatsgranskarna som har trålat igenom Facebooks alla mörka hörn rätt länge. I Sverige är det en kärna på 2 000-3 000 som sprider falska nyheter, hat och hot mot minoriteter aktivt, och sedan är det kanske ett 100-tal rätt grova, hatiska, rasistiska sidor.
Tomas Åberg kan också konstatera att det förekommer en del religiöst extremistiska sidor också, men dessa är Facebook bra på att stänga ner.
– Vi hinner inte riktigt agera mot de sidorna för de försvinner så fort.
Möjligheten att agera finns alltså, om viljan finns.
– Det är Facebooks förbannade ansvar, och inte så svårt heller, att se till att sånt här inte förekommer på Facebook. Det är bara att stänga ner de här grupperna. Det är inte en rättighet att få begå brott på sociala medier. Det hör inte till yttrandefrihet och absolut inte till demokrati.
