”Vi ser inte nuvarande lags utformning som det stora problemet utan hur lagen tillämpas och hur parter tolkas och förstås i rättssalarna”, skriver Jenny Westerstrand, ordförande för Roks.
På tisdagen debatterade riksdagen regeringens så kallade samtyckeslag angående våldtäktsbrottet. I dag, torsdag 23 maj, går den till beslut. Den nya lagstiftningen innebär att gränsen för våldtäkt dras vid sexuella gärningar som företas utan att frivilligt deltagande har kommit till uttryck hos den som gärningarna riktas mot. Det skulle ersätta dagens fokus på våld, tvång eller utnyttjande av särskilt utsatt situation.
Olikt många andra feministiska organisationer ställer sig Roks frågan om detta är vägen framåt för de förändringar som onekligen behövs på det rättsliga fältet mäns och killars våld mot kvinnor och tjejer.
Sexuellt våld är fortfarande ett område där mycket kunskap saknas, eller inte släpps fram i samhällsdebatten. Medan vi i Sverige länge har talat om ”kvinnomisshandel”, senare omstöpt till ”mäns våld mot kvinnor”, och gjort detta i termer av företrädesvis fysiskt våld (det var först med hedersvåldsfrågan som hot blev upplyft och tillfullo accepterat som en våldsform) har det sexuella våldet inte alls på samma sätt rönt samhällets uppmärksamhet. Det är fortsatt något som väntar att få sin berättelse, om än att vittnesmål har börjat sippra fram.
Vi menar att regeringens lagförslag dessvärre bär tydliga spår av den tystnad och okunskap som har rått. I underlaget framträder en mainstreambild av sexuellt våld som ensidigt placerar våldtäkter och andra sexuella övergrepp i en ungdomlig eller mer tillfällig relationskontext. Utredningens återkommande interiör är flera gärningsmän och begreppet frozen fright används flitigt. Det är bra att detta lyfts! Men det blir inte bra när ett mer pågående liv med sexuellt våld i en etablerad relation helt osynliggörs.
Å ena sidan kan samtyckesreformen därför tyckas vara ett fall framåt för det mycket viktiga arbete som inte minst tjejjoursrörelsen har bedrivit under senare år, liksom den kraft som burit kampanjer som #prataomdet, #fatta och #metoo. Roks tjejjourer möter dagligen berättelser om ett omfattande sexuellt våld utövat mot tjejer. Delar av dessa berättelser kan passa in i modellen för ett samtyckesbaserat våldtäktsbrott.
Å andra sidan uppställer samma samtyckesdefinition fundamentala problem när det gäller det sexuella våld som tjejer och kvinnor som lever i våldsamma relationer utsätts för. Det vet kvinnojourerna och tjejjourerna också. De möter dessa kvinnor och tjejer varje dag, och de är inte få.
I en relation präglad av våld tenderar begreppet samtycke att förlora sin betydelse per definition. Forskaren Mari Brännvall har intervjuat kvinnor/tjejer som har polisanmält sin partner för våld. Brännvall visar hur kvinnorna gör en definitionsmässig skillnad mellan sexuellt våld utövat innan polisanmälan och det våld han utsatt henne för efter att hon anmält. Det går via föreställningar om paret, föreställningar om samtycke och om ”hårdsex”. Att hitta gränsen mellan sin egen vilja och mannens våld är inte görligt medan relationen fortgår.
Att göra bristande samtycke till grund för skyddet mot sexuellt våld är därför inte bara feltänkt vad gäller kvinnor och tjejer som lever i våldsamma relationer. Det skapar en definition av våldtäkt som direkt negligerar de mekanismer som är i verkan i en våldsam relation.
Varför väljer en feministisk regeringen den vägen? Särskilt gåtfullt är det när utredningen själv konkluderar att det sannolikt inte ens är att vänta ett ökat antal fällande domar genom reformen. Det innebär att en förändring vidtas som å ena sidan exkluderar ett omfattande sexuellt våld och å andra sidan inte antas leda till att de fall som matchar beskrivningen fälls i högre utsträckning. Vilken blir den normerande effekten av detta? Jo att det sexuellt våld som utövas inom relation döljs och exkluderas från samhällets tal om just sexuellt våld. Det är ett starkt budskap.
Juristen Linnéa Wegerstad lyfter i sin avhandling fram hur sexualbrottsområdet utvecklats från att ha utgått från ett könat rättsskyddssubjekt till att förstå den sexbrottsutsatta i könsneutrala termer. Utvecklingen märks på bred front och begrepp som ”samtycke” passar som hand i handske i denna könsneutrala värld.
Roks ser regeringens förslag om en samtyckesreglering som utflödet av en begränsad förståelse av sexuellt våld men också som del av en pågående trend att montera ner analyser av våld som relaterat till kön och makt och ersätta dem med ett abstrakt individtänkande med könsneutrala förtecken.
Vi menar att en annan väg framåt är att bevara nuvarande lydelse av våldtäktsbrottet och låta praxis och doktrin utvecklas och fylla innebörden av ”särskilt utsatt situation” med kunskaper om former, omfattning och effekterna av mäns och killars våld mot kvinnor och tjejer. Vi ser inte nuvarande lags utformning som det stora problemet utan hur lagen tillämpas och hur parter tolkas och förstås i rättssalarna.
En verkligt feministisk politik vore därför att genomföra ett genomgripande arbete med att utbilda rättskedjans aktörer och effektivisera dess institutioner. Kvinnor och tjejer i Sverige behöver inte främst nya juridiska definitioner av sexuellt våld. De behöver kunniga poliser, åklagare och domare och politiker som vill se hela spektrat av det våld män och killar utövar, inom och utom nära relation.
