”Visst finns det enstaka heterosexuella som tycker riktigt mycket om andra könets genitalier men jag får inte en känsla av att det är en tydlig del i den heterosexuella kulturen”, skriver Sandra Dahlén som sett helt andra attityder i queera sammanhang.
– Det är något märkligt tycker jag, att heteromän generellt inte verkar så överförtjusta i kvinnors könsorgan.
– Men vi gillar ju inte heller penisar!
Det är en varm vårkväll och vi tar en fördrink innan födelsedagsmiddagen. Vi är bara heterokvinnor varav en är ganska nybliven singel. Kanske därför, jag minns inte hur fast det bara var någon helg sedan, kom vi in på sex. Jag nämnde detta med heteromäns syn på fittor och fick ett rappt svar tillbaka. Återigen är jag i ett straight kvinno-sammanhang där vi snuddar vid det här temat – att de inte är så förtjusta i penisar och att män inte verkar vara så förtjusta i fittor.
Det är sådan skillnad från queera sammanhang. Bland lesbiska kan jag se något drömskt i blicken när fittor omnämns. Man vill titta, smaka, komma in i, lukta på dem – med eller utan mens. Bland bögar finns också en tydligare uppskattning, kanske till och med ett dyrkande, av kukar. I heterosammanhang däremot tycker jag mig inte se sådan förtjusning av genitalierna hos det kön man säger sig begära, trots starka föreställningar om opposite attracts.
Föreställningarna verkar inte tillräckligt starka för att skapa ett tydligt begär till det som kan ses som mest motsatt – könsorganen. Det här var något Sacha Baron Cohen tog fasta på i sin film Bruno från 2009. Den superfjolliga bögen bestämmer sig i mokumentären för att bli en riktig man och träffar olika amerikaner för att lära av dem.
I en scen vill han visa några machojägare hur otroligt straight han är och försöker skapa en konversation om hur mycket man älskar fittor. Konversationen faller dock platt då ingen hakar på. Jag minns att jag skrattade så jag höll på att kvävas i biosalongen åt just den här scenen, vilket jag var ensam om.
Visst finns det enstaka heterosexuella som tycker riktigt mycket om andra könets genitalier men jag får inte en känsla av att det är en tydlig del i den heterosexuella kulturen. Unga heterokillar är såklart nyfikna på fittor men verkar vara mer upptagna av kukar. De utvecklar konsten i att klottra sina egna könsorgan och de jämför storlek i omklädningsrummen.
När heterokillar vill övertyga omgivningen om sin straighthet ingår det att prata om hur man vill stoppa in sin penis i slidor, tömma sig i dem – inte att visa kärlek för hela könet med dess utseende, doft, känsel och smak. Tvärtom kan det i vissa kretsar vara märkligt, till och med avmaskuliniserande, att slicka vulva – något man inte skryter om för sina kompisar. Det riktigt intressanta är att det aldrig uppstår förvirring i hetero-leden om en heteroman använder ordet fitta för att vara nedsättande mot någon. Ingen säger att ”men alltså va, det låter som att du inte gillar fittor…?
Unga heterotjejer å sin sida kan självklart också ha en nyfikenhet och längtan efter penisar men de blir också uppskrämda av dem, de måste se upp för ”killar vill ju bara en sak” (och det vill inte tjejer). Många blir också utsatta för sexuellt våld av just penisar. Bland vuxna kvinnor finns det självklart dem som älskar manliga genitalier men jag möter också signaler om att många liksom måste stå ut med dem, får dem på köpet, och inte riktigt kan välja bort dem sexuellt. Eftersom riktigt sex i vårt samhälle betyder penis i slida så blir det inte ett tydligt val vad som ska ske under sexet.
Många straighta kvinnor bär inte den viktiga frågan i sig: Känner jag just nu för att släppa in något i min kropp eller vill jag ha sex utanpå kroppen? Därför har vi bland annat så höga siffror på slidsmärtor. Penisar kommer in i slidor fast slidor inte är helt redo för det och då blir det torrt och skört. I dessa icke-val och denna våldsamhet uppstår också en avsmak. Patriarkatet förhärligar heterosexualiteten samtidigt som den förstörs av över- och underordning.
– Han älskar verkligen min fitta, det är första gången jag är med om det, nu vet jag vad det innebär!
Jag mötte en kvinna mitt i livet som precis träffat en ny man. Hon strålade när hon skulle berätta om sexet, vilket de flesta nyförälskade gör. Men där kom det igen, den förbluffande känslan av att någon älskar ens könsorgan. Så fint men ändå så sorgligt. Och än en gång tänker jag att den heterosexuella kulturen är märklig.
