Urfolken bidrar minst till klimatförändringarna, och drabbas samtidigt först av dem. I takt med att kampen för respekt för urfolkens rättigheter stärks hårdnar också motståndet. Det konstaterar Carmen Blanco Valer, som menar att konventioner och internationella avtal spelar stor roll, inte minst för folkbildningen.
Under det senaste året har konflikterna i och militariseringen av urfolksterritorier ökat. Det fastslog Victoria Tauli-Corpuz, FN:s särskilda rapportör för urfolksrättigheter, i ett uttalande på FN:s permanenta forum om urfolksfrågor (UNPFII) som hölls den 16-27 april i år.
Fredlig organisering bland urfolk slås ner med våld, trakasserier och kriminalisering. Även den systematiska diskrimineringen av urfolk fortsätter. Feministiskt perspektiv har pratat med Carmen Blanco Valer som är global rättviseaktivist och folkhögskolelärare vid Färnebo folkhögskola.
– Klimataktivismen har blivit bredare då allt fler sektorer drabbas direkt av klimatförändringarna. Urfolk är mer mobiliserade och artikulerade i dag och har ett utbyte mellan sig genom sociala nätverk som gjort kommunikationen enklare. Det gör också att motståndet blir hårdare, säger Carmen Blanco Valer.
Situationen är akut även när det gäller hur klimatförändringar påverkar urfolk. Urfolken som bidrar minst till klimatförändringarna, drabbas hårdast av dem. Urfolken lever på frontlinjen för klimatförändringarna på höga altituder, i fuktiga tropiska klimat och i polarområden. Urfolkens sätt att leva beror av fungerande ekosystem, vilket också gör dem extra sårbara när dessa rubbas.
Konkreta konsekvenser är enligt FN ökad risk för sjukdom, minskad biologisk mångfald, förstörda skördar och matosäkerhet. Enligt Världsbanken uppskattas 100 miljoner människor riskera att tvingas in i extrem fattigdom 2030 på grund av klimatförändringar. En stor del av dessa urfolk, som redan representerar 33 procent av de människor som lever i extrem fattigdom i dag. I Parisavtalet saknas det trots detta bindande formuleringar som skyddar urfolk.
– De pratar fint om urfolk, men det är egentligen bara retorik. Det är dock ett steg i rätt riktning, tidigare har vi inte nämnts alls. Maktrelationerna genomsyrar även klimatmöten om man ser till den minimala taltid urfolk har haft genom åren. De transnationella företagen har inga talespersoner under mötena, men har både lobbyister och reklam på plats, säger Carmen Blanco Valer.
Klimatförändringar påverkar kvinnor och flickor hårdast. Detta på grund av ökad migration och längre sträckor för att hämta vatten på grund av vattenbrist. Enligt FN:s Food agency är urfolkskvinnors löner ofta fyra gånger lägre än männens i latinamerikanska och karibiska länder.
– Urfolkskvinnor som varit undanskuffade även inom rörelsen syns mer och kopplar sin kamp för rättigheter som kvinnor till försvaret av miljön. Fler kvinnor blir därför hårt ansatta och hotade och mördade, säger Carmen Blanco Valer.
Konventionen ILO 169 som Sverige inte skrivit på ger urfolk möjlighet att avkräva staten ansvar och medbestämmande. Men i vilken mån kan avtal och konventioner förbättra situationen?
– Det är viktigt när det gäller folkbildningen och förståelsen för urfolks särställning. Det är något som många i Sverige inte förstår. När kåtan i stenträsket brändes ned var det många som inte förstod vidden av det, säger Carmen Blanco Valer.
Förra våren blev du invald i Feministiskt initiativs (Fi) styrelse. Hur ser du på möjligheten att kombinera folkrörelseaktivism med partipolitik?
– Jag har formats till den jag är av folkrörelserna men har nu aktiverat mig inom Fi för att det är ett parti som ser försvaret av livet utifrån ett mer holistiskt perspektiv på livet, närmare urfolkens perspektiv. Vi är till exempel det enda parti hittills som tagit in kampen för naturens rättigheter i vårt program, en växande rörelse som inspirerats av urfolkens syn på liv och natur.
