Det är skolans uppdrag att uppfostra demokratiska medborgare, att främja kvinnor och mäns lika värde och att aktivt motverka alla former av kränkande behandling. Att lärare och rektorer själva sexuellt trakasserar och förgriper sig på kollegor och anställda är oförsvarbart, skriver 3 853 kvinnor ur lärarkåren.
Vi ger skolans demokratiska uppdrag och jämställdhetsarbete #ickegodkänt, nu är det dags för omprov! Skolan skall präglas av omsorg för individen, omtanke och generositet. Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden, där jämställdhet utgör ett fundament.
Hur ska kunskaperna kunna ingjutas på allvar – samtidigt som skolans egen personal och rektorer själva sexuellt trakasserar eller förgriper sig på kollegor?
Inte ens i ett av världens mest jämställda länder, med en skola byggd på demokrati och allas lika värde, är vi fredade från sexuella trakasserier och övergrepp. Tillsammans har kvinnor och icke binära kollegor från hela Sveriges skolor, fritidshem och förskolor samlats: gamla som unga, lärarstudenter, nyexaminerade som pensionerade, mitt i karriären och sjukskrivna, aktiva och inaktiva, för att dela med sig av erfarenheter och stödja sina kollegor.
Min första dag på min första arbetsplats, nyexad och 25 år. Jag sitter på huk på golvet för att prata med en kollega som sitter i en soffa. En man nära 70 lutar sig mot mig och väser ’Jag har alltid älskat kvinnor på knä’ i mitt öra.
Efter en sommaravslutning har vi fest hemma hos mig. En manlig kollega vägrar att gå därifrån före han har fått ligga med mig eller en annan kvinnlig kollega som sover i gästrummet. ”Jag vet att ni vill egentligen…
Jag är gravid. En manlig kollega i personalrummet när vi är ensamma:
– Så, du gillar att ha sex?”
På sommarfesten spelar kollegiet spel i femkamp. Bland annat twister. När jag står i min sista position och just har fått reda på att jag vunnit den delen puttar rektorn omkull mig och sticker in handen under min kjol och nyper mig hårt på insidan av låret. Jag skriker sluta. Ingen gör något. Flera går därifrån. Ingen hjälper mig upp.
Stod i hissen. Hade mängder med elevböcker med mig. Min manliga, och nästan helt främmande, kollega tryckte upp mig mot väggen och höll fast mig medan han gned sig mot mig. En hissfärd på 20 sekunder och jag sa ingenting. Varken då eller efteråt.
Rektorn tar tag i min rumpa med båda händerna, helt utan förvarning, när jag byter låt på dansgolvet på jobbfesten. Han säger inget, bara tar mig på rumpan med ett stadigt grepp och går sen vidare.
En manlig (gift, med barn på väg) kollega räcker mig sin mobiltelefon, på skärmen ser jag en bild på honom med ett stadigt tag om sitt styva könsorgan. Jag ser upp på honom och han säger ”Den är ännu större i verkligheten, vi går in på toaletten där borta så får vi se om du får plats med den”.
Två kollegor brukade diskutera öppet om hur mycket pengar de skulle ha för att ligga med kvinnorna i skolan. De skämdes inte. En gång diskuterade de mig när jag satt i samma rum. Jag blev stel och sa ifrån. Då började de skratta och sa ”kanske vill ha 5000 kronor till för att ligga med henne nu, hon verkar jobbig”.
Höggravid. Rektorn ska under skolavslutningen tacka mig för mitt jobb. Han gör detta genom att peka på min mage och dra ett skämt om att han i alla fall inte är ansvarig för den och skrockar lite efteråt.
Efter en föreläsning med en gästföreläsare som skall starta upp ett sex- och samlevnadstema frågar en kollega mig om jag gillar kuk.
På praktiken. Jag och min studiekamrat sitter i personalrummet på skolan och förbereder våra lektioner. En manlig lärare kommer in och slår sig ner i soffan bredvid. Döm om min förvåning när jag ser att han sitter och runkar för öppen ridå.
Blev daskad på rumpan av en kollega som blivit kvar i skolan sedan urminnes tider för han ”är ju så bra med de stökiga grabbarna”. Lyfte detta med ansvarig chef som hade ett samtal med personen. Någon vecka senare daskade han en tjej i årskurs åtta på rumpan.
24 år. Nyexaminerad lärare och ny på skolan. Personalfest och jag blir placerad bredvid en manlig kollega som ingen vill sitta bredvid för att han inte kan hålla händerna i styr när han har druckit. Mycket riktigt, det dröjde inte länge innan hans händer var över allt på min kropp. Han tvingade även till sig en kyss och tryckte ner ansiktet i min urringning. Vid matbordet. Efter maten kom en annan manlig kollega till undsättning och tog mig till baren. Hela kvällen fyllde han på mitt glas och när jag skulle hem erbjöd han sig att skjutsa mig. Tydligen hade han inte druckit något utan bara supit ner mig. Utanför mitt hus tvingade han sig på mig. Han kysste mig hårt, höll fast mig. Jag lyckades ta mig loss och hem. Måndagen efter fick jag och mina två manliga kollegor jobba tillsammans med våra lågstadieelever.
Tillbaka efter föräldraledigheten med en ny chef. Vid ett möte på hans kontor fick jag veta att min återkomst kom väldigt olägligt, och att min tjänst som huvudlärare inte längre var tillgänglig. I stället fick jag täcka upp en kurs jag inte hade utbildning för, en kurs som ingen ville ha. När jag protesterade mot detta tog han sitt pekfinger och körde in i örat på mig, och vred runt några gånger, samtidigt som han log. Efteråt har jag fått höra att han gjort så med en annan kvinnlig anställd. Stoppat fingret i örat, alltså.
Alla jävla gånger jag har fått höra från kollegor och bekanta att jag är en uppskattad lärare för att jag är ”ung och snygg och de är nog lite kära i dig”.
Av en manlig kollega i 30-årsåldern får jag veta att han och några andra män brukar betygsätta de kvinnliga medarbetarna utifrån hur ”liggbara” de verkar. Han berättar att han skulle vilja straffknulla vissa lärare som tror att de är något. Han tycker även att rektorn behöver straffknullas.
Varje rast i personalrummet. Killgänget sitter med sina mobiltelefoner, kollar på varandra och skrattar när de pratar om stora meloner. Det tar några veckor innan jag förstår att de tar kort på mig och andra kvinnliga kollegor och skickar dessa till varandra.
Med 3 853 underskrifter visar vi vårt stöd till de utsatta, vårt mod att berätta och vår vilja att förändra. Att underteckna uppropet innebär inte att man personligen har blivit utsatt för trakasserier eller övergrepp.
Skolan beskrivs som demokratins vagga och samhällets spegel, i vårt upprop kan vi vittna om att makthavare har sovit länge nog och att vi i spegelns skärvor kan se unken kvinnosyn, orättvisa, misogyna föreställningar, diskriminering, övergrepp och brist på respekt. Tillsammans förändrar vi strukturer och gör skillnad; för oss, men inte minst för samhället. Vi ger skolans demokratiska uppdrag och jämställdhetsarbete icke godkänt, nu är det dags för omprov!
