”Alla som på allvar vill göra upp med unkna tystnadskulturer på arbetsplatsen måste ta kampen för bevarad strejkrätt”, skriver elva fackligt aktiva och argumenterar för hur överenskommelsen mellan LO, TCO, Saco och Svenskt näringsliv riskerar att förvärra en situation som de fackliga ledarna säger sig vilja bekämpa.
Ett stort antal kvinnor gick, i samband med metoo, ut och berättade om övergrepp som inträffat på deras arbetsplatser. Ett år har gått sedan dess. Fackförbunden tar det på största allvar, säger de. De lovar att kavla upp ärmarna och stå på barrikaderna för en radikal förändring. ”Vi kommer aldrig backa tillbaka till en gammal unken tystnadskultur”, säger TCO:s ordförande Eva Nordmark. I SVT opinion kan vi läsa en debattartikel signerad Berit Müllerström, LO:s andre vice ordförande, där hon skriver att det finns ett tydligt samband mellan sexuella trakasserier och anställningsform.
Såväl Arbetsmiljöverkets rapport om arbetsmiljö (som släpptes i år), och LO:s egna granskningar visar att kvinnor i tidsbegränsade anställningar i större utsträckning blir utsatta för sexuella trakasserier än kvinnor som är fast anställda. ”Den som är utbytbar i arbetslivet vågar sällan anmäla av rädsla för att vara besvärlig och bli av med arbetspass” skriver Müllerström.
TCO:s och LO:s ledning ger uttryck för att vilja öka kvinnors trygghet i arbetslivet. Därför är det obegripligt att de samtidigt fattar beslut som istället riskerar att minska den. I juni i år ingick LO, TCO och Saco en överenskommelse med Svenskt näringsliv om att begränsa strejkrätten. Det innebär (bland annat) ett totalförbud mot strid i rättstvist. Ett förbud mot strid i rättstvist betyder att om en anställd blir uppsagd på grund av att arbetsgivaren anser denne vara ”besvärlig” blir det förbjudet för den uppsagdes kollegor att strejka för att denna ska få tillbaka jobbet.
Ponera att ett skyddsombud får kännedom om att chefen gjort sig skyldig till sexuella trakasserier. Skyddsombudet vidtar åtgärder mot det; det uppstår en konflikt mellan chefen och skyddsombudet vilket leder till att skyddsombudet blir uppsagt. I dag har det uppsagda skyddsombudets kollegor rätt att strejka för att hen ska få tillbaka sitt jobb. Den rätten kommer inte finnas kvar om förslaget om inskränkt strejkrätt går igenom.
Rätten att vidta strid i rättstvist gör att arbetstagare vågar vara modiga och protestera mot missförhållanden. När arbetsgivaren vet att personalens missnöje kan brisera i strejk, tvingas arbetsgivaren vidta positiva åtgärder. Om personalen däremot är förhindrad att strejka, kan arbetsgivaren hantera missnöjet genom att säga upp ”besvärliga” individer.
Någon kanske invänder: Varför strejka mot olagliga uppsägningar? I Sverige räcker det väl att stämma arbetsgivaren i domstol för att få rätt? Tyvärr är det inte så. Enligt Las, lagen om anställningsskydd (paragraf 39), kan arbetsgivare alltid köpa sig fria från förlust i domstol. Det är bara att betala ett skadestånd så upphör anställningen. Det krävs inget samtycke eller misskötsamhet från den anställdes sida. Arbetsgivares rätt att köpa ut anställda står över Las. Därför måste strejkrätten bevaras.
Hur kan någon som arbetar fackligt inte förstå det här? Om ett förbud mot strid i rättstvist införs: Vilka kommer våga protestera mot en chef som gör sig skyldig till sexuella trakasserier? Vilka kommer våga agera och anmäla? Vilka vågar ens ta uppdrag som skyddsombud och vidta de åtgärder som krävs för att få bukt med problemen?
Vi kan inte tyst acceptera att personer som säger sig vilja öka kvinnors trygghet på arbetsplatsen istället väljer att urholka den. Den 1 december kommer det i ett flertal städer anordnas manifestationer till försvar av strejkrätten. Håll utkik och slut upp i dessa om du har möjlighet. Alla som på allvar vill göra upp med unkna tystnadskulturer på arbetsplatsen måste ta kampen för bevarad strejkrätt.
Mina Jakobsson, Nätverket försvara strejkrätten Karlstad
Erik Bonk, generalsekreterare SAC
Jeff Carlson, Svenska hamnarbetarförbundet
Malin Renwall, Strike back Stockholm
Iva Bublik, Nätverket försvara strejkrätten Göteborg
Natalia Mascayano, Strike back Malmö
Roger Crossler, ordförande SGS FFK, Fastighetsförbundet
Camilla Ingman, Kommunal Västerbottens, arbetsplatsklubb Umeå trafik
Eva Karlsson, Vårdförbundet Avdelning Västerbotten
Anna Remmets, medlem i DIK
Rasmus Hästbacka, Nätverket försvara strejkrätten Västerbotten
