Judith Butler, filosof och professor, USA

– Även om utfallet i valet kan vara svårt att acceptera så har Sverige ett vänsterparti, som delar feministiska ideal, är för jämlikhet och dessutom har en plan för att se till att ingen grupp människor lämnas utanför.

– Nationalisterna (Sverigedemokraterna reds anm) har en idé om en nation baserad på uteslutning och rasism. Det alternativ som vänstern omfamnar är ett alternativ som innebär solidaritet, att stänga klyftan mellan rika och fattiga och frihet och jämlikhet för kvinnor. Men även en absolut vägra att förhandla med nyfascism.

– En solidaritet som bygger på dessa principer tillåter människor från olika bakgrunder att leva tillsammans utan krav på anpassning till den dominerande rasen eller en religiös norm och utan rädsla för förföljelse eller utvisning.

– Solidaritet innebär att människor går ihop i deras strävan efter demokrati och rättvisa. Solidaritet är det alternativa sättet att tänka på det som sammanbinder människor både inom landet och över nationsgränserna.

– Oavsett valresultatet så växer solidariteten för rättvisa – ett faktum vi inte ska bortse från.

Giorgia Serughetti, feminist och forskare på universitetet Milano-Bicocca, Italien

– Valresultatet, med det ökade stödet för en främlingsfientlig höger (även om resultatet kanske är mindre slående än väntat) bekräftar ett utbrett politiskt klimat i Europa kännetecknat av fientlighet mot migration och utlänningar.

– Dessa politiska krafter på extremhögerkanten är i minoritet överallt, men påverkar på ett sätt som vi aldrig tidigare sett, regeringsagendor, både när de ingår i regeringskoalitioner och – paradoxalt nog – även när de står utanför.

– I själva verket blåser den nationalistiska vinden även där extremhögern inte sitter vid makten, för de trycker på de ”moderata” och vänstern – i jakt på en identitet – att anta en agenda som är alltmer negativ mot invandring och protektionistisk på det ekonomiska området.

– Varför är det här intressant för oss feminister i Europa och i världen? Inte bara för att feminismen till naturen är progressiv, utan också för att extremhögerns och högerpopulisternas politiska agenda allt tydligare har visat sig inte bara innehålla en intolerant politisk design som handlar om gränskontroller utan förenar en suverän och protektionistisk ideologi med nykonservatism i värderingsfrågor. Det handlar om att främja återkomsten av ev en nytraditionell uppfattning om familj- och könsroller. Vi ser det hända i Polen, i Ungern och i Italien.

– I Sverige, som är ett av de länder i världen som kommit längst vad gäller jämställdhet och kvinnors- och sexuella minoriteters rättigheter, skulle en stark offensiv mot detta säkert vara en chock, men också en mycket stark signal till resten av världen.

– Kopplingen mellan främlingsfientlighet och kampen mot kvinnors- och sexuella minoriteters rättigheter är inte oavsiktlig, utan svarar enligt min mening mot en tydlig politisk logik. Visionen om en nation främjad av nationalism och främlingsfientlighet är i själva verket visionen om en stor familj som förenas via blod eller ras, och som bara kan växa tack vare reproduktionen av dess medlemmar.

– Främlingarna, utlänningarna, anses vara en källa till förfall och förorening av nationens politiska kropp. Härav behovet av att kontrollera kvinnors sexualitet, begränsa den sexuella friheten, bekämpa rätten till abort, få tillbaka kvinnor till hemmet och få dem att göra barn till sitt land.

– Detta är också en av anledningarna till att högerextrema partier bekämpar Istanbul-konventionen, eftersom man där talar om genus och skiljer det från kön, och på så vis ifrågasätter den traditionella kvinnorollen.

– Vi får inte glömma att den konventionen har som mål att förebygga och motverka våld. Jag tror därför att den bakomliggande orsaken till motståndet handlar om att vilja försvaga de instrument som finns för att begränsa den manliga makten över kvinnor och deras kroppar, även inom familjen.

– Det är svårt att undkomma känslan av att det här som vi nu upplever är en storskalig revansch för den vita medelklassmannen.

– Han som sett sin roll försvagas och bli allt osäkrare efter den ekonomiska krisen och årtionden av erövringar på området för medborgerliga rättigheter. Och som nu genom den ”starka mannen” försöker återupprätta sin överhöghet både i den offentliga och privata sfären. Och även i Sverige ser det ut som att det främst är män som har röstat på högern och extremhögern, medan kvinnorna har röstat mer till vänster.

Nina Nyman, avgående chefredaktör på tidskriften Astra och doktorand i genusvetenskap vid Åbo Akademi, Finland

– Att SD och liknande partier runt om i Europa ökar är inte bra. Men hur man tänker sig att man kan motverka detta beror jättemycket på vad man ser som orsaken till att deras understöd ökar. Jag tror att det beror på att vi en längre tid nu sett att man från högerhåll målat upp samhället som en begränsad resurs, alltså inte bara att samhället har begränsade resurser utan att samhället i sig är en begränsad resurs. Det här skapar naturligtvis oro och folk börjar på ett aggressivt sätt värna om sitt lilla hörn av tillvaron, som om det att andra existerar i samhället minskar din möjlighet att göra det. Så blir det då medborgare år efter år omtalas som utgifter, eller högst som kunder, i samhället.

– Sanningen är ju den att människorna i ett samhälle inte bara är dess grund utan också dess främsta tillgång. Samhället är inte en begränsad resurs, men det kan ha begränsade resurser och då måste man tala fördelningspolitik på allvar. Helt enkelt fråga sig hur mycket skattesänkningar och vinster i välfärden ett samhälle kan ha råd med och ännu fungera som ett samhälle. Dessutom krävs det nu en tilltro till att saker kan bli bättre för att förnya förtroendet för andra medmänniskor som så lätt raseras efter valresultat där främlingsfientlighet får mer plats. Där är feministiska rörelser avgörande tror jag, bland oss finns en stark tro på förändringar som backas av alla de framsteg vi feminister trots allt åstadkommit under det senaste seklet.