Mot privatiseringen av en stor industri i västra Iran och uteblivna löner pågår en stor strejk. I tre år har tusentals arbetare och anställda, vid 300 tillfällen, protesterat och strejkat på sockerindustrin Haft Tapeh i staden Shush. Men strejken i Haft Tapeh är bara en av många strejker som dagligen pågår i Iran. Allt fler kvinnor rapporteras delta i organiseringen av protester och de växande strejkerna i landet.
Anställda på sockerindustrin Haft Tapeh i staden Shush i västra Iran inledde strejken den 5 november. De kräver att det tidigare statliga företaget ska tas tillbaka från de privata aktörer som enligt arbetarna missköter produktionen och har förskingrat hundratusentals dollar. De cirka 4 500 arbetarna på Haft Tapeh har stort stöd bland stadens befolkning men trakasseras, hotas, motarbetas och fängslas av regimen som vid flera tillfällen har lovat lösa konflikten men lämnat allt i händerna på de privata ägarna.
De nya ägarna har lånat stort på banken och sedan försvunnit, fabrikerna har lämnats utan ledning. Ägarna har förmodligen flytt landet, säger arbetarorganisationen på Haft Tapeh medan myndigheterna dementerar uppgiften. Arbetarna har inte fått lön på flera månader och deras ledare erbjuder staten och lokala myndigheter att sköta produktionen genom att bilda en ny ledning bestående av ett arbetarråd för att få igång företaget och betala ut löner. Staten vägrar och ägarna dyker inte upp.
En av de uppmärksammade aktionerna under den gångna veckan ägde rum inför stadens officiella fredagsbön. Arbetarna bar en kista föreställande sockerindustrin i nuvarande skick och gick igenom stadens gator. De avslutade sin sorgmarsch vid fredagsbönen och störde ordningen med sina slagord. Enligt ögonvittnen hade även många suttit med ryggen mot fredagsbönens imam för att visa missnöje.
Kvinnor deltar
Det som utmärker den nya strejken från de tusentals många stora och små strejker som har pågått i landet under de senaste åren är att allt fler kvinnor blivit delaktiga. Arbetarorganisationens ledning på Haft Tapeh har i ett pressmeddelande särskilt välkomnat och uppmanat kvinnor, både de anställda och anhöriga, att ta större plats i strejken och organiseringen av protesterna. Allt fler av de strejkandes familjemedlemmar deltar nu i protester som hålls utanför statliga myndigheter i staden Shush. På ett videoklipp som spreds av arbetarorganisationen vid Haft Tapeh syns kvinnor gå i första ledet och ropa strejkens krav på stadens gator. Flera av arbetarkvinnorna höll brandtal vid protestaktionen i Shush. På ett videoklipp, som cirkulerar i sociala medier, uppmanar en kvinna alla löntagare i landet att ansluta sig till sockerindustrins strejk för sina rättigheter och mot privatiseringen av arbetsplatser och industrier.
Samtidigt pågår en stor strejk i staden Ahvaz i västra Iran, på en av landets viktiga industrier, Ahvaz stålindustrin. Cirka 4000 arbetare har, av liknande anledningar som i Haft Tapeh, inlett en strejk sedan 10 november. Samtidigt fortsätter en landsomfattande lärarprotest som sprids allt mer i olika delar av landet och kvinnor är mycket aktiva. Lärarna protesterar mot bland annat privatiseringen av skolor, dåliga arbetsvillkor och låga löner. Just i Shush deltog många lärare på en stor demonstration för att visa solidaritet med strejken på Haft Tapeh.
Fler strejker
Efter en lyckad tvådagarsstrejk i oktober har lärarna nu bestämt sig att fortsätta med tvådagarsstrejker varje månad genom att vägra gå till sina klassrum och sittstrejka på rektorernas rum. Många av lärarnas ledande figurer är redan gripna, några har släppts på grund av protester och medial uppmärksamhet.
Den 1 november greps 18 av de ledande personerna inom Haft Tapehs arbetarorganisation som i själva verket agerar som en fackförening. Bland de som greps under protestaktionen finns också journalisten Sepideh Gholian. Hon bevakade protesten.
Från flera storstäder runt om i landet rapporteras att arbetarna och låginkomsttagarna genomför en uppmärksammad aktion på gatorna genom att lägga ut flera meter långa dukar mitt på gatan och sätta sig runt dem för att illustrera att de är tomhänta och inte har råd att ha mat till matbordet för sina familjer.
De flesta strejker i landet handlar fram för allt om löntagare som befinner sig i tvist med arbetsgivarna, ofta på grund av uteblivna löner under flera månader och usla arbetsvillkor, både i den privata, kommunala och statliga sektorn. Nu visar arbetarorganisationerna – som ofta fungerar som fackföreningar, fast oberoende av regimens gula fackföreningar – solidaritet med varandra. Bland annat har lastbilförarna, som har strejkat länge, bussförarnas organisation och en rad andra skickat solidaritetshälsningar till de strejkande på Haft Tapeh och Ahvaz stålindustrin. Något som uppfattas av fackligt aktiva i Iran som positivt och förutsättningen till en landsomfattande storstrejk.
