”Omvärlden måste denna gång understödja det iranska folkets sociala krav och ställa sig på deras sida. Framförallt EU och därmed Sverige kan spela en viktig roll”, framhåller Jytte Guteland (S), EU-parlamentariker och medlem i delegationen för förbindelser med Iran, och lovar kräva svar av EU:s höga representant för utrikesfrågor Federica Mogherini.
Jag är på väg till Strasbourg för årets första sessionsveckor, när hela Europaparlamentet samlas för omröstningar och debatter. En av de debatter som jag vill delta i under veckan handlar om Iran, med anledning av demonstrationerna i landet. Året startade som bekant med att det iranska folket modigt reste sig mot makten för att ännu en gång kräva social och ekonomisk frihet. Den här gången nådde protesterna ända ut i landet och begränsade sig inte till storstäderna, därför skrämde de regimen mer än på länge. Därav de kraftiga reaktionerna från maktens sida.
Jag befann mig i en sommarstuga när jag nåddes av nyheterna om stora demonstrationer i Iran. Kontrasten var slående, lugnet hos oss och dramatiken i Iran. Själv kände jag frustration. Kunskapen om hur situationen är i landet, inte minst för kvinnor, och vilket politiskt mod dessa människor visar, gjorde mig så berörd.
Till en början rapporterades det från omvärlden, som om detta var en mer begränsad protest mot president Rouhanis ekonomiska politik, men efterhand växte insikten om att protesterna var bredare och kraftigare. Regimen slog tillbaka med dödligt våld och massarresteringar.
President Hassan Rouhani har inte visat sig kunna leverera vare sig de löften om ekonomisk förbättring, eller förbättringar när det gäller mänskliga rättigheterna, som han lovade skulle komma efter att omvärlden släppte sina ekonomiska sanktioner. Antalet avrättningar har tvärtom ökat med hans ledarskap, och de politiska fångarna har inte släppts, ledarna från den gröna rörelsen 2009 sitter exempelvis fortfarande i husarrest.
Kvinnor begränsas och diskrimineras i lagen. Till exempel är kvinnors vittnesmål värt hälften av en mans i domstol, att de ärver mindre, och måste följa den påbjudna klädkoden i det offentliga rummet. Inte heller den högste ledaren, Seyyed Ali Khamenei, undgick kritik när folket nu demonstrerade. Demonstrationerna omfattade också de frihetskrav som blev så stora med den gröna rörelsen 2009. Medelklassens protester väcktes åter till liv och kan, med hjälp av de protester mot fattigdomen som nu finns på landsbygden, bli ännu farligare för regimen.
Omvärlden måste denna gång understödja det iranska folkets sociala krav och ställa sig på deras sida. Framförallt EU och därmed Sverige kan spela en viktig roll. USA i allmänhet och Donald Trump i synnerhet har väldigt låg trovärdighet i Iran. Den senares utfästelser och krav riskerar därför snarare att stjälpa än hjälpa folket i Iran.
Jag kommer att kräva svar från EU:s höga representant för utrikesfrågor Federica Mogherini om hur kommissionen avser agera för att stötta folket i Iran. Hon bör tillsammans med EU:s utrikesministrar utforma en ny politik som tar sin utgångspunkt i det iranska folkets krav på demokratisering, sociala och ekonomiska reformer. Mest akut är nu att kräva frisläppande med anledning av de massarresteringar som gjordes i början av året. Regimen använder våld, hot om våld och fängslanden av oskyldiga för att hålla sig kvar vid makten. Det är oacceptabelt!
