Det var ett tjugotal politiskt intresserade vuxna och ungdomar som samlades i Husby Folkets hus på torsdagskvällen för att ta del av en eftervalsanalys. Flera hade redan tidigare deltagit i projektet #järvaröstar – ett samarbete mellan ABF Stockholm, Folkets Husby, Hyresgästföreningen, Rinkeby Folkets hus och Rädda barnen. Syftet är att öka den politiska medvetenheten hos Järvaborna och förhoppningsvis därmed valdeltagandet.

Även om valutgången inte blev som många av de samlade i Husby hade hoppats var stämningen munter, nästintill hoppfull. Kaffedoften spred sig i lokalen medan Seluah Alsaati och Ilyas Hassan, Hyresgästföreningen och Förorten mot våld, inledde kvällen.

– Demokratin är inte bara viktig en gång vart fjärde år, utan varje dag. Vi behöver dagligen ha makten över våra liv och vi ska kunna påverka samhället även mellan val. Därför har vi inom det här projektet kommit överens om att låta oss fortsätta fyra år till, kanske ännu längre, för att hålla aktiviteterna uppe, menade Alsaati.

– Vi organiserar oss hela tiden och försöker påverka på olika sätt, i frågor som är viktiga för oss som bor här. Det är därför vi har samlats här i dag, för att se hur vi kan jobba framöver, tillade Hassan.

Valdeltagandet i Stockholms yttre västerorter ökade i årets riksdagsval med 1,27 procentenheter. I kommunvalen var samma siffra något lägre, 0,74 procent. Lägst valdeltagande i Järva fanns bland boende på en gata i Husby, där endast 45,7 procent hade röstat. Högst deltagande i hela Järvaområdet fanns i Kista, där 72,4 procent gått till valurnorna.

– Om man lägger ihop vårt område och jämför med hur det ser ut i resten av samhället ser man att valdeltagandet ser olika ut. Det är rätt naturligt. De rika på Östermalm vet exakt vad de ska göra för att tillvarata sina rättigheter. De springer till vallokalerna för att skydda sina positioner. Men om man inte har lika bra villkor, saknar jobb eller till och med bostad, då är steget mycket längre att ta, menade Seluah Alsaati.

För att få bukt med det låga valdeltagandet i socioekonomiskt utsatta områden krävs inte enbart frivilliga insatser från civilsamhället, utan också ett mer ekonomiskt jämlikt samhälle, fortsatte Alsaati.

Fel prioriteringar

Feministiskt perspektiv fick under kvällen möjlighet att intervjua två ytterligare representanter för #järvaröstar, Ailin Moaf Mirlashari från Folkets Husby och Ahmed Noor från Rädda barnen, vilka båda var inne på samma spår som Alsaati.

– Det finns orsaker bakom varför det ser ut som det gör i dag i dessa områden. Det handlar om nedskärningar i välfärden som får konsekvenser. En konsekvens kan vara lågt valdeltagande, men det kan också handla om dödsskjutningar. I grunden har det med den socioekonomiska utsattheten att göra, menade Ahmed Noor.

– Men det handlar också om att man inte är representerad i maktens rum. Att det inte finns en representation, varken på kommunal nivå eller på riksplanet, trots att det är så många som engagerar sig här. Maktrummen är otillgängliga, tillade Ailin Moaf Mirlashari.

Ahmed Noor menar att de etablerade politikerna har en skev syn på områden som Järva.

– De saknar en analys av vilka behov som finns här. Såklart leder det till att de prioriteringar som görs blir helt fel. Titta på kameraövervakningen och förslagen på hårdare tag, det här om militärer i förorten för att tackla kriminaliteten till exempel. Det bevisar att det saknas en analys av vilka behov som finns här.

Vad anser ni behövs från politikernas sida för att möta behoven?

– Det finns en stor distans mellan politiker, tjänstemän och folket. De boende i orterna vet ofta vad som behöver göras för att få en bättre stad, men distansen gör att de inte blir lyssnade på. Förorten mot våld har gjort en kravlista till exempel, ta den på allvar! Förvalta det engagemang som finns och samverka mer med de organisationer som är i direktkontakt med medborgarna, slog Moaf Mirlashari fast.

Viktig insats

I samlingsrummet på Folkets hus samtalade den politiskt intresserade skaran i mindre grupper om hur #järvaröstar kan nå ut bredare med sitt budskap och höras hela vägen till riksdagen. Vissa menade att ett nytt politiskt parti behöver bildas, medan andra ansåg att det vore strategiskt bättre att engagera sig i redan befintliga partier och organisationer.

– Vi ska inte behöva uppfinna hjulet på nytt varje gång, ansåg en deltagare.

På ett långbord, en bit bort från samtalsringen, dukades två stora gräddtårtor fram och Seluah Alsaati greppade micken.

– Frågan är ”varför tårta när landet är kaos”? Men varför inte fira, vi har faktiskt jobbat jättemycket inför valet. Varför snackar vi bara om det dåliga, varför kan vi inte klappa varandra på axeln och säga ”skitbra jobbat”! Vi är stolta över oss själva och över er. Den insatsen vi har gjort är jätteviktig och vi kommer fortsätta, sade hon med både glädje och ”jävlar anamma” i blicken.