Terapikolonier i Stockholms län har pågått sedan 1930-talet, och riktar sig enligt dem själva till ”familjer med barn och unga som behöver en paus och plats för nya goda upplevelser”. En typ av kolloverksamhet de erbjuder under terapikoloniverksamheten är pappa-barn-kollot, där familjer via Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) får en plats på en veckas sommarkollo.

Varje år söker över 100 barn med föräldrar en av de 52 platserna. Trots nöjda familjer och remittenter hotas de nu med nedläggning. Orsaken är att hälso- och sjukvårdsförvaltningen inte anser att koloniverksamhet är en adekvat vårdform för renodlad specialistpsykiatrisk vård och kommer därför, enligt ett beslut från 2017, inte att förlänga vårdavtalet med Terapikolonierna.

Vänsterpartiet har ifrågasatt beslutet i en skrivelse och i sitt svar skriver hälso- och sjukvårdsförvaltningen att ”BUP Stockholm som remitterar barn hit har bedömt verksamheten som lågprioriterad i förhållande till de vårdbehov som Barn- och ungdomspsykiatrin i övrigt hanterar”.

I kontakt med Feministiskt perspektiv vill Hälso- och sjukvårdsnämnden tydliggöra att svaret till Vänsterpartiet inte var BUP:s inställning i januari 2018, utan en bedömning från när kolloverksamheten ingick i BUP:s verksamhet. De skriver också att behandling och vård för de barn som omfattats av Terapikolonierna AB:s verksamhet fortsätter inom BUP, som även kommer att erbjuda utökad gruppbehandling för patientgruppen.

– Vårt uppdrag gäller nu till årsskiftet, då landstinget inte har gjort en upphandling, men varför lägga ner istället för att utvärdera? säger Jennifer Sternberg, biträdande verksamhetschef på Terapikolonier.

Hjälp direkt

Terapikoloniverksamheten riktar sig till barn i åldrarna 3-13, samt 13-18, boende i Stockholm län, och med en kontakt på BUP. Det finns totalt 52 platser köpta av landstinget till sommarens kollo, och ansökningarna börjar trilla in redan i januari. Pappa-barn-kollot pågår under en vecka på sommaren och tar emot barn och deras pappor där de tillsammans får kunskap om hur de kan stärka sin vardagssituation.

– Åker man på förälder-barn-kollo har man ofta en önskan om att komma närmare sitt barn, få hjälp med olika utmaningar i vardagen och fylla på med goda stunder. Kollona startade genom att vi såg att det fanns ett behov. Här har barn och förälder en mer vardagslik situation än i till exempel terapi, och här kan de tillsammans få hjälp direkt en situation uppstår, säger Jennifer Sternberg.

En förälder som är klart negativt inställd till en eventuell nedläggning av Terapikolonier är Daniel Forsberg. Han är pappa till Vidar och förra sommaren spenderade de en kollovecka tillsammans här.

– När min son Vidar gick i utredning för sin NPF-diagnos så hade Vidar sagt att han ville spendera mer tid med mig, varför hans psykolog då rekommenderade oss att söka till kolloverksamheten. Det var en glädje för oss att få en av platserna, säger Daniel Forsberg.

Att Terapikolonier erbjuder kollo till föräldrar med barn via BUP är unikt i Sverige, och Jennifer Sternberg skulle helst av allt se att verksamheten utvecklades, snarare än lades ner.

– Helst skulle vi vilja att vi kunde erbjuda alla sökande plats i våra grupper, som det är nu tvingas vi säga nej till över 50 procent av de sökande. För varje år som går tycker jag det behövs mer och mer för det finns färre och färre av liknande sammanhang. Vi skulle också vilja erbjuda återträffar under hösten, där föräldrar fick boosta de erfarenheter de gjort i gruppen under kollot, säger Jennifer Sternberg.

Hon berättar också att det finns studier gjorda på att pappor inte blir naturligt inkluderade på vare sig BVC eller MVC och att pappor kanske inte alltid har haft ett lika naturligt sammanhang med andra pappor, och att många pappor som kommer till dem vill stärkas i sin föräldraroll.

– Att barnen vänder sig till dem lika gärna som mamman är stort för vissa pappor, och en del kan bli tagna av att deras barn kommer och kramar dem. Vi har också fått samtal från föräldrar som sagt att ”ni har räddat livet på mitt barn”.

Vill utvecklas

Daniel Forsberg menar att han och Vidars relation har blivit så otroligt mycket bättre efter förra årets kollo.

– Jag hade gärna åkt i år igen, men i sommar åkte min fru istället och det har varit väldigt nyttigt och viktigt för hennes och Vidars relation med. Det var ovärderligt att bli sedd i en hel vecka och få tips. Du är omgärdad av utbildad personal som ser och lyssnar, som kommer med tips direkt, och ger stödsamtal. En får perspektiv på sin egen situation genom att träffa andra pappor i en liknande. Det hjälpte mig oerhört mycket.

Han förstår inte syftet med att lägga ner, och tycker det känns som kostnadsbesparing på barn och föräldrar som har ett så stort behov av att få en bättre fungerande framtid.

– Jag har mejlat och frågat, och fått svaret att ”upphandlingen har gjorts fel”, vilket känns som en anledning att spara pengar, för hur svårt kan det vara att göra en ny upphandling? Jag förstår att verksamheten kostar pengar med tanke på hur mycket tid och personal som krävs, men när jag tänker på hur person som haft en kass och dålig relation med sina föräldrar, och som det bara går värre för i skolan, det blir ju en kortsiktig besparing där de senare kommer att kosta landstinget ännu mer pengar, säger Daniel Forsberg.

Jennifer Sternberg skulle önska att verksamheten kopierades i andra landsting.

– Majoriteten av politikerna tycker att kolloverksamheten skall finnas kvar, så det är vår förhoppning, även om vi helst vill utvecklas mer exempelvis i form av uppföljningar och med fler platser. Att slå sönder en verksamhet som denna går fort, men att bygga upp den igen, med samma kompetens och resultat, tror jag skulle vara mycket svårt, säger hon.