Lördagen den 24 mars demonstrerade tusentals konservativa i Zagreb mot Istanbulkonventionen, Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet.

Kroatien har ännu inte ratificerat konventionen, som tillkom 2011, och demonstrationen var ett försök att pressa premiärministern Andrej Plenkovic att dra tillbaka sitt uttalade stöd för konventionen. Vissa kyrkliga organisationer kräver att frågan om ratificering ska beslutas genom folkomröstning.

Istanbulkonventionen slår bland annat fast att våld mot kvinnor är könsrelaterat på strukturell nivå, konstaterar att kvinnor och flickor riskerar att utsättas för könsrelaterat våld och våld i hemmet i större utsträckning än män och beskriver arbetet med att förebygga våld mot kvinnor som avgörande för att kunna uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män.

Stater som ansluter sig till konventionen har ett ansvar för att vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att förebygga, utreda, straffa och gottgöra våldshandlingar som omfattas av konventionen och som begås av icke-statliga aktörer.

Protesterna i Zagreb handlade dock huvudsakligen om något annat. Konventionen anses gå emot ”traditionella värderingar”, legitimera samkönade äktenskap och förbättra rättigheterna för transpersoner.

Vad detta handlar om rent konkret i relation till Istanbulkonventionen är definitionerna som ingår i konventionens tredje artikel. Där definieras genus (gender på engelska) som ”de socialt konstruerade roller, beteenden, aktiviteter och attribut som ett visst samhälle anser passande för kvinnor respektive män”.

I konventionens fjärde artikel, som handlar om ickediskriminering, finns också en uppräkning av olika mänskliga egenskaper och erfarenheter, och ett förtydligande av att bestämmelserna i konventionen ska tillämpas utan åtskillnad på grund av ”kön, genus, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till en nationell minoritet, förmögenhet, börd, sexuell läggning, könsidentitet, ålder, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, civilstånd, status som migrant eller flykting eller ställning i övrigt”.

Samordnade kampanjer

Enligt Marina Skrabalo, kvinnorättsaktivist från organisationen Solidarna, som jobbar för mänskliga rättigheter i Kroatien, var demonstrationen den 24 mars ett slags ”catch-all-concept” för alla motståndare till ”genusideologi” och hbtq-rättigheter.

– Parlamentet har inte ratificerat konventionen, men den har godkänts av regeringen, trots motstånd från de egna leden. Talare på demonstrationen uppmanade premiärministern att avgå på grund av detta, säger Marina Skrabalo.

Hon fortsätter:

– Zeljka Markic, en konservativ ledare från In the name of family menade att konventionens definition av ”gender”, som separat från ”kön” (”sex”) inte har ”godkänts av EU”. Andra organisationer från den kristna högern, som stöds av katolska kyrkan, menade att konventionen är emot kristendom.

Men motståndet mot den så kallade ”genusideologin” sträcker sig längre än till det kroatiska motståndet mot Istanbulkonventionen. Enligt Marina Skrabalo målas ”genusideologin” allt oftare upp som en fara av konservativa aktörer som driver kampanjer mot till exempel diskrimineringslagstiftning som inkluderar transpersoner, samkönade äktenskap och aborter.

Marina Skrabalo är övertygad om att kampanjerna är samordnade och finansierade av utländska konservativa aktörer. Bland annat menar hon att Alliance defending freedom (som också är involverade i att stötta de svenska barnmorskorna som driver domstolsprocesser för rätten till ”samvetsfrihet”, det vill säga möjligheten att vägra ge abortvård) agerar i Kroatien, liksom World congress of families, en högerkristen organisation från USA, som bland annat motarbetar hbtq-rättigheter och abort.

– För några år sedan var det ingen i Kroatien som lobbade mot Istanbulkonventionen, men sedan började de helt plötsligt. De måste ha fått instruktioner någonstans ifrån. Jag tror att deras yttersta mål är att få hela EU att backa på områden som rättigheter för hbtq-personer och vad gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Transpersoner mest utsatta

2013 inträffade en av de viktigaste händelserna som satte tonen för de kommande åren, menar Marina Skrabalo. Då hölls en folkomröstning som resulterade i att det nu står i Kroatiens konstitution att äktenskapet endast är för man och kvinna.

– De som ville se detta resultat gjorde av med enorma summor pengar. Och sedan dess har det bara blivit värre. Det bedrivs kampanjer som handlar om ”skydd av den traditionella familjen” och mot ”den globala hbtq-lobbyn”. De är ”anti-gender, anti-choice och anti-lgbt”, men framförallt ”anti-gender”. De hävdar nu bland annat att Istanbulkonventionen är ett verktyg för de som driver ”genusideologin”, det vill säga feministerna, och att den största faran i samhället just nu är att människor ska kunna ”välja könsidentitet”.

De som råkar mest illa ut just nu i Kroatien är transpersoner, menar Marina Skrabalo, men målet för de konservativa aktörerna är i förlängningen bredare än så. Transpersoner används och offras i skrämselkampanjer.

Vad gäller Istanbulkonventionen och Kroatiens ratificering av denna, tror Marina Skrabalo ändå att det kommer att bli så. Beskedet nu är att det kommer att beslutas av parlamentet den 13 april. En opinionsundersökning utförd av IPSOS puls visade att 33 procent av kroaterna stöttade konventionen i sin helhet, och lika många till stor del.