I dag inleds herrfotbolls-VM i Ryssland. Under VM-historien finns fotbollsspelare som har tagit ställning för mänskliga rättigheter men också spelare som agerat i förtryckarnas intressen. Med nya bilder på fotbollsspelare som väljer att posera på bild med ledare som konsekvent bryter mot mänskliga rättigheter frågar sig Kurdo Baksi: Har fotbollsspelare ingen moralisk kompass?
Många fotbollsentusiaster har sina direkta minnen. Sedan finns det de som engagerat sig i intressanta fotbollsmatcher i svartvita och korta Youtube-klipp i efterhand. Mitt bästa VM-kvalmatchminne – landskampen mellan Chile och Sovjetunionen på Estado nacional i Santiago de Chile den 21 november 1973 – erövrade jag flera år efter att matchen gick av stapeln.
Det sovjetiska landslaget meddelade att de inte ville spela på en fotbollsarena fläckad av blod. Som bekant torterades tusentals människor och många mördades just på denna fotbollsstadium av den chilenska Pinochet-regimen som bara två månader tidigare hade avsatt och dödat president Salvador Allende. Men Internationella fotbollförbundet (Fifa) och domarna var av en annan uppfattning: Matchen skulle spelas.
De elva chilenska landslagsspelarna gick ut på fotbollsplanen och gjorde ett mål i det tomma målet. Och Fifa godkände den makabra matchen som gav Chile en biljett till VM i dåvarande Västtyskland 1974.
Sedan finns det fotbollsspelare som lämnar starka avtryck, inte minst för sina ställningstaganden i frågor som rör mänskliga rättigheter. Den chilenska forwarden Carlos Caszely var utan tvekan en sådan. Caszely, som sällan lämnade en fotbollsplan utan att göra mål, oavsett om han spelade för spanska klubbar som Espanol eller Levante eller hemmalaget Colo Colo, vågade öppet kritisera diktatorn Augusto Pinochet och vägrade skaka hand med Pinochet i ett omklädningsrum efter att Chile fått visum till fotbolls-VM.
Den legendariske försvarsbacken Elias Figueroa, också kallad ”Sydamerikas Beckenbauer”, och enligt många fotbollsexperter den bäste fotbollsspelaren i Chiles historia, har däremot gått till historieböckerna som en Pinochet-anhängare då det kommit fram att han verkade för Pinochets linje i folkomröstningen 1988. Jodå, han skakade hand med Pinochet många gånger!
Elva VM senare använder diktatorer fortfarande fotbollsspelare i valkampanjer och politiska syften. Nyligen kablades bilder ut med Turkiets despotiske president Recep Tayyip Erdogan som går till val den 24 juni och de tyska landslagsstjärnorna Mesut Özil och Ilka Gündogan. Denna i åtminstone i Tyskland ökända bild har lett till att de nämnda spelarna utsatts för massvisslingar av sin egen hemmapublik, senast i helgens träningslandskamp i Leverkusen, men allt tyder på att de representerar Tyskland under VM i Ryssland.
Apropå bilder. Just nu cirkulerar en bild på Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov tillsammans med fotbollsspelaren Mohamed Salah vars Egypten har landslagsläger i Grozny under VM. Och på en annan kontroversiell bild ses den svenske landslagsspelaren Erkan Zengin, som numera spelar i Hammarby. I augusti 2015, när den turkiska militären ägnade sig åt massmord och förstörde flera kurdiska städer och byar, gjorde Zengin en kärlekshälsning till den turkiska militären på fotbollsstadion i Trabzon efter en match. Att samma armé mördat oskyldiga 1,3 miljoner armenier, syrianer och pontiska greker under det armeniska folkmordet gör att jag aldrig kan glömma Zengins hjärtlösa kärlekshonnör till den turkiska armén.
Det får mig att undra när världens största idrottsfest sparkas igång i dag i Ryssland: Har inte fotbollsspelare, som ofta är förebilder för våra ungdomar, en moralisk kompass?
