I dagarna är det 20 år sedan det nordirländska Långfredagsavtalet/Belfastavtalet skrevs under av såväl nordirländska partiföreträdare som Irlands och Storbritanniens ledare. Långfredagsavtalet har sedan dess stött på många problem och de senaste åren är inget undantag. Sedan Storbritannien röstade för ett utträde ur EU 2016 har kanske den allvarligaste utmaningen uppstått – Brexit innebär risker för Nordirland och fredsavtalets framtid. En av de viktigaste aspekterna av avtalet har varit att gränsen mellan Nordirland och republiken Irland nedmonterades efter att under många årha varit militariserad. Med Brexit är det oklart hur gränsen kommer att se ut, och oro finns att återupprättade gränskontroller och en ”hård gräns” kan leda till ökade spänningar.
George Mitchell som var USA:s särskilda sändebud till Nordirland och den som ledde förhandlingarna för 20 år sedan har varnat för riskerna med en hårdare gräns:
– Den verkliga faran med en hård gräns är inte att våld omedelbart kommer att blossa upp – även om det verkligen är ett problem – utan det är förändringen av attityder, säger han i en intervju med BBC nyligen och pekar på hur begränsad interaktionen var mellan befolkningarna i norr och söder innan avtalet.
– Det ledde till stereotyper, demonisering av andra, till attityder som grundades på handlingar långt bak i tiden.
Som en av få kvinnor deltog Monica McWilliams i överläggningarna på Stormont i Belfast 1998, förhandlingar som de tre sista dagarna innan tiden skulle löpa ut på långfredagen pågick dygnet runt. Hon skrev nyligen i en kommentar i New Statesman tillsammans med Avila Kilmurray om faran som Brexit utgör för freden:
”Fredsprocessen må vara trevande och frustrerande ibland, men det finns människor som lever i Nordirland i dag som annars kanske hade legat i för tidiga gravar om överenskommelsen kring avtalet inte hade kommit till stånd. De av oss som skrev under Belfast/Långfredagsavtalet kan inte låta infall som Brexit, och den maktpolitik som följer med, riskera allt det. Nästan två decennier senare känns det som att vi fortfarande har berg att bestiga. Men där fred är priset finns det ingen väg tillbaka.”
