I Sverige har lönediskriminering varit olagligt länge, men fortfarande är lönegapet mellan män och kvinnor 12 procent. I nuvarande förändringstakt kommer det att dröja 80 år innan lönerna är jämställda. Feministiskt perspektiv har frågat Anita Nyberg, genusvetare och professor emerita vid Stockholms universitet, vad löneskillnaderna egentligen handlar om.
Enligt den senaste beräkningen från Medlingsinstitutet fortsätter löneskillnaden mellan kvinnor och män att minska, men långsamt. ”När kvinnors och mäns löner år 2016 jämförs har kvinnor i genomsnitt 88 procent av mäns lön. Löneskillnaden mellan män och kvinnor är alltså 12 procent. Det är en minskning av skillnaden med 0,5 procentenheter jämfört med år 2015.”
Löneskillnaden varierar beroende på sektor. Minst är lönegapet i kommunerna (3,4) och störst i landstingen (21,1).
Men vad säger denna statistik egentligen? Gäller 12 procents löneskillnad mellan anställda av olika kön på samma arbetsplats eller genereras gapet av kvinnoyrkens låga löner i jämförelse med mansdominerade yrken? Genusvetare och professor emerita vid Stockholms universitet, Anita Nyberg svarar:
– Siffran med 12 procent löneskillnad gäller om en inte tar hänsyn till att kvinnor och män arbetar i olika yrken, har olika utbildning och så vidare. Löneskillnaden är 4,5 procent om en tar hänsyn till skillnader i yrke, utbildning och så vidare. Tar en hänsyn till detta så blir skillnaderna mycket mindre. Enligt Medlingsinstitutets rapport 2016 är den viktigaste förklaringen till löneskillnaderna mellan kvinnor och män att de finns i olika yrken. Kvinnor jobbar i yrken som har lägre löner än yrken där män jobbar. Sedan kan en förstås fråga sig varför kvinnligt dominerade yrken har lägre löner än de som domineras av män.
Kvinnolöner då och nu
Kvinnors löner låg 1946 mellan 30 och 40 procent lägre än männens. ”Det innebar att det rådde en olika lön, inte lika lön mellan män och kvinnor, även om de utförde samma uppgifter. Det innebar att det fanns särskilda kvinnolöner inskrivna i kollektivavtalen”, skriver professor Yvonne Hirdman i en Kort historik över läget för kvinnor i arbetslivet 1946 – 2005. Vidare skriver hon om kvinnors försök att få bort de särskilda kvinnolönerna ur kollektivavtalen, 1943 och fram till 1960. Något som möte ”en enad front utav män, både från arbetsgivarna och LO-sidan”.
År 1960 kom SAF och LO överens om att genom en förändring i kollektivavtalet avskaffa de särskilda kvinnolönerna. 1962 ratificerade Sverige ILO-konvention 100 från 1951 om lika lön, som innebär ett åtagande om att verka för att lika lön betalas för lika arbete, men också för arbete som är att betrakta som likvärdigt. Det framgår av den statliga utredningen om löneskillnader mellan kvinnor och män som ligger till grund för 1991 års jämställdhetslag.
Mellan 1963, när den första Arbetskraftsundersökningen genomfördes, och 1990 ökade antalet kvinnor i sysselsättning med 862 000, varav en mycket stor andel gick till offentliga sektorn. 81 procent av kvinnorna och 85 procent av männen i yrkesverksam ålder (16-64 år) var sysselsatta 1990. Andelen sjönk därefter i samband med den ekonomiska krisen i början av 1990-talet.
Jämställdhetslagen
Med en allt större andel kvinnor på arbetsmarknaden antogs jämställdhetslagen 1991 ”I syfte att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga skillnader i lön och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män skall arbetsgivaren varje år kartlägga och analysera bestämmelser och praxis om löner och andra anställningsvillkor som tillämpas hos arbetsgivaren, och löneskillnader mellan kvinnor och män som utför arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt.” (Paragraf 10, Jämställdhetslag (1991:433))
Så löneskillnader mellan kvinnor och män har redan varit olagliga men existerar ändå?
– Arbetsgivare ska ju redan i dag (enligt jämställdhetslagen) se till att kvinnor och män som utför samma arbete eller likvärdigt arbete har samma lön. Och löneskillnaderna mellan könen har också minskat, men om det har något med att arbetsgivarna ska göra lönekartläggningar eller inte, är inte lätt att veta. Jag skulle gissa att det har mer att göra med att kvinnor utbildar sig i allt högre grad och tar sig in i traditionellt manligt dominerade yrken. Det svåra är inte kvinnor och män som gör samma jobb, utan kvinnor och män som utför likvärdigt arbete. Diskrimineringsombudsmannen och ett antal konsulter erbjuder olika metoder för arbetsvärdering för att åtgärda detta, säger Anita Nyberg.
Solidarisk lönepolitik gynnar kvinnor
25 år efter jämställdhetslagen 1991, fortsätter löneskillnaden mellan kvinnor och män sammanlagt ligga på 12 procent. Väntar svenska kvinnor ytterligare 80 år når Sverige jämställdhet när det gäller lönerna. Kan man överhuvudtaget åstadkomma lika lön inom nuvarande ekonomiska system, utan att sänka eller höja löner i kronor för att nå balans? Professor Anita Nyberg kommenterar:
– Jag tror att en kan hävda att det som framför allt har gynnat kvinnors löner i relation till mäns var den solidariska lönepolitiken, som inte handlade om kvinnor och män utan om minskade löneskillnader generellt, men eftersom kvinnor oftare är lågavlönade än män, så gynnades kvinnor mer än män. Löneskillnaderna var som lägst i början av 1980-talet. När inkomstskillnaderna ökar igen, så ökar också löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Detta motverkas dock sannolikt, åtminstone på sikt, genom kvinnornas ökande utbildning i relation till mäns.
