Kvinnor och män ska ha samma makt att forma sina egna liv. Så lyder regeringens jämställdhetspolitiska mål. Ett delmål är att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. För att detta ska bli möjligt är ett förebyggande arbete ”med breda insatser som riktas till en viss åldersgrupp och syftar till till att motverka mäns våld mot kvinnor, samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål” en väg att gå. Det skrev dåvarande jämställdhetsminister Åsa Regnér när hon för tre år sedan gav Skolverket i uppdrag att utvärdera skolsatsningen Mentorer i våldsprevention, MVP. Nu är utredningen klar och slutrapporten har precis presenterats.

– Trots att programmet nyss startat på de skolor vi undersökte och givet alla de implementeringsmässiga svårigheter som uppstår i starten så visade det sig att programmet haft viss effekt på eleverna. Bara att lyfta teman som ”killar och mäns våld” eller ”sexualiserade trakasserier” tycks ha haft en effekt. Det talar för att programmet har potential att förändra attityder, säger professor Lucas Gottzén vid Stockholms universitet, en av de forskare som utfört utvärderingen av MVP.

Målet med MVP är att attityderna till våld ska förändras: deltagarna ska inse att inte endast fysisk misshandel är våld utan att flera former av våld förekommer samtidigt. Grundtanken är att eleverna ska se våldet, och inte minst upptäcka det sexualiserade våldet, som män/killar utsätter kvinnor/tjejer för. Denna genusaspekt skiljer MVP från flera andra anti-mobbningsprogram i skolor. Stereotypa föreställningar om vad det innebär att vara kille och man anses vara bakomliggande skäl till att våld existerar. Tanken är att om dessa maskulinitetsnormer lyfts upp och diskuteras kan de genomskådas och ersättas med andra ideal.

Risk att hierarkier återskapas

Jackson Katz startade Mentors in violence prevention i USA på 1990-talet. Hans utgångspunkt var att det våldspreventiva arbetet måste utgå från problemet och eftersom 90 procent av våldet utövas av män måste genus finnas med som en aspekt i alla preventiva program som handlar om våld. I USA har flera idrottsföreningar och college infört programmet.

– Om vi sätter MVP i den amerikanska universitetskulturens kontext, där programmet har sitt ursprung, så använde man sig där av så kallade ”högstatuskillar”, killar som var bra på amerikansk fotboll eller utmärkte sig i andra idrotter och som andra på skolan såg upp till. Idén är att om en populär kille säger att ”Våld mot kvinnor är fel” lyssnar andra på honom.

Det gjorde de i många fall också. Men det visade sig att den här metoden återskapar dikotomier mellan män och kvinnor, där män fortfarande anser sig överordnade och säger att de slår inte kvinnor för att de är svagare. Samma hierarkier återuppstår men under nya paroller: Jag skyddar kvinnor! Jag slår dem inte!

– Men detta är inte en invändning som rör MVP specifikt utan alla former av program som har en genusförändrande komponent. Samtidigt måste jag säga att trots att programmet har vissa utmaningar så har det liten, men positiv effekt på deltagarna, säger Lucas Gottzén, som betonar vikten av att ledaren verkligen förstår en övnings upplägg och syfte.

Stereotyper kan befästas

– En vanlig övning i sådana här sammanhang – inte bara inom MVP, utan också Machofabriken och andra program som syftar till att förändra könsstereotypa föreställningar har den här typen av verktyg i sina metoder – kan vara att ledaren ber gruppen berätta vilka föreställningar som finns om hur killar ska vara.

Tuff, kunna slåss, vara stark, brukar komma upp som förslag. Sedan görs samma sak med tjejer, vara söt och duktig, kanske exemplen blir.

– Då har vi lyft upp ett antal föreställningar. Om ledaren sedan bara lämnar deltagarna där, befästs stereotyperna istället för att de genomskådas. Stereotyperna måste problematiseras. Varför är de inte bra? Är killar och tjejer alltid på dessa sätt? Finns det andra sätt att vara kille på? Finns det aspekter som inte är könsbestämda? säger Lucas Gottzén.

Ändrat beteende

I Sverige har flera grundskolor och gymnasier infört MVP. Hos en del ingår programmet som en del i satsningen En kommun fri från våld, vilken Män för jämställdhet (MÄN) driver med finansiering från Arvsfonden. Fast MVP finns även på skolor i kommuner som inte ingår i denna satsning.

Förutom genusperspektivet bygger MVP på teori om social rättvisa och på en feministisk förståelse av våld och makt, skriver forskargruppen i slutrapporten, vars uppdrag var att ”belysa huruvida programmet leder till förändring av stereotypa könsnormer som kopplar samman maskulinitet och våld” samt ”till förändring av attityder och beteende kopplat till pojkars våld”. På dessa frågor ger alltså rapporten ett positivt svar. Ja, könsnormerna har förändrats. Beteende har ändrats hos deltagarna som varit med under de sju lektionerna.

”Eleverna har blivit mer uppmärksamma på både sin egen och andras benägenhet att använda våld”, konstaterar slutrapporten.

Men utvärderingen pekar också på brister. En del hör ihop med att skolan inte alltid följer manualen. Manualen finns i två versioner, en för årskurs 7-9 och en för gymnasiet, till sju lektioner med teman som:

Vilken åskådare vill du vara?

Killar och mäns våld

Trånga genusregler

Sexualiserade trakasserier

Sexualiserat våld

Homofobi

Kreativ workshop om åskådarrollen

Tanken är att deltagarna tillsammans med en mentor eller ledare ska söka sig fram till svaren. Det finns inga givna svar utan lärandet är en process som sker tillsammans när gruppens medlemmar berättar vad de själva tänker och känner.

Viktigt följa manualen

I den version av MVP som nu utvärderats fick skolteamet tre dagars processutbildning ledd av MÄN. Utbildningen gav en grundläggande kunskap om våld, genus och prevention, samt en genomgång av hur lektionerna ska genomföras.

– Vi ser ett dilemma, eftersom den processorienterade pedagogiken, där det ska ställas öppna frågor och själva processen är avgörande, skiljer sig från det traditionella klassrumslärandet, där själva kunskapen står i centrum. Här kan det bli en krock. Det finns också en konflikt i programmets processorienterade upplägg, där man tillsammans ska söka sig fram efter svar, samtidigt som det faktiskt finns vissa tydliga svar. Svaret är en feministisk grund och en förståelse av våld som något som föds ur stereotypa maskulinitetsnormer.

– För att både hålla processen i gång och följa programmets idé som ska utmynna i att eleverna får denna förståelse för vad våld är krävs det att ledaren bottnar i programmet och förstår varför manualen ser ut som den gör, och varför det är viktigt att följa den. Det kräver mycket av ledaren. I vissa fall såg vi ledare som inte var trygga i detta, säger Lucas Gottzén.

Obekväma pedagoger

I något fall ändrades upplägget så att poängen med övningen gick förlorad, till exempel där tjejers utsatthet för sexualiserat våld skulle synliggöras kunde övningen göras om så att den kom att gälla både killars och tjejers utsatthet på ett mer generellt plan.

– Det kan alltså också vara så att om begrepp som exempelvis stereotypa könsnormer ska lyftas upp och undersökas så kan det om inte övningen utförs rätt motverka syftet och i bland till och med befästa stereotypa könsroller.

I de skolor utvärderingen gjordes var det skolpersonal som höll i passen och forskarna skriver att ”de flesta ledarna inte verkade bekväma i MVP:s pedagogiska modell och i dess teoretiska ansats i tillräckligt hög grad, vilket gjorde att ledarna stundtals arbetade mot programmets intentioner. Exempelvis kunde ledarnas personliga berättelser riskera att motverka syftet de har i programmet, det vill säga att göra våldet talbart.

– Frågan är om en mentor som är elev inte skulle ha det ännu svårare att vara bekväm i att hålla i passen? Eller så är det tvärtom? Jag vet inte. Men det finns stora utmaningar i alla former av mentorbaserade program, säger Gottzén.

Rekommenderar fortsättning

I slutrapportens rekommendationer forskarna att ”trots förhållanden som är allt annat än optimala har MVP bidragit till en positiv utveckling hos de elever som fått insatsen. Programmet kan därför anses som lovande och vi kan rekommendera att MVP fortsätter prövas i svenska skolor, under förutsättning att programmanualen revideras med utgångspunkt i de problem som dokumenteras och de slutsatser som dras i utvärderingen och att en manual för genomförande utvecklas, som tydliggör vilka krav som bör ställas på utbildning, praktiska förutsättningar, organisation och ledning för att programmet ska kunna genomföras så som det är tänkt”.

De rekommenderar även att utbildningen för MVP-ledare utvecklas, liksom formerna för handledning och stöd, för att säkra att de som arbetar med programmet förstår programmets och de ingående övningarnas syfte, känner till de centrala delarna och övningarna i programmet, följer manualens logik och moment, samt bottnar i programmets teori och pedagogik.
Fortsatta utvärderingar av MVP ska särskilt uppmärksamma hur väl programmet fungerar för yngre åldersgrupper samt för elever födda utanför Norden.

FAKTA/Så gjordes utvärderingen:

Delstudie 1: Sex skolor, med sammanlagt 481 elever, där MVP införts och jämfördes med en skola utan MVP med 351 elever. Resultatet visar på förändrade attityder till våld med MVP, såsom ökad tillit till att ingripa, ökad benägenhet att ingripa och en ökad rapportering om våldsbeteende.

Den andra delstudien undersökte hur programmet tillämpats i praktiken genom observationer och intervjuer med 26 elever samt 14 ur skolpersonalen från fem olika skolor. Deltagande observationer genomfördes vid MÄN:s utbildningar och handledning av skolpersonal, vid personalens planeringsmöten och programmets lektioner. Vidare genomfördes deltagande observationer med videokamera, så kallad videoobservation, av det som utgör programmets kärna: lektionerna, samt en fördjupning angående mentorskomponenten.

Utvärderingen utfördes av professor Maria Eriksson, Mälardalens högskola, professor Lucas Gottzén, Stockholms universitet, Kjerstin Andersson Bruck, Örebro universitet, Anna Franzén, Stockholms universitet, och Daniel Lindberg, Örebro universitet.