I fotboll har du 90 minuter på dig att prestera, i armbrytning är matchen över på mindre än en sekund. Det innebär att allt måste sitta omedelbart och adrenalinet är din vän för att prestera på topp. Det berättar armbrytaren Martina Jakobsson från södra Gotland som nyligen tog SM-brons med vänstern.
– På mindre än en sekund får du ett kvitto, säger hon.
Martina Jakobsson brukar vanligtvis vara bättre med högern men hon säger att hon legat lite efter med träningen den senaste tiden och i högern blev hon utan medalj när SM i armbrytning hölls i Avesta den 8-10 mars. I stället slog hon till med vänsterarmen och tog alltså ett brons, vilket är hennes första medalj med vänsterarmen:
– Jag har alltid tävlat med båda armarna, men jag har aldrig tagit medalj med vänstern tidigare. Det var kul att jag var så bra i vänstern, inte lika kul att det inte gick bättre i högern.
Men armbrytning är, namnet till trots, inte en sport där endast armen används utan hela överkroppen. På engelska heter sporten armwrestling, armbrottning, och det menar Martina Jakobsson är en bättre beskrivning av hur sporten utövas. Specialbyggda armbrytarbord används och armbrytarna sitter inte ner utan står upp vid borden som också har särskilda nedslagskuddar. Under tävling finns det alltid en huvuddomare och en assisterande domare – det finns många regler vad gäller teknik.
Som en dans
De tävlande ska ha så lika förutsättningar som möjligt därför finns det många olika vikt- och åldersklasser liksom herr- och damklass även om det vid mindre tävlingar kan finnas öppna klasser där alla får tävla mot alla. Tidigare var regelverket att den tävlande var tvungen att ha minst en fot i golvet, men den regeln har tagits bort. Däremot måste armbågen du bryter med hela tiden vara i bordets armbågsplatta och den andra armens hand håller i ett handtag på bordet.
– Vår tränare säger att armbrytning är som en liten dans. Man använder verkligen hela kroppen, man trycker ner den andre. Det handlar om att dra, vara stark i biceps och dra motståndarens arm över min egen vänstra axel. Det är över på en tiondels sekund, säger hon.
I USA började armbrytning växa fram som en organiserad sport under 1950-talet och i Sverige har den funnits sedan 1980-talet. I dag finns det omkring 30 klubbar i landet och runt 500 aktiva uötvare. 1987 grundade Holger Krekola, innehavare av dryga 20-talet SM-guld, Svenska armsportförbundet som han var ordförande för fram till 2000. Året efter förbundets grundande, 1988, arrangerade Krekola VM i Sverige för första gången. Det finns sedan tio år en nationell idrottsutbildning i armbrytning, vid Luspengymnasiet i Storuman .
Tävlat i VM
2017 blev armbrytning ett eget underförbund i Budo- och kampsportsförbundet och ingår också i det internationella förbundet World armwrestling federation som bildades i slutet av 1970-talet. Den svenska armbrytaren Heidi Andersson, mångfaldig världsmästare (elva guld) har bidragit stort till att göra sporten känd i landet – inte minst genom filmen Arbryterskan från Ensamheten och Sverige är framgångsrikt på damsidan. Förutom Heidi Andersson har hennes kusin Fia Reisek tagit flera VM-guld, liksom Sarah Bäckman. Även Martina Jakobsson har tävlat i VM. För två år sedan fanns hon med i det svenska landslaget i VM i Bulgarien efter att ha tagit två silver i SM.
Martina Jakobsson med sitt SM-brons. Även hennes sambo, och hennes två döttrar bryter arm ibland. 2016 tog döttrarna varsitt SM-brons och att familjen är stark känner grannskapet till berättar Martina Jakobsson: – Vi hjälpte till med en flygel, behöver man någon stark då kan man ringa familjen armbrytare.
För Martina Jakobsson – och många andra på södra Gotland där hon bor – väcktes intresset för armbrytning för fem år sedan. Då hölls en tävling på den lokala puben och hon liksom många av hennes grannar, folk i alla åldrar, provade då armbrytning för första gången.
– Alla var med, killar som tjejer, och det var i samband med det vi bildade vår klubb. I armbrytning får du ett kvitto direkt, på mindre än en sekund får du ett kvitto.
”Tekniken 50 procent”
Efter tävlingen bildades föreningen Rauk arm som nu har omkring åtta aktiva armbrytare. Hur tränar en då armbrytning bäst? På gym finns många olika sätt att träna och där prioriterar hon överkroppen, armar rygg och axlar. Hon tränar yoga ibland – men aldrig direkt innan en tävling. För i tävlingssammanhang är det bra att ha korta muskler, alltså ska du inte stretcha för mycket. Martina Jakobsson försöker också få in träningen i sin vardag, cyklar, går eller på jobbet – som kock brukar hon greppa den tunga gjutjärnspannan i skaftet och liksom vippa upp den.
– Den absolut viktigaste muskeln är biceps, sedan kommer underarmarna, och fingrarna, för att träna kan du lägga okokt ris i en hink och knåda. Det är viktigt att ha bra kondition också, du ska vara uthållig för att gå matcher.
En bra teknik är också avgörande:
– Tekniken är 50 procent. Man ska bryta utifrån sitt eget sätt och sedan får man lära sig vilka fingrar man ska använda för att böja in handleden – din motståndare ska inte få grepp om din hand. Du måste träna så att det sitter i muskelminnet, säger hon och påminner om att matchen är över på någon tiondels sekund.
För att förbereda sig för en sådan explosiv match krävs trygghet i såväl teknik som styrka. När det sedan drar ihop sig till match kommer adrenalinpåslag, något Martina Jakobsson har lärt sig välkomna:
– I första tävlingen för fem år sedan trodde jag att jag höll på att bli sjuk, jag blev illamående och skakade i benen, men det var adrenalinet. Jag lärde mig att kontrollera det och kanalisera det och låter adrenalinet flöda så mycket det bara går. När jag gick fram till andra matchen under SM trodde jag att jag skulle kräkas – det är då man som absolut bäst.
Träffar likasinnade
Martina Jakobsson började först träna i 40-årsåldern men har sedan hon började med armbrytning alltså tävlat i både SM och VM. Men förutom träning och tävling finns det en annan stark dragningskraft inom armbrytningen och det är den välkomnande och generösa attityden inom sporten förklarar hon. Det är en gemenskap som tar emot alla, oavsett i vilken ordning en blev vald i lagsporter i skolan:
– Man åker till SM inte bara för att tävla utan för att träffa likasinnade. Många är lite egna, många av oss kanske inte passar i lagsport, men armbrytning är en kärleksfull sport. Det är alltid vänligt, och det spelar ingen roll hur man ser ut, alla är så accepterade som de är, säger hon.
– Vill man prova fast man är osäker på sig själv, ta kontakt med närmaste armbrytarklubb de kommer ta emot dig kärleksfullt och och med nyfikenhet, de kommer ta fram det bästa i dig.
