Belen Torondel, biträdande professor vid London school of hygiene and tropical medicine, berättade vid en genomgång för studenter att det finns relativt få studier om menstruation i låginkomstländer. Det är en försummad fråga, sade hon:
– Den är tabubelagd överallt.
Torondel citerade exempel på attityder från delar av Tanzania, där en menstruerande kvinnas kläder kan ses som förbannade; Bangladesh, där det kan göras en koppling till onda andar så att menstruationsmaterial som tyg behöver begravas; Afghanistan och Nepal, där menstruerande kvinnor inte tillåts laga mat. Därtill måste menstruerande kvinnor ofta sova separat och stängdes ute från religiösa sammankomster.
Sådana tabun har existerat också i väst, betonade hon. Hennes egen spanska mormor hade rekommenderat henne att inte äta glass under mensen och i många länders reklam används blått blod i stället för rött. När hon var i Gambia frågade en kvinna: ”Är jag normal? Jag blöder inte blått.”
Informationen om menstruation var ofta begränsad för att föräldrar inte talade om den med döttrar. Många olika material användes under mens, inklusive kodynga, löv, sarier och andra klädesplagg, toalettpapper och bomull. Men Torondel påpekade att det fanns lite forskning om för- och nackdelar med sådana metoder:
– Det finns inga bra bevis för vad som är bra eller dåligt, vi behöver mer studier.
Brist på tvål och vatten, sophantering och avskildhet på skolor gjorde så att flickor missade lektioner varje månad. Andra problem var infektioner av användning av ohygieniska produkter, och blockerade latriner till följd av sophanteringsproblem.
Flickor med funktionsnedsättning upplevde ännu större problem, särskilt i samhällen där funktionsnedsättning ses som en förbannelse.
Toaletter var ofta otillgängliga för personer med kryckor eller i rullstol, och för de blinda. Ibland ansågs personer med funktionsnedsättningar inte ha samma reproduktiva system som andra flickor och kvinnor. Där beröring av blod är tabu, var det svårt att få hjälp.
– Och det fanns absolut inget stöd för vårdgivare om hanteringen av en annan persons menstruation.
Två andra forskare berättade om forskning i Uganda och Nepal, och sade att båda regeringarna generellt sett var positiva till insatser för att ge information och stöd.
Torondel påpekade att mer än hälften av kvinnorna är i reproduktiv ålder, ”så mens är något återkommande och viktigt”.
– Jag välkomnar alla att ta sig an den här frågan, sade hon.
