”Det är positivt att statliga arbetsplatser har en lägre andel sexuella trakasserier är inom andra sektorer. Samtidigt är de låga siffrorna inte en anledning att luta sig tillbaka”, skriver Britta Lejon, Fackförbundet ST:s ordförande, och ger rekommendationer för hur arbetslivet ska agera på dagen ett år efter Alyssa Milanos #metoo-tweet.
I dag är det ett år sedan skådespelerskan Alyssa Milano tweetade ”På förslag av en vän: Om alla kvinnor som har utsatts för sexuells trakasserier eller övergrepp skrev ’Me too’ som status kan vi ge människor en känsla av problemets omfattning”. Och vidare: ”Om du har blivit sexuellt trakasserad eller misshandlad skriv ’Me too’ som ett svar på denna tweet”.
Vi inom Fackförbundet ST har under året som gått stöttat ett flertal upprop där kvinnor som är statligt anställda, kvinnliga akademiker, kvinnor inom fackföreningsrörelsen och kvinnor inom juristbranchen gått samman för att beskriva sexism, sexuella trakasserier och kränkningar som de utsatts för. Uppropen har tillsammans samlat över 11 200 kvinnor.
Utöver det har jag som förbundsordförande skickat ett brev till alla bolags- och myndighetsledningar för att uppmärksamma dem på det ansvar de har enligt diskrimineringslagen för att arbeta förebyggande mot trakasserier. Jag har också uppmanat de olika myndighets- och bolagsledningarna ta kontakt med facket för att tillsammans arbeta för att motverka kränkningar på arbetsplatsen.
Under hösten har vi frågat cirka 4 000 av våra medlemmar om deras arbetsmiljö. För första gången har vi i samband med det också frågat om förekomsten av sexuella trakasserier. Vår undersökning visar att situationen i staten är liknande eller något bättre än på arbetsmarknaden i sin helhet. 2 procent av de som svarat på undersökningen säger att de har utsatts för trakasserier och strax över 4 procent menar att det förekommer trakasserier på arbetsplatsen.
Enligt Arbetsmiljöverkets stora arbetsmiljöundersökning anger 4 procent av kvinnorna och 1 procent av männen att de utsatts för sexuella trakasserier från chef eller kollega. I SCB:s undersökning anger 6 procent att de utsatts för trakasserier från kund eller medborgare. En slutsats att dra av det är att statligt anställda i lägre grad än i andra branscher utsätts för trakasserier från medborgare och kunder. Vad gäller den interna arbetsmiljön med trakasserier från kollegor och chefer är situationen inom staten ungefär densamma eller något bättre än på övriga arbetsmarknaden.
En oroande tendens är att många som utsätts för trakasserier låter bli att anmäla händelsen till arbetsgivaren. Av de som utsatts för sexuella trakasserier upplevde över hälften att de inte fick ett bra stöd av sin arbetsgivare kring händelsen. Här ger kommentarerna en tydlig bild av att man avstår från att anmäla. En orsak till detta är att man upplever att det inte spelar någon roll, att ingenting händer om man tar upp frågan och i vissa fall har den som anmält inte ens fått återkoppling från arbetsgivaren.
En tredjedel av medlemmarna som svarat på ST:s enkät uppger att de inte vet om det förekommer sexuella trakasserier på arbetsplatsen eller inte. Det finns många frisvar kring denna fråga som pekar på en gråzon och att det upplevs som svårt att veta var gränsen går. Skämt och jargong som anspelar på sex och ”grova kommentarer” tas upp som något man inte anser är direkt sexuella trakasserier, men på gränsen.
Det är positivt att statliga arbetsplatser har en lägre andel sexuella trakasserier är inom andra sektorer. Samtidigt är de låga siffrorna inte en anledning att luta sig tillbaka. Svårigheter att bedöma vad som är sexuella trakasserier och en ovilja att anmäla gör att det finns anledning att anta att det finns ett mörkertal kring sexuella trakasserier.
Arbetsgivare inom staten och de bolag där ST har medlemmar behöver fortfarande bli bättre på att förebygga och hantera sexuella trakasserier. Vi som fackförbund har också ett stort ansvar att vara delaktiga och driva på det arbetet. Här är våra rekommendationer för att vi ska få ett arbetsliv som är fritt från sexuella trakasserier.
-
Sexuella trakasserier är en ledarskapsfråga. Chefer i staten behöver ha kunskap om sexuella trakasserier och vilket ansvar de har för att förebygga, undersöka och åtgärda trakasserier. Vi anser att denna fråga bör tas upp regelbundet i de nätverk för chefer i staten som Arbetsgivarverket ansvarar för.
-
Sexuella trakasserier ska alltid anmälas och rapporteras. Statliga arbetsgivare är skyldiga att ha tydliga policyer och rutiner för var och hur trakasserier ska anmälas och hur de hanteras vidare i organisationen.
-
Glöm inte det förebyggande arbetet! Använd diskrimineringslagens regler om aktiva åtgärder för att undersöka risker för sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Inkludera även frågor om jargong och oönskade skämt i arbetet för att få en diskussion om vad som är okej eller inte på er arbetsplats.
-
Arbeta systematiskt. Inkludera frågan om sexuella trakasserier i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Om sexuella trakasserier förekommer på arbetsplatsen är det ofta ett tecken på att det finns brister i arbetsmiljön på flera sätt. Ta avstamp i Arbetsmiljöverkets Föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS) för att undersöka och åtgärda problemen.
-
Bryt tystnadskulturen. Den som anmäler ska inte behöva drabbas av omplacering eller repressalier. Inom staten finns många visstidsanställningar, otrygga anställningar leder till tysta arbetsplatser där anställda inte vågar säga ifrån och inte vill uppfattas som besvärliga. ST anser att antalet visstidsanställningar måste minska.