Startsida - Nyheter

#metoo: Bristande kunskap om förövare och konsekvenser

Förekomsten av sexuella trakasserier är utbredd inom akademin. Samtidigt finns stora kunskapsluckor. Det visar den första internationella kartläggningen av kunskapsläget som Vetenskapsrådet (VR) släppte på årsdagen av #metoo den 15 oktober. Vad som saknas är bland annat forskning om förövare och om konsekvenserna för arbetsmiljö och organisation.

– Det är bra att det nu finns ett ordentligt faktaunderlag i frågan om vilken forskning som finns och vad den säger. Jag hoppas att forskningsöversikten ska bidra till diskussion och kunna användas som ett underlag av alla aktörer i forskningssystemet, säger Sven Stafström, generaldirektör för VR.

I Sverige samlade #akademiuppropet cirka 2 500 underskrifter i högskolan. Svenska lärosäten har enligt VR stärkt sitt arbete för att motverka sexuella trakasserier och regeringen har också uppmanat lärosätena att synliggöra sitt arbete med detta.

Sexuella trakasserier i akademin – en internationell forskningsöversikt har tagits fram av Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet på VR:s uppdrag. Enligt rapportförfattarna Fredrik Bondestam och Maja Lundqvist visar de undersökningar som finns att antalet utsatta kvinnor är mellan 4 och 26 procent, och antalet utsatta män mellan 2 och 6 procent.

Den stora variationen mellan olika undersökningar har att göra med vilka frågor som ställs, urval, definitioner och vilken mätmetod som används.

– Kartläggningarna antyder att problemet är stort, men vi vet att underrapportering utgör en av svårigheterna för forskningen och för arbetsgivare. De som utsätts anmäler inte och berättar inte vad de utsatts för. Det kommer att krävas ett sektorsövergripande ansvar för att säkerställa en inkluderande studie- och arbetsmiljö, säger Fredrik Bondestam.

Det internationella forskningsfältet klarlägger att studerande, yngre kvinnor, kvinnor med osäkra anställningsvillkor och särskilt minoriteter är mer utsatta för sexuella trakasserier än andra grupper. Maja Lundqvist konstaterar att forskningen främst är fokuserad på individen och det saknas i princip forskning om konsekvenserna för arbetsgrupper, arbetsmiljö och organisationskultur i akademin.

– Förutom konsekvenser i form av ohälsa, uppger personer som är utsatta för sexuella trakasserier även arbetsrelaterade konsekvenser. De undviker att vistas i vissa lokaler, avböjer medverkan i vissa sammanhang, skjuter upp sina studier, begär förflyttning till andra universitet eller avslutar sin akademiska karriär helt och hållet. Men vad detta innebär för akademin som forsknings- och utbildningsinstitution vet vi idag väldigt lite om, säger hon.

Genomgående i den samlade internationella forskningen är avsaknaden av förövarperspektiv.

– Om personer vid alla lärosäten i Sverige, under decennier, vittnar om utsatthet för sexuella trakasserier, måste det vid varje tillfälle också finnas en förövare. Vilka är de? Hur många är de? Varför gör de så här och i vilka situationer? säger Maja Lundqvist.

Hur arbetet mot sexuella trakasserier i akademin ska tas vidare är främst arbetsgivarnas fråga, anser Sven Stafström.

– Min förhoppning är att rapporten kan leda till diskussioner om hur trakasserier kan förhindras men även stimulera till mer forskning inom området, säger VR:s generaldirektör.

I mars 2019 kommer Universitets- och högskolerådet publicera en rapport om förebyggande arbete och metoder, också det en kartläggning av forskning som Nationella sekretariatet för genusforskning arbetar med.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV