Tack skådespelarsystrar för att ni gick i bräschen. Ni är inte ensamma. Tystnadskulturen är utbredd även i operavärlden. Även här geniförklaras manliga sångare, dirigenter och regissörer, och hålls om ryggen när de begår övergrepp. Och det gäller inte bara stjärnorna. I Sveriges opera- och konserthusmiljö finns en allmän kultur där mäns trakasserier förminskas, ursäktas och bortförklaras. Och vi som blivit utsatta är rädda för att tala öppet om det vi varit med om. De flesta av oss är frilansare och lever med en ständig oro över att inte få fler jobb. När man är utbytbar har man inte råd att vara besvärlig. Men nu tar vi risken tillsammans.

Under de senaste dagarna har vi förenat oss i en grupp på Facebook där vi i skrivande stund är 1.210. medlemmar. Vi har delat våra erfarenheter och sparat alla vittnesmål.
Här följer några av dem:

Jag går fortfarande på operahögskolan. Han är en etablerad sångare och har just gästat som regissör på skolan. Vi sjunger ihop på ett gig och när vi är klara drar han ner mig i sitt knä och sticker ner sin hand innanför min kjol, letar sig innanför trosorna samtidigt som han tvångskysser mig. Hans händer och tunga är överallt. Jag försöker få bort honom och skriker att han ska sluta men han säger att han känner att jag är kåt och att jag ska sluta vara så präktig. Jag tacklar loss honom och då säger han: ”Jag känner mig som en våldtäktsman när du gör så där!”

En äldre regissör på en av Stockholms kulturscener. Efter en konsert i lokalen väntar han utanför toalettdörren när jag kommer ut. Han tar tag om min nacke och sticker in sin tunga i min mun. Jag vrider mig loss men är i chock. Han tar ett nytt hårt grepp och säger: ”Gillar du smisk? Jag ska visa dig hur en riktig man älskar!” Jag säger att han ska släppa mig, att jag inte vill. Han svarar: ”Du är feg, du förnekar din sexualitet!”

Göteborgsoperan. Jag är 13 år och engageras i barnkören. Jag blir vän med den jämnåriga sonen till en vuxen solist. Sonen är ibland med och tittar på repetitionerna, och vi bor nära varandra. Ibland får jag skjuts hem med den manliga sångaren eftersom det är praktiskt. En dag när jag är hemma hos sångaren för att leka med hans son, får jag låna datorn för att kolla en sak på nätet. Plötsligt kommer sångaren fram bakifrån och stoppar ner sina händer i min behå, tar mig hårt på brösten. Jag hade aldrig blivit tagen där förut – det var fruktansvärt och gjorde dessutom ont. Min kompis kom in och skrek ”Pappa, vad gör du?” Jag skyndar mig hem, berättar ingenting för någon. Resten av produktionen är svår, och jag är rädd. Jag känner mig äcklig, förvirrad.

En väldigt betydelsefull man i branschen både internationellt och nationellt hade visat sitt intresse för mig. På en tillställning med kollegor där han hunnit bli lite berusad kör han plötsligt upp sin hand hårt under min kjol, mellan mina ben och klämmer till. Jag blev chockad och sprang in på toa, samlade mig och satte mig till bords igen. En äldre kvinnlig kollega med fast kontrakt sa upprört ”Jag såg vad som hände, du måste anmäla”. Men jag ville inte äventyra min osäkra position vid institutionen genom att vara ”besvärlig” så jag lät bli.

Jag gör mig redo att sjunga öppningsarian i en utomhusopera. Förspelet börjar och jag reser mig för att gå ut och sjunga men den tekniskt ansvarige håller fast mig. Jag försöker ta bort hans händer och säger att jag måste gå, det är 7–8 sekunder tills arian börjar. Han vägrar släppa mig förrän jag lovar att komma till hans hotellrum efter föreställningen. Han säger att jag är skyldig honom det efter ”allt han har gjort för mig”. Han har tejpat fast min mygga under föreställningarna.

Vi är med skolan och sjunger med en orkester på annan ort. Stjärndirigenten som gästar projektet flörtar öppet med mig under repen. Jag blir väldigt obekväm, generad och rodnar vilket han påpekar gillande. På kvällen ringer han mitt hotellrum och vill komma över och godkänna min konsertklänning som jag ska ha på uppspelet. Jag säger att jag måste sova. Plötsligt knackar han på ändå och går in i rummet. Han tar mig i sin famn och säger att jag luktar så gott. Han börjar massera mina axlar och pussar mig på halsen. Jag trycker bort honom och säger att jag måste sova. ”Du är så sexig”, säger han innan han kysser mig och går. Jag känner mig förnedrad och dum som inte vågade skälla ut honom. När jag berättar för en av lärarna säger hen bara att dirigenter kan vara så där och att jag ska hålla mig så långt borta som jag kan.

En högt uppsatt och framstående operasångare och pedagog är på skolan och ska ge mig karriärtips. Han säger att jag måste sluta tänka så mycket och vara mer i kroppen. Sedan säger han att han vill ses bara vi två så att han kan få fotografera mig naken. ”Det brukar frigöra kreativiteten”, säger han.

Jag går till min dåvarande chef för att berätta att jag är gravid och måste lyftas ut ur ett par produktioner. ”Du knullar för mycket”, säger han och skrattar högt.

På operahögskolan hade vi en gästpedagog. Han ville att jag skulle stanna kvar efter en lektion. När vi blivit ensamma i rummet frågade han om jag ville ligga med honom. Jag sa nej. Då förde han min hand till sitt erigerade kön och sa att jag inte skulle se så jävla kåt ut för då kunde saker och ting ske. Han var sextio år.

Vid mitt vikariat på ett av operahusen blir jag inkallad till dirigenten i en paus i en föreställning. Jag har tidigare i veckan sjungit upp för honom. När jag kommer in kysser han mig plötsligt utan att fråga.

En manlig lärare som blev ”så vansinnigt förälskad” att han ”inte kunde rå för” sitt beteende. Han använde ett utvecklingssamtal, där det bara var han och jag (vilket också var första gången någonsin vi varit ensamma tillsammans, alla lektioner med honom var i grupp), till att prata om sin förälskelse och vad ”vi” skulle göra åt saken nu. Jag var nitton och han en bra bit över femtio.

Jag är ensam med regissören jag jobbar med. Plötsligt böjer han sig fram och kysser mig. Jag avbryter och säger nej. Han håller fast mig och säger: ”Äsch, du behöver inte spela svår för mig” och fortsätter försöka kyssa mig. Trycker in sin tunga i min mun. Jag försöker knuffa bort honom. Han håller mig hårt, jag vänder bort mitt ansikte och säger att jag inte vill. Han svarar: ”Kom igen! Du vet att du egentligen vill och jag vet att du vill. Vi vill ju båda två så nu kör vi”. Jag är i det här läget helt chockad, äcklad och inser att jag inte kommer ur den här situationen. Han slutar inte utan börjar i stället dra av mig kläderna. Jag blir som förstenad och det enda som nu pågår i min hjärna är en tidslinje från första gången vi träffades till den här stunden. Jag rannsakar mig själv: Fanns det tecken? Vad hade jag kunnat göra annorlunda, borde jag ha fattat att det här skulle hända? Känner mig så skamsen och dum som vågade vara ensam med honom.

Jag går på en folkhögskola och rektorn kallar till individuella samtal. Mitt samtal går ut på att han berättar för mig att jag framstår som helt asexuell. Jag måste skaffa mig fler sexuella erfarenheter. Han erbjuder sig att ge mig dem. Jag tackar nej. Vid ett annat tillfälle en tid senare går han förbi mig i foajén på en teater och slickar mig örat.

Min första stora operaroll efter skolan på ett av våra statligt finansierade hus. Jag fick många gånger ”bud” om att maestro ville träffa mig tu man hand. Den första gången ville han bjuda in mig och den andra unga sångerskan (vi var 27 år, han närmare 70 år) att äta tillsammans med honom på hans hotell. Det fanns inte att jag kunde säga nej till inbjudan från denne legend. Vi var flera där från produktionen och han placerade mig närmast sig själv vid middagen. Han la genast sin hand på min rygg och började smeka den, även benet och armen. Jag var extremt obekväm och vred på mig men sa inget. Han höll hov och berättade den ena vulgära och snuskiga anekdoten efter det andra. Alla skrattade. Han tog min hand och gnuggade den och sa framför alla: Nu börjar du bli fuktig. Mina kollegor skrattade och det gjorde nog jag med. Inombords var jag väldigt obekväm men det kändes omöjligt att bara få därifrån. Efter den kvällen såg jag till att aldrig mer hamna bredvid honom och jag var mer avståndstagande nu. Han fortsatte bjuda in till efterfester på hotellet men vi gick inte dit mer och det gav konsekvenser. Hans beteende mot mig förändrades markant när jag inte gick med på hans inviter. Under följande rep och föreställningar var han extra tuff mot mig – han var riktigt otrevlig och skrek åt mig framför alla, ofta utan att jag gjort något fel.

Jag var 19 år, hade precis gått mitt första år på musik på folkhögskola. En regissör som jobbade på en etablerad friteater erbjöd sig att ge mig lektioner i scenisk träning, och lockar dessutom med jobb i hans projekt längre fram. På första lektionen så skulle jag ta av mig naken och gå framför honom. Det hade alla hans kvinnliga artister gjort… Det ville jag inte så han nöjde sig med bar överkropp. Jag skulle gå fram och tillbaka och vara helt avslappnad, för att jag skulle kunna vara lika fri inför en publik, fast med kläder på… Nästa lektion skulle jag posera för att hitta olika uttryck, han ville samtidigt teckna mig och vid ett tillfälle när jag stod på knä, jag hade kjol på mig, så för han undan mina trosor, spottar i sin hand och kletar in det mellan mina ben och ber mig hålla undan troskanten så att han kan se hur det glänser.

En dirigent som hämnades på de som han inte fick ”äta”, alltså utföra oralsex på. Jag höll om min kollega som grät inför sin entré och jag glömmer aldrig hur hon på väg in på scenen sa: jag särade på benen och tänkte på min man … hon sjöng grandiost dirigerad av maestro som fortfarande lever i tron att det är han som har befriat kvinnan inom henne som gör henne till en så strålande sångerska. Det börjar och slutar inte med själva övergreppen vi är fler som lever under radarn. Hans hämnd är grov och lögnaktig. Han räds inte att sprida förtal och ljuga för agenter och operachefer.

Vd:n på en av mina tidigare arbetsplatser brukade smyga runt bakom scenen, speciellt om det var snabbyten på gång. I en produktion jag sjöng i hade damkören ett snabbt byte där det mesta åkte av och då var han där och gjorde sin chefliga plikt allt vad han orkade. Jag satt i en soffa en bit bort och såg honom larva runt. En manlig kollega stod och väntade på sin entré när vd:n sätter armbågen i sidan på honom och flinar att ”det här får du ju se som en löneförmån!”

Jag sommarjobbade på en av Sveriges mest ansedda sommaroperascener. Det var en fest när både dirigent, solister och ensemblen var med. Jag stod och dansade på golvet när jag plötsligt blir nerdragen i en soffa av en manlig, fransk solist, han försökte dra av mig min topp, jag kämpar emot. Dirigenten tar upp en kamera och fotar alltihop och skrattar. Alla blir förstenade, ingen rör sig, jag sliter mig loss och jag och min väninna springer in i ett annat rum. Vi får tag i kameran senare den kvällen och raderar alla bilder, dirigenten blir rasande och säger att jag får skylla mig själv när jag beter mig som en hora. Någon vecka senare provsjunger jag för dirigenten.

Jag och min dåvarande man var bjudna på stor fest till en känd sångpedagog. Plötsligt tog han med mig för att visa mig något inne i ett annat rum. Väl inne började han kyssa mig och var alldeles vild. När jag tydligt sa nej låste han snabbt dörren och stoppade nyckeln i fickan och försökte våldta mig. Jag kämpade med näbbar och klor! Då sa han att du kan väl i varje fall runka mig. Aldrig, svarade jag. Då la han en tidning på golvet och runkade på den medan jag stod vid dörren. Så ömkligt och äckligt så jag höll på att spy. Till slut låste han upp dörren och jag gick direkt till min man och vi lämnade genast festen.

Kvinnliga sångare är inte säkra. De är inte säkra på utbildningarna. De är inte säkra i operahusen eller i konsertsalarna. De är inte säkra i möten med regissörer, dirigenter eller chefer. Vi kräver att ledningarna för dessa institutioner tar sitt ansvar. Det finns inga ekonomiska incitament i systemet för att avskeda en lärare som utnyttjat studenter, en rektor som gått över gränsen, en dirigent, en stjärnsångare, en fast anställd eller en regissör som skadar människor.

Den som anmäler riskerar att förlora försörjning och utvecklingsmöjligheter. De som begår trakasserier och de som skyddar dem sitter ofta i anställningsjurys och har makt över stipendiefonder som förvaltar hundratusentals kronor. Det sociala priset är också högt för den som säger ifrån. Hon riskerar att bli avfärdad, utfryst och utsatt för fortsatta trakasserier.

Maktbalansen är skev. Offret riskerar allt. Förövaren går fri.

Vi säger som våra skådespelarsystrar: Institutionschefer, producenter, dirigenter, regissörer, rektorer, lärare och politiker – ni har alla misslyckats. Det är ert ansvar att se till att ingen blir sexuellt trakasserad på arbetsplatsen eller i skolan.

Vi kräver att arbetsgivare och skolledningar slutar att skydda, anställa och tjäna pengar på förövare.

Vi kräver nolltolerans mot sexuellt utnyttjande och våld. Sexuella övergrepp eller våldsutspel ska ge konsekvenser i form av uppsägning.

Vi kommer inte längre vara tysta. Vi kommer att ställa de ansvariga till svars och låta rättsväsendet göra sitt jobb när det finns anledning till det.

Vi kommer att lägga skammen där den hör hemma – hos förövaren och de som skyddar honom.

705 kvinnliga sångare står bakom uppropet. Vi står alla enade som en röst. Vi stöttar varandra. Vi pratar med varandra. De äldre hjälper sina yngre medsystrar, vi offrar inte de unga sångerskorna på det manliga ”geniets” altare.

Vi vet vilka ni är.

#visjungerut

690 kvinnliga sångare har nu skrivit under uppropet #visjungerut. Några av de som skrivit under uppropet är:

Anne-Sofie von Otter, Nina Stemme, Malin Byström, Ann Hallenberg, Anna Larsson, Katarina Dalayman, Erika Sunnegårdh, Miah Persson, Iréne Theorin, Elin Rombo, Katija Dragojevic, Ida Falk Winland, Kerstin Avemo, Lena Nordin ,Maja Frydén, Sanna Gibbs, Katarina Karnéus, Agneta Eichenholz, Marianne Eklöf, Vivianne Holmberg, Cornelia Beskow, Miriam Treichl, Hillevi Martinpelto, Ingrid Tobiasson.

Här är namnen på alla som har skrivit under: