Iran hotas av akuta klimat- och miljökatastrofer. Det handlar om luft-, vatten- och markföroreningar samt ökenspridning i stora delar av landet. Samtidigt åtalas flera aktivister och miljöforskare för spionage, åtta av dem riskerar långa fängelsestraff och även dödsstraff.
– Orättvis fördelning av naturresurser i landet leder till social misär och därmed protester, säger miljöfysikforskaren Azam Bahrami.
Om inga drastiska åtgärder vidtas mot luft-, mark- och vattenföroreningarna riskerar Iran att förlora 70 procent av sin brukbara jord inom de kommande 20 åren. Detta bekräftar chefen för det statliga miljödepartementet. En kombination av regimens repressalier mot miljöaktivister, utbredd myndighetskorruption, privatisering av naturresurser, och nu USA:s ekonomiska sanktioner, kommer enligt sakkunniga att påskynda nedbrytningen av landets natur och rikedom.
De allvarliga klimat- och miljöfrågorna i dagens Iran är många och enorma men frågan om rent vatten och rättvis omfördelning av vattenresurserna mellan olika provinser anses bland de mest akuta. Vattentillgången i de flesta regioner har minskat alarmerande. Klimat- och miljökatastrofen överlappar allt mer orättvisor kopplade till klass och etnicitet. Invånarna i små städer, byar och en rad viktiga städer vid den oljerika västra gränsen, som bebos av etniska och religiösa minoriteter, drabbas hårdast. Därmed har miljöfrågan blivit en politisk och social fråga som inspirerar och orsakar sociala revolter i landet.
– Avsaknaden av en rättvis och genomtänkt jordbrukspolitik, och tillgång till rent vatten och hälsosam mat utgör det största problemet. Sedan handlar det om korruption vid fördelning av landets naturresurser. Korruptionen pågår systematiskt med dess hårda kärna inne i själva regeringen. Försäljningen av skogar, mark och andra nationella naturresurser bidrar starkt till miljöförstörelsen, säger Azam Bahrami, verksam vid Turin-universitetet, som följer utvecklingen i Iran med fokus på miljöfrågor.
Aktivisterna inom de iranska miljöorganisationerna har alltid bevakats av regimen och säkerhetstjänsten, men de stora protesterna i början av 2018 och kopplingen mellan social misär och miljöproblem har lett till att regimen ökat trycket mot dem.
– Med de omfattande revolterna i januari, insåg regimen att miljöfrågorna orsakar missnöje, särskilt i de geopolitiskt viktiga regionerna i landet. Orättvis fördelning av vatten, skog och andra naturresurser i landet, det vill säga allt som bromsar en hållbar utveckling i landet, leder till social misär och därmed protester, fortsätter Azam Bahrami.
Miljörörelsen växer
Miljörörelsen i Iran är inte centraliserad och fungerar mer som lokala folkrörelser kring problem som iranierna dagligen drabbas av.
– Staten förstår att miljörörelsen växer och inspirerar motstånd och skapar oroligheter. Vi bevittnar en välorganiserad miljörörelse som går ihop med andra sociala rörelser. Detta uppfattas som ett hot, särskilt eftersom miljöorganisationerna är starkast i de fattiga regionerna med allvarliga sociala problem, som förstärks av etnisk och religiös diskriminering. Genom att gripa och kuva den oberoende civila organiseringen kring miljöfrågan försöker regimen bromsa och få kontroll över de växande sociala rörelserna, förklarar Bahrami.
Vilken roll spelar kvinnor i miljörörelsen?
– Kvinnors roll och vikt inom miljörörelsen är avgörande och synbar. Vi kan inte, än så länge, tala om någon form av eko-feminism. I regel handlar det inte om feminister som är aktiva inom miljörörelsen. Men vi ser att kvinnor, i stort antal, har en ledande roll i organiseringen och aktivismen.
– Det är ofta kvinnor som etablerar de lokala miljöorganisationerna och det är de som är mest aktiva när det gäller skyddet av skog och organiseringen av frivilliga som sysslar med miljöavfallssortering och städning i städerna och naturen.
– Detta breda engagemang har två samtidiga effekter, poängterar Azam Bahrami som också är aktiv inom den iranska kvinnorörelsen:
– Det ena är att själva delaktigheten i en sådan avgörande fråga och viktig rörelse ger en ny social identitet till de grupper av kvinnor som annars inte skulle vara aktiva i samhällsfrågor, det vill säga många unga kvinnor från små städer och byar. Å andra sidan ger kvinnors breda aktivism inom rörelsen en ny identitet till miljörörelsen i Iran.
Allt fler grips
En rad händelser och massgripanden har drabbat miljöaktivisterna och organisationerna i Iran under de senaste månaderna. Flera forskare och medarbetare från Persian wild life heritage foundation, en organisation som arbetar med stöd av och tillstånd av landets miljödepartement, greps den 24-25 januari 2018: Homan Jokar, Amir Hossein Khalegi, Sam Rajabi, Taher Ghadirian, Nilofar Bayani, Sepide Kashani, Morad Tahbaz och Kavous Seyed Emami.
Två veckor efter att medlemmar från Persian wild life heritage häktades, meddelade fängelsemyndigheten att en av de gripna, den iransk-kanadensiska professorn Kavos Seyed Emami, hade hittats död i sin cell. Den officiella förklaringen var att han begått självmord. Hans familj har begärt utredning men än i dag har de inte fått något besked om det påstådda självmordet, en dödsorsak som anges allt oftare av fängelsemyndigheterna när någon dör i häkten.
De gripna, bland dem två kvinnor, Nilofar Bayani och Sepide Kashani, ska nu åtalas för spionage och brott mot regimens säkerhet vilket kan ge långa fängelsestraff eller dödsstraff. Rättegången kommer att hållas inom kort har åklagaren vid landets högsta domstol meddelat iranska medier. Detta trots att Irans säkerhetstjänst har uppgett att inga bevis som tyder på någon form av spionageverksamhet har hittats. Även miljödepartementets chef har sagt att dessa gripna inte begått något brott och borde släppas fria. Men justitiedepartementet insisterar och rättegång förbereds.
En rad andra händelser under de senaste månaderna har stärkt miljöaktivisternas oro och ger en tydlig bild av systematisk förföljelse. 16 aktivister och statligt anställda som arbetade med miljöfrågor dog i en flygkrasch på väg till en stad i västra Iran, en händelse som inte utretts och som regimen tystat ner.
Varning till rörelsen
Ännu fler oberoende miljörättsaktivister har gripits, även de anklagas för spionage: Hassan Ragh, Mohamad Zare, Abdolreza Kohpaye, Alireza Farhadzade.
15 kvinnor som anordnade en mindre protestaktion mot miljöföroreningar i den sydvästra delen av landet attackerades av civilklädda poliser, misshandlades svårt på öppen gata och fördes till fängelse. Samtliga släpptes efter en månad mot böter. Men händelsen uppfattades av miljöaktivister landet runt, och särskilt av kvinnorna inom rörelsen, som en varning.
Flera journalister som bevakar miljöfrågor har kallats till polisförhör, bland annat greps Elahe Mousavi, medarbetare på dagstidningen Ghanon, och fängslades.
I ett uttalande i oktober uppmärksammade människorättsorganisationen Human rights watch situationen för de gripna som riskerar långa fängelsestraff och möjligen dödsstraff. Även FN har protesterat mot gripandena och de allvarliga anklagelserna.
