Lisbeth Palme var en stark och självständig, klok och envis, varm och omtänksam medmänniska. Hon ställde stora krav på sig själv och andra. Hon var en engagerad medborgare och opinionsbildare.

Lisbeth Palme var en god förebild för oss. Hon levde ett jämställt liv och upprätthöll sitt yrkesarbete livet igenom oavsett vad hennes make hade för uppdrag. Familjen Palme levde inget lyxliv utan ett enkelt och strävsamt vardagsliv i ständig kamp för det de trodde på. För Olof Palme var det ovärderligt att vid sin sida ha en sådan självständig och klok kvinna. Hon inspirerade honom starkt när det gällde frågan om barns levnadsvillkor.

Lisbeth Palme var en drivande kraft i kampen för jämställdhet och barns rättigheter. Hon verkade för utbyggnaden av daghemmen och ställde krav på hög kvalitet i verksamheten. Hon deltog i kampen för förbud mot våldtäkt i äktenskapet, som kom 1965, och förbud mot barnaga, som kom 1979.

Den kampen mötte starkt motstånd och tog många år. Vi bemöttes med argument som ”Inte ska samhället lägga sig i hur familjerna lever sina liv. Och förresten är det här en fin gammal svensk sed.” En fin gammal svensk sed – att slå sitt barn och våldta sin hustru?!

Lisbeth Palme kämpade för att Barnkonventionen skulle bli svensk lag – en kamp som också tog många år. Jag gläds åt att hon hann uppleva att riksdagen fattade det beslut som gör Barnkonventionen till svensk lag.

För Lisbeth Palme var det barnens bästa som stod i centrum för allt hon företog sig. Vi bör minnas och hedra henne genom att föra den kampen vidare.