– Det finns inget ord för en kvinna som väljer att inte bli mamma, konstaterar italienska folkbildaren Monica Lanfranco, aktuell med sin andra bok om att vara mamma och feminist i ett land där det är långt ifrån självklart att kunna välja att inte sätta barn till världen.
Monica Lanfranco är en italiensk feministisk mångsysslare i ett land där feminism är ett stigma. Hon har ägnat sitt liv som journalist, författare och folkbildare åt att upplysa och utbilda inom områden som rör kvinnors rättigheter, men framför allt kring frågor som rör våld mot kvinnor, sexism och genus. Detta i ett land där patriarkala strukturer och traditionella könsroller fortfarande är starka fundament i samhället.
För nästan trettio år sedan, efter att ha fått sitt första barn, skrev Monica Lanfranco boken Ord till unga kvinnor. Inför skrivandet av den boken bad Monica Lanfranco ett antal feministiska mödrar att dela med sig av något – ett förslag, en ledtråd, ett spår, en avslöjad hemlighet – till den hypotetiska läsaren. Detta som en symbolisk gåva, liksom för att säga ”det här, som en gång tjänade mig i egenskap av kvinna, kanske du också kan behöva” som ett litet råd på vägen från vuxen till ung kvinna.
Nu reser hon omkring och pratar om uppföljaren Parole madri (Mödrars ord).
– Då var jag 28 år och hade behov av att lyssna till andra, äldre feminister för att ”nära” mig. Med den här boken ville jag följa upp genom att intervjua kvinnor som är uttalat feminister och mammor, som jag var då, säger hon.
Att kunna välja
Hon säger att hon var nyfiken på att höra hur de såg på att vara mamma och feminist, utan att förneka det ena eller andra, i ett land där ordet feminism är nästintill ett skällsord.
– Jag ville försöka få fram svårigheter och motsägelser i förhållande mellan att vara mamma och feminist, eftersom jag tänker att det kan vara användbart för unga kvinnor som fortfarande står inför valet att bli mamma eller inte.
Men den verkliga kvinnorevolutionen, menar Lanfranco, är möjligheten för en kvinna att själv bestämma om hon vill bli mamma eller inte.
– Den verkliga revolutionen är att kunna välja att inte sätta barn till världen, eftersom det ses som allt annat än självklart, säger hon.
– Tidigare var kvinnors öde att födas, bli en mans dotter, en mans fru och helst bli mamma till en man. Och eftersom kvinnans plats i livet till så stor del fortfarande styrs av män, ville jag ge kvinnorna ordet, därav titeln på boken, förklarar hon.
Valet av ord
Lanfranco arbetar mycket med att analysera språkets betydelse när det handlar om kvinnors rättigheter och inte minst sexism och våld mot kvinnor. Ett sexistiskt språkbruk är ingången till en mer utbredd sexism. När det gäller ord för kvinnor är hon inne på samma spår.
– Det finns inget ord för en kvinna som väljer att inte bli mamma. Änka, föräldralös, mamma om du väljer att föda barn, men om du inte har barn, vad kallas du då? Vi använder termer, såsom steril, vilket får oss att associera till sjukdom, det är ju hemskt, säger hon.
Under arbetet med boken gav Lanfranco sig själv i uppdrag att försöka hitta termer för en kvinna som har valt just att inte bli mamma. Att vara mamma och feminist förändrar allt, enligt Monica Lanfranco, från hur du uppfostrar dina barn till relationen med barnet.
– Barnen föds in i en annorlunda situation, vilket innebär att de hamnar i konflikt med världen utanför hemmet, säger hon och beskriver hur hon också hade konflikter med bland annat sin äldsta son under hans tonårstid just för att hon inte var som alla andra (mer traditionella) mammor.
– Under den perioden vann världen utanför hemmet, säger hon och beskriver det som en svår tid.
– Men i det långa loppet tror jag framför allt att det handlar om att barnen får med sig ett annat sätt att se på verkligheten, säger hon.
Vuxna förebilder
Lanfranco ger exempel på hur hon har sett sina söner, som unga vuxna, plocka bort sexistiska kommentarer på sociala medier.
– Att vara annorlunda kan stundtals göra dig ensam. Avvikande åsikter i en grupp med likasinnade kan skapa ett slags tomrum omkring dig. Det kan nog vara så att mina barn delvis har känt av det i perioder, tillägger hon.
Och understryker vikten av att barn har flera och olika vuxna omkring sig. Det behöver inte nödvändigtvis vara de biologiska föräldrarna som på egen hand uppfostrar barnen, utan just personer som har valt att inte föda egna barn kan vara precis lika bra vuxna förebilder för barnen.
– Andra vuxna lär barn att växa genom att visa på olika typer av mänsklighet och relationer.
– Det är fruktansvärt och en farlig utveckling detta att vi börjar dela upp oss mellan vuxna med barn och vuxna utan barn. Att vuxna utan barn isolerar sig på egna turistorter, ”öar”, för att inte beblanda sig med exempelvis barnfamiljer.
Hon fortsätter:
– Jag tror att det förhindrar kreativitet och förstärker stereotyper. Det är också tråkigt eftersom det mänskliga livet innehåller alla livets faser och åldrar. Alla behövs!