Det var inte länge sedan majoriteten av de som stod på scen var män. De som skrev om musik i tidningarna var män, de som hade maktpositioner på skivbolag, konserthus och rockklubbar var män. Män som hade tolkningsföreträde inom alla delar av musikbranschen.

I dag ser det annorlunda ut. På de stora bolagen finns chefer som är kvinnor, och musikgalor som P3 Guld och Grammis domineras av kvinnliga pristagare. Även könsfördelningen bland mediernas musikrecensenter närmar sig 60/40 – en fördelning som är ett uttalat mål på lägsta nivå av jämställdhet inom musikbranschen.

Men bakom kulisserna – eller det vi kallar backstage – vittnar artister, musiker, låtskrivare, musikstudenter, bolagsanställda, praktikanter och andra yrkesroller inom musikbranschen om övergrepp, sexuella trakasserier och sexistisk jargong.

Här är en del av våra berättelser:

När jag var 14 år startade jag ett pop/rockband tillsammans med tre andra tjejer. När vi var 16, 17 år nånting spelade vi på en som jag minns det ganska stor festival. Precis innan vi skulle upp på scen såg jag hur vi stod omnämnda i programbladet, vi hade inte sett det innan: ”De är inte bara vackra, de kan spela också. Så håll i snorren killar”.

”Fukta läpparna lite och sära på dem, det går hem.” Fotade mitt första skivomslag och skivbolagschefen tyckte till.

Oj, var ska jag börja? När min chef tryckte ner mitt ansikte i hans skrev när jag inte tyckte det var okej att jag fick mindre betalt än den killen som jag var tvungen att lära upp att bli min chef. Eller när managern till den kända artisten försökte våldta mig när ingen såg.

Jag var 17 och hade praktik på ett skivbolag. Det började redan samma vecka då ägaren, en vuxen man, passade på att först och främst fälla massa kommentarer framför de andra som satt på samma kontor om att jag var så snygg och sexig och att han gärna ville bjuda med mig ut på dejt och så vidare. Sen fortsatte det med att han gång på gång, när min vän var på toa eller blev ”tvungen” att springa ett ärende för att ägaren av bolaget alltid skickade iväg henne för att kunna vara själv med mig, stängde in mig och sig själv på hans kontor och sa att han ville ligga med mig där och då på golvet och frågade om vi skulle göra det. Han tryckte även upp mig mot väggen och kysste mig och fortsatte säga massa kommentarer om hur snygg jag var och så vidare. Till slut gick det så långt att han sa att jag och min vän måste komma hem till honom för att jobba därifrån. Sedan lurade han bort min vän, och jag var ensam. Han tryckte ner mig i sin soffa så jag hamnade på alla fyra och drog av mig mina byxor och hade analsex med mig (hur länge vet jag inte för jag svimmade) och vaknade sedan upp av att det ringde på ringklockan på hans dörr.

Den gifte spelmannen, cirka 20 år äldre än mig, själv var jag 14 år, som på en förstämma sent på kvällen frågade mig mellan två låtar – ”Får jag slicka din fitta?”

En hög chef på ett majorbolag. Han tycker att det är lämpligt att på sommarfesten bjuda med hela bolaget på efterfest på en sexklubb. Jag tvivlar på om jag ska åka med eller inte, är ju ny, vet inte hur det funkar, kanske var detta standard? Han kommer fram till mig, håller om mig, säger ”Du ska med, va? Vill bara hinta om att det är rätt grovt”. Jag bestämmer mig för att inte följa med på festen. Samma chef som gång på gång talade med mina boobs i stället för med mig, tafsade på x antal anställda, på de kvinnliga artisterna. Gång på gång som ledningen fick reda på vad som hände på eventen utan att göra ett skit åt det. ”Han var ju bara lite full”. I stället blir han befordrad.

Ordföranden, en man på 50 plus, vänder blicken mot mig igen och vrider lite på huvudet och ler. ”Det är något särskilt sexigt med just det – nakna tjejer som spelar cello!” Jag sitter fortfarande där, på scenen med mitt instrument mellan mina bresande ben. Publiken, i princip bara kostymklädda män över 45, ler stort. Tittar på mig, ler igen. Jag inser i den stunden att alla nu sitter där och föreställer sig mig sitta där naken. Jag är 18 år och har just tagit emot ett pris.

Jag var tonåring. Lycklig över att få spela in en skiva. Min producent började sexualisera mig i studion under inspelning. Exempel: Jag lägger sång och han meddelar i mina lurar över talkbacken: ”När du sjunger ordet ’hard’ sådär sexigt så blir jag fan det, jag får stånd”. Min sång gjorde honom kåt fick jag veta. Jag ville bara sjunga och bli bäst. Barndomsdröm. En sen kväll efter flera veckors inspelning med bara erfarna coola män runt mig. Han skickar hem ljudteknikern, tar fram rödvin, snackar vuxet. Jag känner mig vuxen, vill vara cool, säker, bli tagen på allvar, sedd, respekterad, få vara med, som om jag har ett vuxet samarbete med de bästa. Han frågar plötsligt: ”Har du fantiserat om mig naken i ett badkar någon gång?” Jag blir generad och stel och säger nej. ”Jag har fantiserat om dig”, säger han. Han är medelålders och har fru och barn. Jag är ensam med honom och känner att det finns förväntningar på mig. Han agerar som om det redan är något mellan oss. Jag har svårt att fatta att han ser mig så. Han är ju min förvaltare, min mentor, jag har överlämnat mig i hans vård. Jag tvivlar på mig själv. När min producent säger att vi har något speciellt, att jag är speciell, och han tror att jag fantiserar om honom i ett badkar, så är det nog så – fast jag inte har fattat det, tror jag. Jag skäms. För jag är ju dum och känner fel. Så jag låter honom hälla i mig vin och knulla mig där i studion. Vi bedrar hans fru. Han gör det igen hemma hos honom när hon och dottern är bortresta. Häller i mig vin och har sex med mig i deras soffa efter ett ”brainstormingmöte” då jag tvingas lyssna på gubb-blues i en evighet. Jag tror att det är så coola tjejer gör. Jag låtsas, som på film. Jag tycker han är ful och smakar äckligt i munnen. Han tog ifrån mig glädjen för skivan jag äntligen fått göra. Han missbrukade mitt förtroende och utnyttjade sin position. Det är oförlåtligt.

Musikförlagschefen som ständigt spelar guds bästa barn på Facebook och tycker och tänker väldigt mycket om alla andra men som vid varje festtillfälle skapat bråk, tagit strypgrepp på en tjej på ett branschevent, kallat många för fitta och hora och så vidare… men som ständigt kommer undan med ”att han var lite för full”.

Ett skivbolag sajnade en barngrupp med 9–12-åringar. När vi hade möte om bandet, jag och fyra män i chefsposition på kontoret, spelade en av dessa män upp en kommande video med barnen, han säger plötsligt ”de har inte hår på fittan ännu, de har ’fina rakade’ fittor…”

Skrev två timmars musik för olika ensembler från duo upp till dektett för min examenskonsert på Musikhögskolan. När jag dagen efter denna urladdning hamnar på en högt uppsatt man på Musikhögskolans kontor i något ärende, får jag rådet att köra en ”sexigare och mer avklädd” linje, då kommer jag nog få en lång och framgångsrik karriär…

En manlig visartist tog fram en gurka (rytminstrument) och sa att han minsann visste var jag ville ha den uppkörd någonstans. Och en annan manlig visartist stod tyst bredvid honom. Eller den visartisten som tryckte upp mig mot en dörr så jag fick slå mig fri. Eller den visartisten som på en fest tog strypgrepp på mig så jag fick bända loss honom och folk sa att han var inte sån egentligen, han bara mår lite dåligt just nu.

När man blir våldtagen av en duktig manlig musiker förlorar man många vänner. ”Det var fel, det han gjorde. Men han är en tillgång i musikbranschen så jag vill inte klippa några band. Jag hoppas du kan förstå och respektera det.” Ett exempel på vad vänner sagt till mig i samband med att jag berättat vad som hänt.

En konsert med en av våra största artister där några i produktionen satt en kondom på min mick. Jag minns hur jag stressad och på scenen inför publik rev och slet för att få bort den, och hur händerna blev fulla av kladd från kondomen och hur jag missade introt som jag var ensam på i låten – och samtidigt fick en svart blick från artisten. Efteråt grät jag i logen.

Jag hade en lärare i sång på Musikhögskolan som på varje sånglektion ville känna på min mage för att se så att jag hade rätt magstöd. Han satt på en stol och bresade och kände på min mage och rygg medan jag sjöng. Det var allmänt känt bland studenterna att han gjorde så på alla de kvinnliga studenternas lektioner men aldrig på killarnas. En gång ville han att jag skulle känna på hans mage. Jag gjorde som han sa, lade handen på mitten av hans mage varpå han sa ”Nej! Här” och tog tag i min hand och drog den så långt ner på magen som det gick utan att nudda hans kön.

Det är höstmorgon. Han är den första jag träffar. Jag är praktikant och han är chef på ett av Sveriges mest framgångsrika skivbolag. Han sitter högst på den hierarkiska stegen och jag lägst. I mina ytterkläder står jag i rummet där vi jobbar och han hälsar mig god morgon genom att fråga: ”Skulle du slicka dig själv om du kunde?”

Jag var 23 år och arbetade i en musikstudio i London. Jag längtade hem till Sverige och provade att söka ett första jobb i en känd musikstudio, en av Sveriges då mest kända artister spelade in samma dag som jag ringde. De började genast larva sig och satte mig på högtalare, jag försökte artigt förklara vad jag gjorde och att jag sökte jobb. Plötsligt halvskriker artisten ”Gillar du att suga kuk?” Producenten i bakgrunden skrattar. ”Om du gillar att suga kuk kan du börja arbeta här.”

Artisten och hans musiker som över mitt huvud bestämde sig för att de skulle ha en trekant med mig och satt och planerade i mitt sällskap hur detta skulle gå till och vad de skulle göra med mig. Samtalet hann gå långt innan de noterade att jag ville ha ett ord med i dialogen och det tog en lång stund innan jag fick dem att förstå att de inte bara kunde bestämma sig för att vi skulle ha sex och att vi sedan skulle ha det utan att jag hade något att säga till om. Det verkade helt självklart för dem att de kunde säga vad de ville ha och att jag sedan skulle ställa upp på det.

Jag blev attackerad av en manlig musiker i ett förband, mitt på scen under vår spelning. Han kom upp bakom mig i något slags sista-låten-på-turnén-eufori och tog om mina bröst medan jag spelade och jag blev så ställd plus ville inte sabba låten så jag gjorde ingen grej av det. Men sen drack jag av en öl, tuppade av, tog mig på något vis till hotellrummet där jag försökte kräkas och då knackade han på dörren och sa att han ville hjälpa mig. Han lyfte upp mig från badrumsgolvet, slängde mig på sängen och hade sex med mig.

Läraren som efter jag gått ut börjar skriva massa opassande saker till mig. Om hur jag och min kille inte passar ihop: ”Han är inte man nog för dig”, hur stor hans kuk är, att han vill ligga med mig, att jag måste ha varit oskuld under tiden jag pluggat eftersom jag ”nuförtiden sjunger mycket mer med könet”.

Vi ses i hans studio. Själva så klart. Jag lägger körer och vi håller på med det i några timmar, det går skitbra. Efteråt får jag en kopp te (hade inte lärt mig dricka kaffe ännu) och vi sitter och småpratar lite. Trevlig stämning. Han reser sig och börjar massera mina axlar. ”Shit, vad stel du är!” Det stämde. Minns att det krasade i musklerna och det var skönt med lite massage. Efter en stund (minns ju knappt hur) ligger jag på mage och han sitter på mig och masserar min rygg. Brallorna (mina) dras ner och han… ja. Jag minns att det gör ont och att jag gråter. Han ser det och säger att han snart är klar…

Som 12–13-årig gitarrnörd brukade jag gå och spela på olika bluesjam men blev så tafsad på av fulla gubbar att jag fick lägga ner helt. Det var som att bli attackerad från alla håll. Blev jazzgitarrist något år senare men det hjälpte tyvärr inte alls! Har inte tänkt så mycket på just detta sen dess, men blir nästan fascinerad så här i efterhand av att så pass många gubbar kunde tycka att det var hett att klämma på ett litet förpubertalt barn!

Vår ensemblelärare som på vår första lektion med honom möter oss fyra kvinnor i klassen/bandet (masterutbildning!) med orden: ”Jag ska styra upp er scenshow, ni ska gå ut och köpa lite smink och fixa till det här!” Han har ingen aning om vilka vi är som artister och har aldrig träffat eller hört oss förut. Sen förklarar han att ”jo men för fan, han gillar tjejer”. Han brukar alltid se till att boka minst en tjej på sina turnéer! För det blir ju så mycket trevligare stämning i bandbussen då.

Går som 19-åring på en arbetsintervju över en öl med en agent på ett av de större bokningsbolagen. Det var ju tydligen så det funkade. Plötsligt är allt väldigt dimmigt. Han tycker då det är lämpligt att vi ska gå till bolagets kontor ”så att jag kan kolla in min nya arbetsplats”. Väl där är allt otroligt suddigt och jag förstår att jag har blivit drogad. Han börjar ta på min kropp, berättar för mig hur nice jag är. Allt är fortfarande väldigt suddigt men hans händer och hans röst är tydliga och jag kan fortfarande höra det. Jag lyckas i någon form av panik ta mig därifrån, rädd för att bli jagad av honom. I min chock ringer jag upp honom dagen efter och frågar vad som hände egentligen. Han säger ”vi borde göra om det någon gång”.

På en turné utomlands blev jag mot min vilja upplyft av en man och buren från scenen till en ofrivillig crowdsurf. Jag fick känna hur män försökte stoppa fingrar i mig.

14 år, utvald. Får sjunga med ballaste dansbandet på orten. Lycklig, stolt. Första stora giget, vi ska strax gå på, massor av publik, journalister. Trummisen, ”gubbe” på 45–50: ”Vi har en ritual innan vi går på, för att få upp adrenalinnivån.” Han ställer sig framför mig, böjer sig fram, stoppar in näsan mellan mina fjortisbröst, trycker dem mot sina kinder, andas in och frustar. Chockad står jag blickstilla och fattar inte vad som hände. Han släpper mig, ruskar på sig och säger att nu jävlar är han redo! De andra ”gubbarna”, utom basisten som är typ 10–15 år yngre, garvar. Basisten säger inget. ”Min tur!” säger keyboardisten. Ställer sig bakom mig, håller fast mina höfter och juckar skrevet mot min stjärt. ”Sådär! Nu kör vi järnet.” Jag kunde knappt andas. Skulle in och fronta i ett par timmar. Charma publiken och ge allt. Hjärtat rusade och huvudet snurrade. Jag vågade aldrig berätta. Då kanske jag inte skulle få sjunga mer. Ritualen upprepades inte varje gig, men ofta. Jag visste aldrig när. Jag trodde det skulle vara så. Att det var min plikt. Att de behövde det. Svin.

Historierna ovan beskriver inte ett fåtal händelser fördelade över många år. Det är utdrag från hundratals vittnesmål, varav alla utspelats i det vi kallar musikbranschen. De skildrar sådant som pågår varje dag. Vi har tvingats utveckla strategier för att freda oss. Att skapa separatistiska sammanhang där män inte är välkomna är ett exempel.

De som reproducerar tystnadskulturen och ser till att den uppehålls kan vara samma män som sitter i tv-soffor, iförda tröjor med feministiska aforismer eller kvoterar in kvinnliga artister till stora festivaler. Diskrepansen mellan ord och handling är enorm och de värdegrunder och policyer som upprättas om sexism, jämställdhet och likabehandling i musikbranschen är vackra termer på blanka papper.

I musikbranschen jobbar vi dygnet runt, ofta med osäkra och tillfälliga anställningar. Att vara tillmötesgående och inte krångla blir extra viktigt för att inte bli utbytt. Detta gör kvinnor i musikbranschen till måltavlor för maktdemonstrationer som ofta är av sexuell karaktär. Vi lever i en tillvaro där lagen om samtycke fortfarande är långt borta, där vi objektifieras och där sexuella övergrepp och trakasserier snarare är regel än undantag. Om vi anmäler händelserna läggs målen oftast ner utan att förundersökning inletts, eftersom ord alltid står mot ord. Om vi ryter ifrån blir vi av med jobbet eller tvingas utstå hot. Vi knyter näven i fickan och nämner det sällan, knappt ens till varandra. Tystnadskultur råder.

Men vi kommer inte längre vara tysta.

Vi kräver nolltolerans mot sexuellt utnyttjande och våld. Sexuella övergrepp eller våldsutspel ska ge konsekvenser i form av uppsägning.

Makthavare inom musikbranschen – det är ert ansvar att se till att ingen blir sexuellt utsatt på arbetsplatsen och ni har misslyckats.

Vi kommer att ta stöd av alla de berättelser som vi har delat med oss av och har fått ta del av.

Vi kommer att fortsätta lyssna på varandra och stötta varandra.

Vi kommer att lägga skammen där den hör hemma – hos förövaren och dem som skyddar honom.

Vi pratar med en röst och kommer inte kommentera innehållet i artikeln vidare. Ett nej är ett nej – respektera det!

Vi vet vilka ni är.