En öppen och demokratisk akademi med bred uppslutning som ska värna och vårda Sveriges anseende i världen och samtidigt värna kulturen när den hotas från antidemokratiska håll har haft sitt första möte. Alexandra Pascalidou tog initiativet i sorg över avvecklingen av Svenska akademien.
När Svenska akademien på fredagen förra veckan tillkännagav att den avstår från att dela ut Nobelpriset i litteratur i år, tvekade inte Alexandra Pascalidou att ge sig i kast med att sätta samman en ny akademi som ska fullfölja uppgiften.
– Det är med stor sorg jag har följt utvecklingen, eller avvecklingen av Svenska akademien, säger hon. Jag tror vi är många som vill se en förändring. Vi kan inte längre bortse från de sexuella trakasserier, den korruption och det osynliggörande som har ägt rum.
Hon ser det som sin plikt som journalist och författare att faktiskt agera och inte bara fortsätta att förfäras över ytterligare en artikel som beskriver hur oegentligheter fått fortgå. Droppen kom alltså med beskedet om att litteraturpriset inte skulle delas ut.
– Varför ska litterauren få lida för att Svenska akademien har slarvat bort sin uppgift? De har fått betalt, de har sina priveliger men kan ändå inte göra sitt jobb. Då får väl vi göra det jobbet, och göra det i takt med tiden.
Den Nya akademien, som är arbetsnamnet på projektet, ska vara öppen och demokratisk och Alexandra Pascalidou vill se en bred uppslutning med många olika branscher representerade. Responsen har varit stor och i måndags sammankallades till ett första möte.
– Om det kändes deppigt innan man kom dit så var det som att vi flög därifrån. Vi var ungefär 25 personer och det var så många som hade så mycket energi. Det var kort varsel, men namnkunniga personer som är ganska upptagna tog sig tid att komma dit.
Har någon av dessa en koppling till Svenska akademien?
– Det fanns ju alltifrån personer som har familj som har suttit i Svenska akademien, det är väldigt olika människor. Från en doktor i industriell design till fattiga kulturarbetare.
Ni har inte fått med någon vid namn Sara på tåget?
– Vi har inte gått ut aktivt och kontaktat, vi hade ett konstituerande möte där vi delade upp arbetet och nu mobiliserar vi och öppnar upp. Vi har precis skapat en öppen hemsida som heter Nya akademin – Nya nobelpriset och sedan får vi se vilka vi tillfrågar. Det kommer att finnas en jury som är litterärt bevandrad, litteraturprofessorer och författare, men det kommer finnas olika systerakademier så klart, någon jobbar med festen, någon raggar in prispengarna.
Har ni tagit fram några förslag på ledamöter?
– Det finns olika.
Vad pratade ni om på mötet?
– Vi diskuterade så mycket, från hur vi ska gå till väga till vilka som ska få vara med i det här. Vi är en partipolitiskt obunden sammanslutning som ändå är väldigt öppen, vi värnar om kulturen när den hotas från antidemokratiska håll. Vi tog upp att vi måste värna litteraturens position till att de som är med aktivt måste ta ställning mot sexism, rasism och våld. Sådana självklara saker som står i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och den svenska grundlagen.
Kommer vi märka skillnad när det gäller pristagare?
– Absolut, det är en av våra ambitioner att justera de historiska orättvisorna och ojämställdheten. Det handlar framför allt om att lyfta och ge kvinnor den plats de förtjänar i litteraturhistorien och kulturlivet.
Reaktionerna upplever Alexandra Pascalidou som övervägande positiva
.
– Jag hinner inte svara på allt, det är folk som har suttit i vitterhetsakademien, i styrelser, bibliotekarier som hör av sig. Många känner helt enkelt ett brinnande engagemang och gläds åt att det faktiskt tas ett initiativ och att vi inte bara sitter med armarna i kors och stickar offerkoftor som de säger, det gör vi inte här, jag kan inte ens sticka. Vi behöver vara många i detta och det tror jag att vår tid med all önskvärd tydlighet har visat, att det är kollektiv kamp som gäller. Det här är inte någon one man show, och det är inte heller en sluten, sekretessbelagd liten klubb rustad med pengar och privilegier.
Det verkar finnas somliga som inte riktigt tar initiativet på allvar, av kommentarfälten att döma?
– Det finns alltid gnällspikar som själva inte har lust att göra någonting, det kommer alltid hånfulla kommentarer och folk som ifrågasätter huruvida det här kommer att förverkligas. Men jag menar att man kan inte ge upp innan man har börjat. Ingenting i världen hade ju hänt om människor inte försökt. Så jag slår dövörat till för jag har fått höra sådant hela mitt liv, att allt du ska göra är dömt att gå åt helvete. Hade jag lyssnat på dem hade jag varit ett miserabelt minne blott, säger Alexandra Pascalidou med eftertryck.
Beskyllningar om storhetsvansinne vänder hon snarare till något fördelaktigt.
– Kvinnor framför allt har ju lidit av motsatsen, -småhestvansinne, jag tänker att vi måste ta mer plats. Vi kommer kämpa och försöka få med fler människor som vill värna och vårda Sveriges anseende i världen, det här måste du skriva, alla som kallar sig för patrioter, alla som säger sig älska kulturen är hjärtligt välkomna att bidra.
Hur viktigt är Nobelpriset för litteraturen?
– De flesta författarna i världen som gör enorm samhällsnytta, som Alfred Nobel också förespråkade i sitt testamente, tjänar väldigt lite pengar. Så jag tror att en ansenlig summa och ett sådant här pris är livsviktigt för litteraturen. Några mumlar att detta inte får bli politiskt men all litteratur och all kultur är ju politisk! Även om den inte är partipolitisk. Det ser vi inte minst med vilka som har prisats och vilken typ av litteratur som lyfts fram genom historien. Vi är ju politiska djur och i tider när risken är stor att politiska odjur tar över är det vår plikt att stå upp för det fria ordet och hylla litteraturen.
