Människor på flykt hade tältat i en park mittemot biblioteket i Sarajevo och sarajevoborna som först välkomnade dem hade börjat tröttna på den sanitära situationen.
Men de flesta menar ändå att regeringens beslut att rensa lägret och gräva upp hela parken skedde för att Turkiets president Erdogan skulle komma på besök till staden.
Det tar inte många dagar förrän flera av flyktingarna är tillbaka. Vi träffar dem återigen i Sarajevo där de hänger i den gamla staden, bland duvorna vid den kända Sebiljbrunnen (Bascarsija). Och på tågstationen där volontärer delar ut mat.
Varje dag kommer uppemot 200 personer hit. Men ingen av dem har kommit till Bosnien för att stanna här.
Det är främst män, majoriteten kommer från Afghanistan och Pakistan, det är ramadan och de fastar lite halvhjärtat. När man bara står och hänger hela dagen är det extra svårt låta bli cigaretten.
Otillgänglig terräng
För lite mer än två år sedan, i mars 2016, stängdes den så kallade Balkanrutten. Balkanrutten var den väg människor på flykt tog sig till EU från Grekland, via Makedonien och Serbien till Ungern eller Kroatien. Då hade denna väg varit den dominerande rutten till Europa. 800 000 av den miljon människor som kom till Tyskland 2015 kom denna väg, 600 000 av dem registrerades i Serbien.
Tiotusentals har sedan dess varit strandade i Grekland och i Serbien samtidigt som det har kommit över färre från Turkiet. Men nu har de flyende återigen börjat röra på sig. De som har suttit fast på Lesbos tar sig därifrån med hjälp av smugglare. Andra tolkar den serbiska regeringen som att det är dags att ge sig av. Samtidigt kommer fler över med båtar igen från den turkiska sidan.
Det nya är nu att människor på flykt kommer till Bosnien Hercegovina, ett land man tidigare har undvikit, främst på grund av terrängen. Bosnien består mestadels av berg och ungefär halva landet är skog. De flyende berättar att de vandrar genom ”djungeln” för att ta sig till Sarajevo.
En berättelse i mängden
Från Grekland tar sig människor på flykt nu upp genom Albanien och Montenegro. De flesta stannar sedan i Bosnien medan de planerar hur de ska ta sig över till Kroatien.
De vi möter i Sarajevo pratar alla om att de ska till Slovenien. De säger att de måste gå fem dagar genom Kroatien för att nå Slovenien, fem dagar då de måste hålla sig undan från den kroatiska polisen som beskrivs som våldsam.
Ahmed från Afghanistan reste hemifrån för sex år sedan. Han var två år i Turkiet men tog sig sedan till Grekland och vidare upp till Österrike. Där satt han på en flyktingförläggning i två år innan han fick avslag. Han hamnade återigen i Serbien och nu ska han försöka igen.
Hans berättelse är en i mängden. De flesta som nu fördriver dagarna i Sarajevo har varit på resa i åratal.
Oussama är 16 år och har tagit sig till Bosnien från Grekland upp genom Albanien och Montenegro från Libyen. Nu sover han i parker och övergivna byggnader i Sarajevo innan han ska försöka ta sig till Italien. Bild: Hampus Andersson
